one direction tvåtusentjugo

Kapitel 40

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

Jag, Julia och Harry satt i bilen påväg hem från skolan. Julia och Willi var hur duktiga som helst. Det enda roliga som hände under besöket var att en del föräldrar kände igen killarna och man kunde verkligen se chocken i vissas ögon när de insåg att deras barn skulle gå på samma skola, kanske till och med samma klass, som One Directions barn. Det hade regnat hela dagen så vi hade planerat en filmkväll med de andra hemma hos oss ikväll. Men inte Mathilda och Niall, de skulle tydligen iväg men bara Niall visste vart de skulle, tydligen var det en överraskning. Eftersom Louis och Eleanor var på smekmånad hade alla killarna två veckors ledigt men trots det spenderade de nästan all sin tid tillsammans. Men jag kunde förstå varför, ingen kunde ha så kul som vi. När vi kom hem gick vi upp i lägenheten och började ordna för filmkvällen. Julia insisterade på att hon och Willi skulle få ha en egen filmkväll eftersom våra var så tråkiga och vi hade så dåliga filmer.

Två timmar senare hade vi fixat allt och precis då kom alla. Julia och Willi sprang direkt upp på Julias rum för deras filmkväll så vi bestämde oss för att bara sitta och prata istället. Vi pratade om allt möjligt men en stor del av tiden ägnade vi åt att prata om vad Eleanor och Louis var. Inte ens vi hade en blekaste aning om var de befann sig och de hade inte hört av sig. Fast om jag känner Louis rätt har han nog gjort detta med vilje, hittat något ställe där de får vara ifred från allt runt omkring. Tiden gick fort och när klockan var tolv åkte alla hem och vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Efter att Harry hade nattat Julia kom han in och la sig i sängen bredvid mig.

 

-          God natt älskling, du anar inte hur skönt det är att få vara hemma med dig och Julia. Sa Harry och pussade mig i pannan.

-          God natt Harry, och du har ingen aning om hur skönt det är att ha dig hemma, jag älskar dig. Svarade jag.

-          Jag älskar dig med Felicia. Sa Harry och jag kunde se hur han log trots att det var kolsvart i rummet.

 

Den natten somnade jag i famnen på den personen jag älskade mest i hela världen. Han som alltid fick mig att le. Han jag skulle göra vad som helst för. Han jag ville dela resten av mitt liv med. Hela mitt liv kändes som en dröm. Den drömmen jag alltid drömt. Drömmen om att hitta någon som älskade mig för den jag var.

 

 

Mathildas perspektiv

 

När jag kom hem från jobbet, en vecka efter bröllopet hade jag en otäck känsla av att någon var inne i min lägenhet.

-          Är det någon här? Frågade jag. Plötsligt kände jag ett par händer för mina ögon och skrek rakt ut.

-          Shhh, älskling, det är bara jag. Sa en röst och jag hörde direkt att det var Niall.

-          NIALL VAD HÅLLER DU PÅ MED?? DU SKRÄMDE IHJÄL MIG! Skrek jag.

-          Jag har ordnat en liten överraskning till dig men den förstörs om du ser något så därför ska du nu få en ögonbindel för ögonen.  Sa Niall och jag kände hur han la en tygbit för mina ögon samtidigt som han tog bort sina händer.

-          Niall du vet att jag hatar överraskningar!! Sa jag men kunde inte låta bli att tycka att det var spännande. Vad kunde han ha hittat på?

-          Haha, jag vet älskling. Men jag kan lova dig att du kommer älska denna! Svarade han.

-          Okej, bara sätt fart så vi kan komma dit någon gång då! Svarade jag otåligt.

 

Efter en timmes bilfärd hoppade vi ur bilen och började gå, jag hörde att Niall drog en väska vid sidan om sig så jag antog att vi skulle resa någonstans. Precis som jag trott skulle vi resa för två timmar senare kände jag hur vi lyfte från marken och flög upp i himmelen.

 

-          Niall, snälla säg vart vi ska!! Bad jag men hade inget större hopp för att han skulle svara.

-          Haha, aldrig. Försök vila nu istället så är vi snart framme. Sa han och lutade mitt huvud mot hans axel.

 

Tydligen hade jag lyckats somna på flyget för jag vaknade av att Niall strök mig över håret och sa att vi var framme. Nu hade jag blivit extremt nyfiken på vart vi var och längtade tills jag skulle få ta av mig ögonbindeln. Folk måste jo tro att vi är galna. En kille som går runt med en tjej med en tyglapp för ögonen.

 

Helt plötsligt försvann ögonbindeln och jag fick kisa med ögonen på grund av det plötsliga ljuset som uppstod. När jag gjorde ett nytt försök att öppna ögonen och såg vad som stod en bit framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. HERRE GUD DET KAN INTE VARA SANT!! Skrek jag rakt ut. Framför mig stod min familj. Hade Niall seriöst ordnat detta för mig? Så att vi skulle få åka hem till min familj? Även om jag älskade att bo i London fanns det inget värre än att vara ifrån sin familj och nu var jag äntligen hemma igen. Hemma i underbara Stockholm med världens underbaraste pojkvän. Jag avbröt mina tankar för att springa fram till min familj som omfamnade mig i en stor gruppkram. Gud vad jag hade saknat dem under tiden jag varit borta. Äntligen skulle jag få visa Niall mitt Stockholm, och bara få vara med honom och min familj. Jag kollade bak och såg Niall stå en bit bakom oss.

-          Tack älskling. Sa jag när jag kommit fram till honom.

-          Allt för min prinsessa. Svarade han. 

 

 


 

NYTT KAPITEL!!! Förlåt att det dröjt så länge, men nu är vi igång igen! Kommentera vad ni tycker! Det tar bara en liten stund och betyder hur mycket som helst! ♥

Nytt kapitel!

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej alla fina! 
 
Vi har verkligen haft fullt upp just nu... Både jag och Felicia har varit iäg men nu är jag hemma igen och ska skriva ett nytt kapitel NU så det kommer upp ikväll! Kika in vid 9-10 nån gång!:) Och uppdateringen ska bli mycket bättre nu! 
 
PUSS
 

Kapitel 39

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 


Felicias perspektiv

 

BOM!!
Jag vaknade med ett ryck. Där kom en ny blixt och BOM! Jag hatar verkligen åska. Som tur var så hade jag Harrys starka armar runt mig. Jag kände mig trygg. Han sov fortfarande. Jag fattar inte hur han kan sova i detta åskvädret. jag kollade klockan och den var 03.00. Där kom blixten och mullret igen. Jag kröp närmre in mot Harry. När jag äntligen försökte sova igen hörde jag små fotsteg och dörren öppnades sakta.
- Mamma? viskade en röst.
- Julia, vad är det hjärtat?
- Mamma. Det åskar.
BOM!!
Julia sprang snabbt och hoppade upp bredvid mig.
- Mamma! Jag är rädd! Sa hon med darrande röst och kröp upp i min famn.
- Det är inget att vara rädd för. Sa jag fast jag var livrädd själv.
- Får jag sova här med dig och pappa?
- Ja det är klart du får älskling. Kom lägg dig här mellan.
Julia hoppade över mig och Harry öppnade ögonen och tände lampan.
- Men, vad jag ni uppe?
- Pappa, det åskar ute. Jag och mamma är rädda!
- aw det är inget att vara rädd för. Kom lägg dig här gumman.
BOM!!!
- Hjälp!! Varför blev det mörkt?? Skrek Julia.
- Jag tror strömmen gick. Sa Harry och försökte tända igen.
- Pappa!!! Du måste rädda semlan!! Hon ligger helt själv i mitt rum! Spring!
- Ja jag ska rädda henne! Sa Harry och hoppade ur sängen och sprang som en superhjälte ut ur rummet.
Jag tyckte det tog lång tid för honom för att bara hämta en gosekatt. Men efter ett tag kom han tillbaka med katten och ljus i handen.
- Stömmen kommer nog inte tillbaka på ett bra tag, så vi kan tända lite ljus. Här är Semlan. Sa Harry.
- Tack pappa!! Du räddade henne!
Harry tände ljusen och satte sig sedan i sängen bredvid Julia.
- Sådär, nu är det ljust igen. Julia, du kanske borde sova igen. Du vet att du ska hälsa på skolan imorgon. Då måste du vara utvilad. Och vi också. Sa Harry och kramade om henne.
- Okej pappa. Godnatt! Sa julia och gav oss båda en kram. Sedan la hon sig ner.
Jag log mot Harry.
- Du har nog rätt. Vi borde sova vi också.
- Jag tror Julia redan har somnat. Sa Harry och vi kollade på vår söta 6 åring sova djupt.
Åskan hade äntligen försvunnit och jag var riktigt trött.
- Godnatt Älskling. Sa Harry och kysste mig.
- Godnatt.
Nu kunde jag inte somna för jag låg och tänkte på att Julia skulle börja skolan. Hon hade vuxit upp så snabbt! Hon var inte min lilla flicka längre. Tänk när hon blir tonåring! Usch! bort med den tanken! Nu måste jag verkligen sova.

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att det inte är så långt och för att det kom ut så sent! Men jag jobbar som en galning!! Har ingen fritid känns det som! Men jag hoppas att ni gillar kapitlet ändå! :D

 

Kapitel 38

Kategori: Tvåtusentjugo

 
 

Louis perspektiv

 

Idag var dagen med ett stort D. Idag skulle jag gifta mig. Jag rättade till min kostym och vände mig sedan mot killarna. Mina fyra allra bästa vänner. De som hade stått ut med mig alla dessa år, kommit med kloka råd när jag inte vetat hur jag skulle lösa ett problem och de som hade fått mig att skratta när jag bara ville gråta. De fyra killarna som jag tillsammans har uppfyllt min allra största dröm med. De fyra killarna jag har gått igenom allt med. Jag älskar dem så himla mycket.

 

- Är du redo nu, Louis? Frågade Liam.
- Jag tror det, jag är så spänd på att få se Eleanor. Svarade jag.
- Jag slår vad om att hon är hur vacker som helst, precis som vanligt. Sa Harry och log.
- Ja, vad annars? Hon är alltid lika vacker. Sa jag och log tillbaka.

 


Det var nu dags för oss att åka till stranden där bröllopet skulle vara. När vi kom fram gick vi fram och ställde oss för att vänta på tjejerna. En stund senare kom Julia och Willi gåendes. Julia med en korg som det låg rosenblad i och Willi med en luten kudde som ringarna låg på. De var så himla söta båda två. Men sen såg jag något som drog bort mina ögon från dem. Jag såg Eleanor. Även om hon alltid var vacker, var detta något alldeles speciellt. Hon strålade av glädje och jag kände hur mina mungipor drogs högre och högre upp. En och en vände resten på sina huvuden efter att ha sett min reaktion. Eleanor hade en otroligt vacker vit klänning med långt släp som Felicia, Danielle och Mathilda höll i.
När Eleanor kom fram till mig tog jag tag i båda hennes händer och viskade ”du är så vacker min prinsessa”. Sen kom prästen fram och ceremonin kunde börja.

 


“Eleanoror, I promise to trust you and honour you
I will laugh with you and cry with you
I will love you faithfully
Through the best and worst
Through the difficult and the easy
What may come I promise that I will always be there
As I give you my hand to hold.
So I give you my life to keep”

 

“Louis, I promise to laugh with you and cry with you
I promise to love you in good times and bad
When life seems easy and when it seems hard
When our love is simple or when it needs a bit of effort.
This is my promise to you today and for the rest of my life”

 

Jag står och kollar in i ögonen på personen jag precis gift mig med. Jag känner hur tårarna börjar rinna, glädjetårar såklart. Jag tror aldrig att jag har varit så lycklig som jag är just nu. Vi vänder oss om och börjar gå förbi våra familjer, de flesta med tårar i ögonen. Detta är för bra för att vara sant. Jag måste drömma. Jag kollar på Eleanor som kollar mot mig och ler stort, det kanske inte är en dröm trots allt. Personen jag vet att jag vill spendera mitt liv med. Äntligen var det vi på riktigt.

 

 

Eleanors perspektiv


Det känns som om jag lever i en saga där Louis är min prins. Min allra största dröm har gått i uppfyllelse och nu är det jag och Louis mot världen. Och precis som i en saga kommer vi leva lyckliga i alla våra dagar. Jag och min allra finaste prins. Mr And Mrs Tomlinson. Eleanor och Louis Tomlinson. Detta var den lyckligaste dagen i mitt liv. När klockan var ett började alla åka hem och det var dags för mig och Louis att åka till flygplatsen för att sedan åka på smekmånad, och självklart vägrade Louis berätta var vi skulle. Han visste hur mycket jag hatade överraskningar, men jag kan inte låta bli att erkänna att det var lite spännande att inte veta vad han hade planerat.

 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 

Kapitel 37

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

 

 


Felicias perspektiv

- Danielle!! Skynda dig! Vi kommer bli sena! Skrek jag genom hela lägenheten.

- Ja kom igen nu! Skrek Mathilda.

- Jag kommer, jag kommer!

- Danielle, vi skulle hämtat upp Nathalie för 10 minuter sen! Sa jag irriterat.

- Förlåt men... min mage är väldigt orolig just nu.

- Eller så ringer du till din mamma för att kolla att William är okej...igen? Sa Mathila och skrattade.

- Va... nej nej.. he...he varför skulle jag göra det. Sa Danielle och tittade ner i golvet.

- Mhm visst. Men nu måste vi sticka tjejer! Sa jag och vi gick ut till bilen. Eftersom jag ändå inte kunde dricka alkohol så var det jag som åkte på att köra idag.

Idag var den dagen vi skulle ha Eleanors möhippa. Såklart hade hon sagt till oss att hon inte, verkligen INTE, ville ha någon. Men det ville vi! Så vi skulle överraska henne med laserdome och senare på kvällen skulle vi ha fest hos Danielle och sedan skulle vi nog ut, om vi orkade. Harry och de andra killarna hade svensexa för Louis. Det var bara en vecka kvar tills de skulle gifta sig nu och allt var planerat in i minsta detalj.


- Hej tjejer! Redo för paaaarty! Skrek Nathalie när hon hoppade in i bilen.

- Jag blev född till att festa! Skrattade Danielle.

- Då har jag nog missat den sidan av dig Dani. Sa jag och log.

- HA! Akta dig Felicia! Jag är vild!

- Hahahaha visst, säger du det så.

- Här är den vita kanindräkten. Skrattade Nathalie och plockade upp den ur väskan.

- Haha det kommer bli så kul på laserdomen! Vi kommer hitta henne lätt! Sa Mathilda.

- Detta kommer bli den bästa möhippan någonsin! Skrek Danielle ut genom fönstret.

- Wow lugna dig Dani! Har du redan börjat tjuva på champanien? Skrattade jag.

- Haha nädå! men jag är bara så taggad! Har inte varit ute och festat sen jag fick Willi.

- Nä inte jag heller! Och nu, vad är jag? Jo på smällen. Alla skrattade och vi var framme vid Louis och Eleanors lägenhet.


- Okay, alla vet planen? Sa jag.

- Ja! Nu kör vi! viskade Nathalie.

När Louis öppnade dörren log han stort. Han visste precis vad som höll på att hända. Inne i vardagsrummet satt El och kollade på tv. Vi drog en mössa över hennes huvud och hon skrek. Louis fick lugna henne och säga att hon bara skulle hänga med. Och då förstod hon att det var vi som skulle dra med henne på något. Efter många om och men så fick vi på henne den vita kanindräkten och vi skrattade så att våra magar värkte. Louis kunde såklart inte heller hålla sig för skratt. Vi fick ut henne i bilen och precis då kom killarna. Jag sprang snabbt fram till Harry för att ge honom en kyss sedan var vi tvungna att åka.


- Flickor...Jag sa till er att jag INTE ville ha en möhippa!! Sa Eleanor surt i baksätet.

- Vi vet gumman, men vi vill! Detta kommer bli så skoj! Sa Danielle.

 

Vi kom till laserdomen och jag har nog aldrig haft så kul i mitt liv. Ni skulle sett Eleanors min när hon fick av sig mössan och såg att hon hade en vit kanindräkt på sig. Såklart så förlorade Eleanors lag för...ja vi såg henne hela tiden. Efter åkte vi ut för att äta. Fortfarande den vita kanindräkten på! Människor skrattade och tog bilder av El. Fans av killarna kom fram för att ta foto med oss alla. När vi var mätta och tjejerna började bli berusade, åkte vi hem till Danielle. Där vi fortsatte med att visa gamla foton av Eleanor och också gamla foton av Louis. Jag började undra vad killarna höll på med så jag slängde iväg ett sms till Harry.


Hej Älskling! Hoppas ni har kul! Ta det nu lugnt och jag tror El vill ha en hel Louis när hon kommer hem inatt! Gärna en hel Harry hem till mig med! Puss F


Efter bara några minuter fick jag som svar.


Du kan vara lugn Hjärtat! Jag är hel men Louis är full! El vet nog inte vad hon ger sig in på, Hahaha! Ta det lugnt själv och var rädd om vår bebis! Var rädd om dig själv med såklart :D Älskar dig! Puss H.

p.s kolla ut genom köksfönstret!

 

Varför ville han att vi skulle göra det?

- Tjejer! Harry skriver att vi ska kolla ut genom köksfönstret... Vad menar han. Mathilda reser sig upp och springder dit.

- Hahahaha men gud! Vad gör de?

- Vad? skrek Danielle och sprang dit.

Nu va alla där och vi tittade ut på våra pojkvänner/män sitta med varsin röd ros i handen, iklädda endast kalsonger. Louis hade en bukette med säkert 50 röda roser.

- Vad ska vi göra? Sa jag.

- Ska vi skämta med dem? Frågade Eleanor.

- Hur? Frågade Nathalie.

- Jag har en plan. Sa Eleanor och flinade.

Hon gick fram och öppnade fönstret. Louis och de andra log stort och väntade på att vi skulle säga något till dem. Men istället satte Eleanor igång Girls just wanna have fun på högsta volym och vi stod i köket och dansade. Killarna såg förvirrade ut. Jag såg att Liam viskade något till Harry och de reste sig upp. Plötsligt gick alla.


- Var tog de vägen? Frågade Mathilda.

- Jag såg inte ens när de gick. Sa en lite berusad Danielle.

Det knackade hårt på dörren.

- Nu kommer väl grannen och klagar med. Sa Eleanor för att gå och öppna.

Men innan hon han öppna stormade det in 5 killar i kalsonger.

- VAD GÖR NI HÄR! TJEJKVÄLL, KOMMER NI IHÅG? Skrek Danielle.

Killarna bara skrattade och satte igång I'm sexy and I know it och började dansa som galningar. Louis gick fram till Eleanor och lyfte upp henne och började dansa. Vi skrattade så tårarna rann. Även om det var tjejkväll så var det kul att de kom. Harry kom mot mig och drog in mig mot sig.

- Harry, vad gör ni här?

- Våldgästar er fest såklart. Sa han med ett flin.

- Var er fest så tråkig? Retade jag honom.

Han log och kysste mig. Han drog in mig i ett av gästrummen där vi sedan spenderade natten.

 

 

 

 

Förlåt att det kom upp så sent! Men vi jobbar och sliter på dagarna! Hoppas ni gillar kapitlet!! :D Hade sjukt kul när jag skrev det! :D

Kapitel 36

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

Jag öppnade ögonen och såg Zayn som satt och höll om mig. Vad hade hänt? Varför låg ja på marken? Jag frös så att jag skakade. Jag la min hand på magen. Jag blev chockad. Varför hade jag inga kläder på mig?! Paniken växte och Zayn kollade oroligt på mig.

 

- Förlåt mig så mycket, jag skulle inte ha lämnat dig här själv Nathalie. Jag är så hemskt ledsen. Sa Zayn och han började gråta.

- Zayn, vad, vad har hänt?

- Kommer du inte ihåg något?

- Ne...nej. Varför är jag här och var är mina kläder?

- Fan! Då kommer vi aldrig få tag på idioten! Han trodde nog att du va död.

- Vem Zayn?? Vad har hänt?! Nästan skrek jag.

- Nathalie, jag tror att du har blivit våldtagen.

- VA?! Va fan säger du!?

- Jag kom tillbaka för ingen hade hört av dig sen...sen du sprang iväg från mig. Och när jag kom hit låg du här. Utan kläder och blåslagen. Jag är så ledsen, jag skulle aldrig ha lämnat dig här. Sa Zayn och kramade om mig hårt. Sedan gav han mig sin jacka som jag kunde ta på mig.

- Zayn, ta mig här ifrån. Grät jag.

- Kom vi åker hem till Felicia. Sa Zayn och bar mig till bilen. Han satte igång värmen i bilen och jag satt och grät. Han torkade mina tårar och kollade djupt in i mina ögen.

- Förlåt Nathalie. Det är mitt fel.

- Det är inte ditt fel Zayn. Jag skulle aldrig sprungit ifrån dig från första början. Men jag har så ont i min kropp och jag känner mig äcklig. Sa jag och grät ännu mer.

 


Harrys Perspektiv.

Jag och Felicia hade precis lagt oss i sängen när vi hörde lätta knackningar på dörren.

 


- Vem kan det vara såhär dags? Frågade Felicia och reste sig upp för att gå ner.

- Stop! Du stannar här Felicia. Vi vet inte vem det kan vara vid dörren.

- Skärp dig Harry. Det är säkert någon vi känner.

- Okej, men jag går först!

- Haha du är söt när du är så beskyddande.

 


Vi öppnade dörren och där stod Zayn med en halvnaken Nathalie i armarna.

 


- Men gud!! Vad har hänt. Skrek Felicia och sprang fram till dem för att leda in dem i vardagsrummet. Zayn la ner Nathalie, som nu hade somnat, på soffan.

- Jag hittade henne såhär i skogen. Jag tror hon har blivit våldtagen. Vad ska vi göra?

-Våldtagen??? Herregud, hur kunde det hända? Frågade Felicia och började gråta.

-Allt är mitt fel, jag åkte därifrån. Jag lämnade Nathalie själv i skogen. Det är tur att hon inte ville bli min flickvän, jag hade blivit den sämsta pojkvännen någonsin. Sa Zayn och även han började gråta.

-Okej, Zayn.. det är inte ditt fel. Detta hade kunnat hända när som helst och vem som helst. Det är den idioten som gjorde detta som har gjort fel. Sa jag och kramade om Zayn. Felicia kan du gå och hämta kläder till Nathalie så stannar jag och Zayn här med Nathalie.

 

När Felicia hade gått satte jag och Zayn oss i soffan mittemot Nathalie. Zayn grät fortfarande och jag kunde förstå vilka enorma skuldkänslor han kände även om det egentligen inte var hans fel.

 

Nathalies perspektiv


Jag vaknade upp och kände mig för en gångs skull ordentligt utvilad. Men när jag öppnade ögonen kunde jag inte komma på var jag var. Efterhand kom jag på mer och mer av vad som hade hänt och jag började darra mer och mer. Tänk om han skulle hitta mig igen? Vad skulle hända då? Varför kunde jag inte agerat normalt igår? Då hade jag varit Zayns flickvän nu precis som jag ville vara.

 


Jag bestämde mig för att gå upp ur sängen och ner till de andra. Den första som såg mig när jag kom ner var Zayn och han gick fram till mig och gav mig en kram. När han släppt taget om mig kollade han sorgset på mig och öppnade munnen för att säga något.

 


-Zayn jag vet precis vad du tänker säga. Men snälla säg det inte, det är inte ditt fel. Okej? Jag är verkligen jätteledsen att jag sprang ifrån dig igår och jag vet att det inte finns någon ursäkt för det, men jag är verkligen ledsen. Jag vill inget hellre än att vara din flickvän, så snälla Zayn vill du bli min pojkvän? Jag kommer behöva dig för att klara av detta. Sa jag och kände hur tårarna började rinna.

-Jag vet inte Nathalie.. Jag skulle varit den sämsta pojkvännen någonsin. Jag kunde inte ens skydda dig mot detta.Fattar du? Jag lämnade dig så du fick gå igenom något sånt här. Sa han och jag kunde se hur även hans tårar började rinna.

-Snälla Zayn gör inte såhär mot mig. Sa jag och började gråta och klamrade mig fast om Zayns hals.

-Okej, Nathalie. Men du måste lova mig att aldrig lämna mig igen. Jag klarar inte av att se dig må såhär dåligt.

-Jag lovar. Sa jag och log stort för första gången på länge.

 


 20 kommentarer för ett nytt kapitel imorgon! :)

Kapitel 35

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

En månad hade redan gått och snart var det dags för Julia och Willi att börja skolan. Mamma hade varit här i en vecka och vi hade planerat inför Eleanor och Louis bröllop, som skulle vara om två veckor och de båda var hur nervösa som helst. Julia och William tyckte att de skulle bli hur kul som helst med ett till bröllop och de gick runt och berättade för alla att de också skulle gifta sig när de blev ”stora”. De var hur söta som helst och jag och Danielle hoppades att de skulle göra det på riktigt om 15 år eller något sådant.  Efter mycket om och men hade vi lyckats på Julia och Willi i samma klass i skolan vi alltid hade velat att de skulle gå i, så vi var hur glada som helst och antaglogen mer exalterade än Julia och Willi själva. Det enda som fattades just nu var att Nathalie och Zayn skulle bli ett par på riktigt, de var helt perfekta för varandra. Men jag vet att Nathalie är rädd för allt hat hon kommer få av fansen bara för att hon är tillsammans med Zayn Malik från One direction.

 

Nathalies perspektiv

Det hade nu gått ungefär en månad sen jag träffade Zayn och de andra för första gången och mitt liv var nästintill perfekt. Det enda jobbiga var att jag hade börjat få lite hat av fans som hade listat ut att jag kände killarna, och speciellt Zayn.  Jag visste inte om jag skulle klara av att vara tillsammans med honom. Även om jag inte brukar bry mig om vad folk tycker, så var detta något helt annat. Jag blev hatad för att jag kände en person, tyckte om en person. Inte för något jag gjort eller för vem jag är. De vet inte något om mig, och ändå hatar de mig. Det är det enda jag hatar med directioners, att de hatar alla som killarna umgås med, och nu hade det drabbat mig. Även om jag verkligen ville vara tillsammans med Zayn, för att han är Zayn. Så vet jag inte om jag klarar av delen av hans liv som innebär att bli igenkänd vart man än går, det känns så avlägset det livet jag levt hittills. När jag träffade Zayn nu var jag orolig att han skulle vilja ta det vi hade ett steg längre, göra vårt förhållande officiellt. Jag hade verkligen ingen aning om hur jag kommer reagera, men det sista jag vill göra är att såra Zayn.

 

 

Idag skulle vi träffas och jag hade en känsla av att Zayn hade planerat något extra. Min magkänsla sa att han förmodligen ville fråga mig något, antagligen just det jag fasade mest för. Jag hade pratat med tjejerna om hur de hade reagerat och de sa att det hade varit jobbigt men de hade insett att de inte ville leva utan dem och därför får de stå ut med den delen av deras liv även om de inte riktigt gillar det.

 

 

Tre timmar senare satt vi i skogen vi hade varit på efter den första konserten jag varit på med killarna. Precis som då låg jag nu i Zayns knä och halvblundade medan han pillade med mitt hår.

 

 

-       -   Nathalie jag skulle vilja fråga dig en sak. Sa Zayn och jag kunde höra att han var osäker.

-          -Vad? Frågade jag.

 

-        -  Jag vet att du är rädd för allt hat, och jag förstår dig, men jag vill att du ska vara min. Jag vill kunna gå med dig  och få visa alla vilken underbar tjej jag har hittat. Jag kommer verkligen göra allt jag kan för att minimera hatet, för även om ingen förtjänar det så är du den personen som förtjänar det minst av alla, som jag utsätter dig för. Men jag vill... jag vill att du ska vara min flickvän. Så Nathalie Wennerholm, skulle du vilja vara min flickvän? Frågade Zayn.

 

Även om jag insett att det var just den frågan som skulle komma blev jag chockad och visste inte vad jag skulle svara. Jag kunde se osäkerheten bli större och större i Zayns ögon och jag kände att jag var tvungen att svara honom.

 

-          Jag… Sa jag men kunde inte fortsätta, jag reste mig upp och började springa därifrån. ”Vad håller du på med Nathalie? Du älskar jo honom, låt inte någon stoppa dig. Hatet kommer sina bort. Det kommer försvinna. Du älskar honom för mycket för att låta honom gå”. Rösten inom mig hade talat så jag vände mig om, sprang tillbaka till platsen vi varit på för att berätta för Zayn att det inte fanns något jag hellre skulle vilja bli. Men när jag kom till platsen var Zayn borta. Var hade han tagit vägen nu då? ÅÅÅÅH smart Nathalie, nu har du förstört ALLT. Jag föll ihop i en hög på marken och började gråta. Jag vet inte hur länge jag låg dig men jag vaknade senare av ett par armar runt mig som sa att allt skulle ordna sig om jag bara höll mig lugn. Paniken steg i mig, vadå höll mig lugn? Vad hade hänt?

 

 


 

Mina ögon trillar snart ihop, är så trött och min lillebror skriker att han vill ha min data så hinner inte kolla stavfel. Men hoppas det är bra! KOMMENTERA!!! 


 

Kapitel 34

Kategori: Tvåtusentjugo

 
 
 
 
 
Zayns perspektiv
 
När jag stannade bilen utanför Harrys och Felicias lägenhet såg jag att alla andra redan var där. Varför är jag alltid sist? Det var en bil som jag inte kände igen men jag tänkte att det kanske var någon av Felicias kompisar. Felicia och de andra tjejerna försökte alltid fixa ihop mig med deras kompisar. Och jag var riktigt trött på det. Jag gillade ju faktiskt en tjej nu, men jag vet inte hur jag ska låta henne få reda på det. Det kändes som det gick väldigt snabbt och det var så många intryck att ta in. Jag knackade på dörren och någon öppnade långsamt.
- Zaaaaaayn! Skrek Julia och hoppade upp i min famn.
- Julli! Hur mår min favorittjej? 
- Jättebra nu när du äntligen kommit! Niall är jätte hungrig!
- Haha men det är ju som vanligt då.
- Kom kom, alla är ute på balkongen.
Felicias och Harrys lägenhet hade en gigantisk balkong, det var nästan som en altan fast i luften. När jag kom ut på balkongen så stod killarna vid grillen och tjejerna satt vid bordet och snackade. Jag mötte Nathalies blick. Vad gjorde hon här? Jag kände hur jag log som en idiot. Som tur va så log hon tillbaka. Hon reste sig upp, viskade något i Felicias öra och gick sedan fram till mig.
- Hej Zayn.
- Hej. Svarade jag och log.
- Em, får jag prata med dig i enrum?
- Ja absolut. 
Jag tog hennes hand och vi gick ut i köket. 
- Varför har du inte hört av dig? Du skulle ju ringa mig.
- Förlåt Nathalie. Jag ville verkligen ringa men...
- Men vad zayn?
- Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Jag hade kunat ringa dig. Men jag fick ju inte ditt nummer. Sa hon och log.
- Jag ville verkligen ringa dig. Men jag antar att jag gillar dig så mycket att jag var nervös över...
Jag blev avbruten av Nathalies läppar som pressades mot mina. Jag kände hur hon log. Jag la mina armar om hennes midja och drog henne närmre.
- Urrhhhmmmmmurhhhhmmmm! Maten är färdig. Sa Liam och gick igen.
Nathalies kinder blev röda som tomater. Jag kysste henne igen en snabb gång innan jag tog henne i handen och vi gick ut för att äta.
- Ja det var på tiden! Jag är utsvulten! Sa Niall.
- Haha ta för dig Nialler. Skrattade Harry.
 
Harrys perspektiv.
 
Nathalie och Zayn var så söta. De var ett fint par och jag såg på Zayn hur lycklig han var nu. Alla åt och hade jätte trevligt. Felicia och Danielle satt och pratade om vilken skola Julia och Wiliam skulle börja på till hösten. Jag kunde inte förstå att min lilla prinsessa skulle börja skolan. 
- Pappa får jag sitta i ditt knä? Frågade Julia.
- Hoppa upp. Sa jag och pussade henne på kinden.
- Ska du inte äta mer? Frågade jag.
- Nä jag är mätt. Svarade Julia.
- Men du har ju knappt rört något.
- Men pappa, jag ska ju ha plats för efterrätt med.
- Haha men Julia, här ta någon tugga till.
Innan hon hann äta något så ringde telefonen. 
- Jag tar det! skrek Julia och sprang in.
- Mamma, det är till dig! Det är mormor! Sa Julia glatt.
- Hej mamma. Sa Felicia och gick in för att prata.
- Bor Felicias föräldrar i Sverige? Frågade Nathalie.
- Ja det gör dem. Vi var där för någon månad sen. Svarade jag.
- Åh jag skulle så vilja åka till sverige igen. Sa Danielle.
- Ja, kommer ni ihåg när vi va där över nyår för 6 år sen? Sa Eleanor.
- Hur kan vi någonsin kunna glömma det. Vi hade riktigt roligt. Sa jag.
- Ja det kan vi tro. Sa Louis och kollade på Julia.
- Äsch, skärp dig. Sa jag och boxade till honom på armen.
Felicia kom ut igen med ett stort leende på läpparna.
- Vad älskling? Frågade jag.
- Min mamma kommer nästa vecka. Sa hon och log.
- Yaaayyy! Mormor kommer! Skrek Julia och hoppade upp och ner.
Klockan blev mycket och alla började dra sig hemmåt. Jag kikade ut på vägen och såg Zayn och Nathalie stå och kyssas vi hennes bil.
- Harry! Slut smygtitta! Sa Felicia när hon kom in i köket efter hon hade lagt Julia.
- Vadå? Jag gör inget. Sa jag och flinade.
- Nejnej, visst att du inte gör. Sa Felicia och gav mig en kyss. Jag drog henne närmre och kramade om henne hårt.
- Film? Frågade jag.
- Låter som en utmärkt idè. Sa hon och kysste mig igen.
 
 
 

Kapitel 33

Kategori: Tvåtusentjugo

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nathalies perspektiv
 
 
 
Klockan var nu 3 på dagen och Zayn hade fortfarande inte hört av sig. Kanske var gårdagen bara en piss i Nilen för honom. Han kan ju få vilken tjej han än vill. Jag gick fortfarande runt i pyjamas när det knackade på dörren. Jag fick lite smått panik. Tänk så var det Zayn? Vad skulle jag säga? Jag gick långsamt mot dörren och kolla i titthålet. Och på andra sidan stod inte Zayn. Jag blev lite besviken.
- Nathalie! Jag hörde att du gick till dörren! Öppna. Sa Felicia högt. Jag öppnade dörren.
- Hej Nathalie, snygga morgontofflor. Har du precis vaknat?
- Hej Felicia, Nej jag har bara inte orkat ta tag i mitt liv idag. Kom in.
- Så vad ska du hitta på ikväll?
- Ingenting antar jag. Sa jag lite nedstämmt.
- Zayn har inte ringt dig va?
- Men.. Hur visste du?
- Jag va hos honom innan. Och tro mig, han vill ringa dig. Men han är en riktig fegis! Därför kom jag hit för att bjuda dig på grillkväll hem till mig och Harry. Vill du komma?
- Neja jag vet inte. Det kanske blir konstig stämmning...
- Nathalie, Zayn vill inget hellre än att ha dig där. Jag lovar. Han kommer bli jätteglad!
- Ja okay då, men blir det jobbigt så går jag.
- Bra då säger vi så! Klockan 7 hos oss! Sa Felicia, gav mig en kram och gick mot dörren.
- Ska jag ha med mig något? 
- Nejdå, vi fixar allt.
- Jag fattar det inte....
- Fattar inte vad? Sa Felicia förvånat.
- Varför är du så snäll mot mig? Jag menar. Jag körde på er. Dig och din dotter. Och ni behandlar mig som en ni känt hela livet. 
Felicia suckade och log.
- Den största styrkan är att förlåta. Det var inte ditt fel. Och vi mår bra nu. Dessutom är du en riktigt underbar tjej. Jag vet inte allt om dig, men jag kan se på dig att du varit med om mycket. 
- Tack. Sa jag och gav henne en kram.
- Vi ses ikväll då! Sa hon och gick ut.
 
Jag gick för att kolla vad jag skulle ha på mig. Grillkväll... Jeans och en snygg skjorta blir perfekt. Varför va jag så nervös över att träffa Zayn igen? Vi hade ju så trevligt igår. Jag försökte lugna ner mig med en dusch.
 
 
Felicias perspektiv.
 
- Hallå jag är hemma igen! Skrek jag.
Harry kom hoppande fram mot mig. Jag började skratta så att tårarna rann.
- Harry, vad har du ppppå dig? Fick jag fram.
- Vad? är jag inte fin? Jag och Julia klär ut oss.
- Hahahahaha jag ser det du. Sa jag och nu låg jag på golvet dubbelvikt av skratt. Harry hade fått på sig en liten liten balletkjol, en rosa prinsesskrona, han höll i en trollstav och hade rosa läppstift utanför läpparna.
- Harry! Har du målat naglarna med! Hahahahaha jag dör så kul!
- Äsch! klär jag inte i rosa älskling?
- Jo absolut, men snälla, alla kommer snart. Vill du verkligen se ut så då? Du kommer bli mobbad resten av ditt liv. hahaha.
- Jaja jag ska gå och tvätta av det. Kommer Nathalie?
- Jadå! jag fick henne att komma. Sa jag glatt.
- Det var bra! Zayn kommer att bli så överraskad!
- Men tänk så blir han sur?
- Nej varför skulle han bli det? Dessutom så är han den ända som inte har någon partner med sig, sååå han har inget val!
- Haha nä just det! Vänta, var är vår dotter?
- I vardagsrummet. Kom!
Vi sprang in i vardagsrummet och där satt vår lilla 6 åring med läppstift i hela ansiktet.
- Mamma! jag har sminkat mig!
- Haha jag ser det gumman. Vad fin du är.
- Ja! Och så har jag sminkat pappa! Fint va.
- Ja men visst! Jätte fint. Sa jag och var nära på att börja skratta igen.
Jag tog fram min mobil och tog ett foto av Julia för att lägga ut på twitter. "Lämnar min man och min dotter i en halvtimme själva. Det här blir resultatet". Någon timme senare världstrendades #sådanfarsådandotterstyles .
 
Jag började att fixa iordning med maten och Harry gick för att tvätta sig och Julia. Jag hade fått en förkläde av Louis som det stod "Bulle i ugnen" men stora bokstäver på magen. Harry och Julia kom ner och började duka, sedan gick Harry för att starta grillen. Nu var klockan alldeles strax 7 och de andra skulle komma. Dörrklockan ringde.
- Harry, de är här nu! Skrek jag för att sedan gå och öppna.
 
 

Kapitel 32

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

Zayns perspektiv

 

Adrenalinet pumpar genom kroppen. Jag står på scenen, bredvid mina fyra allra bästa vänner. Vi gör det vi älskar mest av allt. Massa tjejer står framför oss och man kan verkligen se på dem hur mycket de njuter.  Jag mår så bra en människa någonsin kan må.  Jag lever min dröm, ingenting kan någonsin bli bättre. Men jag skulle vilja ha någon att dela allt med, kunna berätta hur bra jag mår. Vad jag gjort på dagen. Vad jag vill att vi ska göra tillsammans. Någon att mysa med på kvällarna, någon som alltid finns där. Det var då jag såg henne, tjejen vi hade sett igår. Tjejen jag tänkt på konstant sen dess. Till vänster om henne satt Felicia. Vänta, umgås de? Jag visste bara en sak. Det var något speciellt med henne, något jag inte riktigt kunde sätta fingret på.

 

Jag drogs bort ifrån mina tankar när det blev dags för mitt solo i ”What makes you beautiful”. Men inte ens då kunde jag sluta titta på henne, och jag såg hur hon tittade på mig. Trots att det var hur många som helst där kändes det som att det var bara hon och jag. När konserten en timme senare var slut gick vi bak bakom scenen in på vårt rum. Efter en stund kom Felicia, Julia, Danielle, William, Eleanor och Mathilda in, och bakom dem kom hon. Tjejen som jag inte kunde få bort från mina tankar. Hon som satt som fastklistrad i min hjärna dag och natt.

 

-          -Hej killar! Det här är Nathalie! Sa Felicia samtidigt som hon gick fram till Harry.

-         - Hej Nathalie! Är du Zayns nya flickvän eller? Frågade Louis och flinade mot mig.

-        -  Haha, nej det är jag inte... Eller inte än i alla fall! Svarade Nathalie och flinade mot Louis.  Ibland var Louis bara för irriterande, antagligen hade han sett hur jag kollat på henne innan, det var verkligen omöjligt att ha hemligheter för Louis.

-        -  Okej, Louis. Du kanske ska låta dem lära känna varandra först innan du parar ihop dem sådär, älskling? Frågade Eleanor Louis.

 

En stund senare satt vi alla i de stora sofforna som stod mitt i rummet. Jag och Nathalie satt bredvid varandra och småpratade lite med varandra. Det visade sig att hon var hur trevlig som helst, precis en tjej som jag skulle kunna tänka mig att kalla min flickvän. Hon var söt, hade humor och framför allt så hade hon lätt för att prata och kom hela tiden på nya samtalsämnen. Efter ett tag kände jag att jag ville gå någonstans där vi kunde vara mer för oss själva, så jag bestämde mig för att fråga henne om hon ville följa med mig till ”vår” skog.

 

-         - Nathalie, skulle du vilja följa med mig någon annanstans så vi slipper de här knäppskallarna? Frågade jag och kollade på mina så kallade kompisar som nu satt och asgarvade åt något Louis hade sagt.

-         - Gärna! Haha men du måste erkänna att dom är roliga! Svarade hon och skrattade sitt underbara skratt.

-         - Haha ja, hur tror du att jag skulle klarat att hålla ihop med dem i tio år om de inte hade varit såhär roliga? Svarade jag. Inte förrän vi hade gått ut genom dörren reagerade de andra.

-         - Hallå! Var ska ni???? Frågade Liam.

-         - Härifrån! Svarade jag.

-        -  Oooooh, här går det undan. Hur känns det Nathalie? Zayn bjuder ut dig på date efter en timme! Sa Louis.

-         - Haha, kalla det vad du vill. Svarade Nathalie och fortsatte gå.

 

En timme senare var vi framme vid skogen. Vi började gå mot min favoritplats, på en klippa där man kunde se sjön. När vi hade kommit fram satte vi oss ner bredvid varandra med blicken ut mot sjön, jag la armen runt Nathalies midja. Vi satt så en bra stund innan hon la sig i mitt knä.

 

-          -Vad tyckte du om konserten idag då? Frågade jag henne samtidigt som jag pillade med hennes hår.

-         - Den var så himla bra, jag har lyssnat på er musik sen… ja jag vet inte hur länge… och har aldrig kunnat gå på en konsert. Så det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse, och nu är jag här med dig. Sa Nathalie och log.

-         - Ja jag är så glad att jag träffade dig, du är verkligen underbar. Sa jag och menade verkligen varje ord jag sa. För varje minut jag var med henne kändes det som om hon tog en liten bit till utav mitt hjärta.

-        -  Du är, och du har världens finaste röst. Sa hon och gäspade. Jag kollade på klockan och såg att den redan var halv ett.

-        -  Ska jag sjunga en liten godnatt visa för dig? Frågade jag.

-         - Ja, snälla! Sa hon och blundade.

-          -Okej, detta är till dig, som ett tack för att du följde med mig hit ikväll. Sa jag och började sjunga.

 

There is no other place that I would rather be
Than right here with you tonight
As we lay on the ground I put my arms around you
And we can stay here tonight
There's so much I wanna say
I wanna say

Under the lights tonight
Turned around, and you stole my heart
With just one look
When I saw your face
I fell in love
Took a minute girl, to steal my heart tonight

 

När jag hade sjungit klart låten såg jag att Nathalie hade somnat så jag lyfte upp henne I min famn och började gå mot bilen. När vi hade kommit fram satte jag henne i bilen och efter ett tag vaknade hon och kollade sig omkring.

 

-         - Du somnade innan sötnos, så jag bar dig till bilen. Sa jag och log mot henne.

-        -  Åh, nej vad pinsamt! Du kunde väckt mig! Sa hon och log generat.

-        -  Du sov så sött, så jag ville inte väcka dig.  Svarade jag.

 

En stund senare var vi framme vid hennes lägenhet och jag följde med henne till dörren.

 

-          -Vi måste träffas snart igen. Sa jag och kramade henne hårt, som om hon skulle försvinna annars.

-          -Ja det måste vi, vad gör du imorgon? Frågade hon.

-        -  Ingenting, jag hör av mig. Sov sött, honey. Sa jag och pussade henne i pannan.

-         - God natt, Zayn. Svarade hon och kramade mig hårdare innan hon vände sig om och gick in genom dörren.

 


 NYTT KAPITEL!! TJOOOHOOOOO!!! nej men, seriöst. Vad tycker ni? Bra/dåligt, kul/tråkigt, mysigt/äckligt??

VILL HA RESPONS!!!! så skicka en kommentar, ni som typ kommenterar varje kapitel, vi älskar er!!! ni är så grymma! och ni som kommenterar ibland, ni är också grymma! ni som aldrigt kommenterar, VAD TYCKER NI??

ha en bra kväll! nu har jag kört bil för första gången i mitt liv, jag tyckte det va kul men mamma ville typ dö! Haha 

 

Kapitel 31

Kategori: Tvåtusentjugo

Nathalies perspektiv

Idag skulle bli en utav de jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag skulle på rättegång på grund av bilkrocken.  Jag satt just nu på tingsrätten och väntade på att få komma in i salen. Jag var hur nervös som helst över hur det skulle gå, eftersom det hade varit mitt fel. Jag hade kört in i ett barn och hennes mamma. Som tur var hade båda överlevt och inte fått så jätte allvarliga skador.

 

Zayns perspektiv

 Vi satt nu alla i bilen på väg till tingsrätten. Man kunde se på Felicia hur jobbigt hon tyckte detta var. Jag tror bara att hon ville glömma att det ens hade hänt, men efter detta skulle vi kunna lägga det bakom oss allihop. När vi var framme fick vi gå in direkt och när vi kom in genom dörren såg vi en tjej, kanske runt 20 år gammal sitta där inne. Antagligen var det henne Felicias hade krockat med. När hon såg att vi alla kom in genom dörren kunde man verkligen se hur chockad hon blev. Även om jag kanske borde hata henne för att hon skadade Felicia och Julia kunde jag inte det. Det var något speciellt med henne. Inte bara att hon var hur söt som helst. Direkt när jag såg henne kände jag ett behov att ta hand om henne, skydda henne mot allt som kunde skada henne. Men herre gud Zayn, skärp dig! Du känner jo inte ens henne! Du vet inte någonting om henne, skärp dig nu!

 

Nathalies perspektiv

Herre gud. Jag dör nu. Jag har kört på Felicia och Julia Styles. Det värsta som någonsin skulle kunna ske. One direction, bandet jag älskat i tio år nu. Vad ska de nu tänka om mig? Jag har skadat två av de personerna som de älskar mest av ALLT.

Rättegången gick bra, jag fick böter att betala för de skador Felicia och Julia hade fått. När det var slut reste jag mig upp och var beredd att springa ut för att slippa möta deras blickar, jag skämdes så mycket. Helt plötsligt blev jag stoppad av en hand på min axel. När jag kollade upp trodde jag att jag skulle dö av skam. Framför mig stod Felicia.

 

Felicias perspektiv

Jag tyckte så synd om Nathalie, det var inte hennes fel. Allt hade varit en olycka och man kunde verkligen se på henne hur mycket hon skämdes över att hon hade kört på oss. Just oss, som kände One direction för man kunde se på långt håll att hon var ett stort fan. Därför bestämde jag mig för att bjuda in henne på killarnas nästa konsert. Både för att jag tyckte synd om henne och för att jag hade sett hur Zayn kollade på henne.

-          Jag vill bara att du ska veta att jag inte alls är arg på dig, allt var en olycka. Och jag ser att du är ett stort fan av killarna så jag undrar bara om du skulle vilja följa med oss på killarnas nästa konsert? Frågade jag och log mot henne.

-          Är du..  Är du säker? Är du säker på att jag får följa med? Frågade hon blygt.

-          Såklart du får! Här har du mitt nummer, ring mig sen så ordnar vi det! Sa jag och skrev snabbt ner mitt nummer på en lapp och sträckte fram till henne. 

 


 

SåSå, nu har Nathalie kommit in i bilden! Tråkigt utan bilder och så, men jag måste verkligen dra till jobbet nu! Snälla skicka inte mer hat mot oss eller henne. Vi kunde bara välja en och är ledsna om ni blev sårade. 20 kommentarer så kommer det en del till ikväll! ha det bäst! :)

 

Tävlingen om Zayn!

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej! Nu har vi fått någon kommentar om att valt fel! Och tjejer! Vi kan ju inte välja alla! Det var 15 som skrev in och vi fick lotta fram vinnaren! Förstår om vissa blev besvikna men vi kan inte göra mer! Det kommer fler tävlingar!! Så snälla lugna ner er! Vi gillar er alla och vill verkligen inte välja bort någon! Försök att förstå! Kram

Zayn's flickvän!

Kategori: Tvåtusentjugo

Vi har nu valt Zayn's flickvän! 
Alla var verkligen hur bra som helst, och det är synd att vi bara kunde välja en:( 








DODODIDADIDAM! 






NATHALIE WENNERHOLM- grattis! 


Nästa kapitel kommer ikväll eller imorgon och då kommer Nathalie komma in i bilden! 

Ni borde också läsa Nathalies novell: http://lovelyone.devote.se/ riktigt bra är den!

Ha en bra eftermiddag och kväll! Puss

Vill DU bli Zayn's flickvän?

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej alla fina läsare! 

Eftersom att det blev jättemycket strul kring Zayn i den förra tävlingen har vi bestämt oss för att ha en ny tävling för att blivZayn's flickvän! 

Så om du vill vinna är detta vad du ska göra! 

  • Skicka ett mail till: [email protected]
  • Bifoga en bild på er så vi får en uppfattning om hur ni ser ut
  • Berätta så mycket som möjligt om er själva! Allt som ni kan komma på och tror att vi kan ha användning av! Tillexempel intresse, vad ni gillar att göra, hur ni är som personer, hur ni hittade one  direction o.s.v. 

Vi kommer bestämma vem som vinner imorgon vid 16.00 så skicka ert mail innan det! 

Nytt kapitel kommer ikväll vi. 21.00:) grymma är ni på att kommentera! 

PUSS, Julia & Felicia

25 KOMMENTARER?

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej älsklingar! 

Får vi 25 kommentarer på det förra inlägget kommer jag springa till Felicia så vi kan skriva ett nytt kapitel (det är typ 2 mil) och om vi får 20 kommer vi skriva ett nytt imorgon! Så kööötttaaa, jag tycker dock det räcker med tjugo hahaha. 

I LOVE YOU ♥


Kapitel 29

Kategori: Tvåtusentjugo

Ni är ju underbara!! Här kommer nästa kapitel!! Och SE HIT! kommer det 20 KOMMENTARER Tills imorgon så kommer ett nytt kapitel upp imorgon! Vad sägs som det va?? :D KRAM!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



















Felicias perspektiv.
 
Mitt huvud dunkade, mina ben värkte och jag kunde knappt andas. Jag hörde folk skrika runt omkring mig. Det sista jag tänkte på innan jag somnade var Julia. Mitt barn, var va hon?
 
Jag vaknade upp och jag kände forfarande smärta i hela min kropp. Var va jag? Jag kände inte igen mig alls. Men jag kände igen doften. Den rena sjukhus doften. Jag öppnade ögonen och såg Harry ligga med huvudet på sjukhussängen. Han höll i min såriga hand. Min hals var så torr att jag nästan inte fick fram något ljud. Harry sov nog. Jag kollade på klockan och den var halv 5. Men jag hade ingen aning om det var natt eller dag. Jag visste inte heller vilken dag det var.
- Harry. Klämde jag ur mig.
Han vaknade upp med ett ryk. Precis som att han hade drömt något. Han gnuggade sig i ögonen och vände sig mot mig. Hans röd sprängda ögon oroade mig. Men när han fick se att jag var vaken så lös hela hans ansikte upp.
- Felicia, älskling du är vaken. Du fattar inte hur orolig jag har varit. Sa han och kysste mig.
- Harry, vatten. 
- Visst, här! Åh Felicia jag är så glad över att du har vaknat. Du förstår inte hur orolig jag har varit! Jag älskar dig. 
- Jag älskar dig med. sa jag och han kysste mig.
- JULIA! Skrek jag.
- Lugn älskling. Hon mår bra. Hon fick en hjärnskakning men hon mår bra nu. Du har varit medvetslös i två dagar. Och du har fått en hjärnskakning, brutit din vänstra ben och två revben på vänster sida.
- Barnet? Sa jag och tog mina händer på magen.
- Vi vet inte än. Kanske vi får reda på det idag. De kunde inte göra ultraljud när du inte var vaken.
- Åh Harry, tänk så...
- Shuuu säg inte så. Allt kommer att vara bra. Sa Harry och krama mig.
 
En sjuksköterska kom in.
- Felicia, du är vaken. Gud vad bra. Vi ska ta lite prover på dig och så ska du få åka på ultraljud.
- Okay
Harry gick ut för att ringa Anne och killarna för att berätta att jag vaknat. 
- Så Felicia, hur mår du? frågade sjuksköterskan.
- Ont i huvudet och jag känner mig lite yr. 
- Okay, det är normalt när man har hjärnskakning. Hur känns det i benet?
- Det är lugnt nu. Aj!
- Förlåt, jag skulle varnat dig. Sa Hon när hon stuckit en nål in i min arm.
- Kan vi ta ultraljudet nu?
- Vi ska, men jag måste ta dessa blodprover på dig först.
 
Harry kom in igen. Och denna gången med Julia.
- Mamma! Sa Julia och sprang fram till min säng.
- Julia, älskling vad glad jag är att se dig.
När sjuksköterskan tagit ur nålen lyfte Harry upp Julia i min säng och jag kramade om henne hårt och pussa henne på kinden.
- Mamma, vi krockade.
- Jag vet Julia, förlåt, förlåt. Sa jag och pussa henne om och om igen.
- Felicia, är du redo för ultraljud?
Jag kollade in i Harrys ögon och han tog min hand. 
Jag kunde knappt andas när barnmorskan gletade gèl på min mage. Tänk som kom det inga hjärtslag. Min värld skulle rasa samman iså fall. Harry och Julia höll mig i handen. Anne väntade utanför. Barn får egentligen inte vara med, men Julia hade insisterat.
- Där ser vi barnet. Vi sätter nu igång ljudet och hör ifall det finns hjärtslag.
Det tog ett tag. Sen hörde vi små lätt dunkningar. Jag och Harry lyste upp. Mina tårar började rinna och Harrys ögon glänste av hans egna tårar.
- Vår bebis lever. Sa Harry och kysste mig.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill ni veta mer om bebisen!? KOMMENTERA! 20 KOMMENTARER OCH DET KOMMER ETT NYTT KAPITEL IMORGON!

Kapitel 28

Kategori: Tvåtusentjugo

Så ja fina läsare!! Ett nytt kapitel kommer här! Det är inte så långt! Så om det kommer 7 kommentarer så kommer ett nytt kapitel upp ikväll!! Kramen!!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------














Harrys perspektiv
 
Jag såg Paul komma utspringande på scenen. Han kom fram till mig och jag kände mig förvirrad. Hela publiken började skrika hans namn.
- Harry, du måste komma med här. Viskade han i mitt öra.
- Paul, vi är mitt uppe i en konsert! 
- Harry, det här hänt något. Du måste komma med nu!
- Nu gör du mig nervös.
- Vad händer? Frågade Zayn. Alla samlades runt Paul.
- Killar, ni får fortsätta utan Harry. Han måste följa med mig och det är nu! Sa Paul.
- Okey, Harry, följ med Paul. Sa Liam.
- Ni får ursäkta mig! Men jag måste tyvärr gå! Skrek jag och gick efter Paul.
- Paul, Paul, stanna! Vad här hänt? Sa jag oroligt.
- Harry, din mamma ringde innan..
- Vad har hänt med mamma????
- Nej nej, inte din mamma. Felicia och Julia har varit med i en bilolyka. Du måste åka till sjukhuset nu.
Jag fick inte fram ord. Allt bara blev suddigt.
- Harry?? Harry??!! Skrek Paul.
- Paul, vad, hur, när?? Sa jag förvirrat.
- Harry jag vet inte alla detaljer, ring din mamma när du sitter i bilen. Skynda dig nu.
Jag sprang ut mot bilen. Det var fullt av blixtar men jag försökte knuffa undan dem. Min fru och dotter låg på sjukhus och jag visste inte vad som hänt. Jag var så orolig. Tänk så hade jag förlorat dem. Så fort jag kom in i bilen ringde jag mamma.
- Harry, äntligen. Sa mamma.
- Vad har hänt?
- Felicia och Julia var påväg hem från Danielle när en bil körde över på fel körbana och krockade med dem. Det var folk på plats direkt som ringde ambulansen och sedan försökte de få tag på dig, men du kunde ju inte svara så då ringde de mig. Jag är här på sjukhuset hos dem nu.
- Och hur är det med dem? Sa jag med gråten i halsen. Jag hörde hur hon tog ett djupt andetag.
- Julia har fått en lätt hjärnskakning och hon spyr lite då och då men hon är vaken.
- Åh gud. Tack och lov. Och Felicia?
- Felicia....Hon har fått en hjärnskakning, brytit ena benet och några revben. Och hon är medvetslös. 
- Jag kommer så fort jag kan. Hur är det med babyn?
- Vi vet inte än.
- Jag är snart där. Älskar dig.
 
När jag hade lagt på kom tårarna. Felicia var medvetslös och vi visste inte ifall vårt barn levde. Varför hände det här. Julia mådde iaf ganska bra. Min lilla Julia. Jag ville bara hålla om henne och säga att allt kommer att bli bra. Men jag vet inte. Jag vet inte ifall allt kommer att bli bra. Vi stannade utanför sjukhuset och jag sprang in.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vill ni veta vad som händer på sjukhuset? KOMMENTERA!! 

Kapitel 27

Kategori: Tvåtusentjugo










- DE KOMMER!!! Skrek Zayn.
- Göm er snabbt. Sa Harry och drog ner mig bakom soffan.
Niall och Mathilda stod bakom dörren. Zayn la sig bakom TV:n. Danielle och Liam satte sig bakom fåtöljen och Julia och Wiliam satt under bordet.
- Alla måste vara helt tyst nu. Sa Liam.
- Julia nu måste vi vara tysta som en sten, shhuuu. Sa Wiliam och det fick oss alla att börja fnissa.
- Nu kommer de! På tre! Sa Niall.
Vi hörde när Louis och Eleanor satte nycklen i nyckelhålet. De öppnade dörren.
- Louis, jag är helt slut nu. Vad sägs som en film? Sa Eleanor. De gick in i Tv rummet.
- 1....2... viskade Harry.
- 3!
- GRATTIS!!! Skrek alla och hoppade fram från sina gömställen. Eleanor blev så rädd så att hon hoppade upp i Louis famn.
- Vad sjutton!!! Vad gör ni här. Sa Eleanor och skrattade.
- Vi är här för att fira er förlovning El! Sa jag och sprang fram till henne för att ge henne en kram.
- Men hur visste ni? Och hur kom ni.... Visse ni om detta! Sa El.
- Haha ja klart vi gjorde! Sa Harry och gav henne en kram.
- Louis? Sa El.
- Överraskning! Sa Louis och skrattade.
- Visa ringen!! Sa Danielle och hoppade fram mot henne.
- Åhhh den är jätte fin. Sa jag, Danielle och Mathilda i kör.
- Visst är den! Sa Louis.
- Grattis!! Skrek Julia och Wiliam och hoppade fram från bordet.
- Vad va det med 123 som ni inte förstod? Frågade Zayn och började kittla dem båda.
- Zayn, vi är små barn. Vi kan inte räkna. Sa Julia bestämt.
- Haha ni är för söta. Sa Eleanor och kramade om dem.
- Kom ut i köket! Vi har fixat tårta. Sa Niall.
- Och det tror ni att vi orkar efter en tre rätters middag? Sa Louis.
- MER TÅRTA TILL OSS! Skrek Niall och sprang ut i köket.
- Du ska vara glad över att du inte är gjord av mat Mathilda... Annars hade du väl varit uppäten vid detta laget. Sa Liam.
Vi gick ut i köket och fikade. Klockan började bli mycket och vi bestämde oss för att åka hem. I bilen hem tänkte jag på dagen då Harry hade friat till mig.
 
Det var på en av deras konserter i London. Harry hade betätt sig konstigt hela dagen och jag kände att något var på gång, men jag hade aldrig anat om vad som skulle kunna hända. Mitt under konserten stannade alltid upp och helt plötslig bad killarna mig att komma ut på scenen. Danielle och Eleanor hade börjat fnissa och jag fattade ingenting! Hur som helst så gick jag ut på scenen inför flera tusen unga tjejer. Alla skrek mitt namn. Harry tog min hand och ledde mig ut mitt på scen.
- Ni har väl alla sett min vacka flickvän Felicia? Sa Harry. Och alla tjejer skrek som galningar.
- Harry vad gör du? Frågade jag förvånat.
- Felicia, Vi har ju varit tillsammans nu i 1 år och du vet att jag älskar dig mer än något annat. Du är mitt liv nu och jag vet inte vad jag hade gjort utan dig. 
Ett stort Awwww kom från publiken.
- Därför vill jag fråga dig en sak.
Jag kände hur jag började darra och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Harry satte sig ner på ett knä och tog fram en liten sammetsask ur sin ficka.
- Felicia Törnberg, Vill du gifta dig med mig?
Jag tappade ord. Bara ett stort leende fick jag fram. Tårarna började rinna.
- jag....ja....JA. Sa jag och Harry satte ringen på mitt finger. Sedan reste han sig upp och jag kastade mig i hans armar. Hela publiken apploderade.
- Hon sa JA! Skrek Liam, Niall, Zayn och Louis i kör!
 
Harry stannade bilen och vi var hemma. Jag var så lycklig för Eleanors skull. Jag vet att hon hade gått och väntat på denna dagen länge. Jag kunde inte vänta förren vi skulle börja planera deras bröllop. Det kommer bli en dag hon aldrig kommer att glömma.



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad ska hända sen? Skriv gärna vad ni tycker och tänker och vad vill NI ska hända sen? Ska vi hoppa framåt lite i tiden eller ska något hemskt häna eller vad? SKRIV SKRIV SKRIV!!! 


Kapitel 26

Kategori: Tvåtusentjugo








Louis perspektiv

Det har gått en vecka sen vi kom hem från Australien och det var idag det skulle ske, jag skulle äntligen fria till min älskade Eleanor. Jag har fixat, planerat och ordnat allt hela veckan samtidigt som jag har försökt dölja det för Eleanor. Men jag tror att hon misstänker att något är på gång efter alla kvällar jag har kommit hem sent efter att ha varit på vår plats för att fixa allt så det ska bli perfekt. När vi satt på restaurangen i Sydney och Anne sa att jag skulle göra något personligt kom jag äntligen på det, jag skulle fria på stranden.

 

Stranden där vi hade vår första date.

Stranden där jag frågade henne om hon ville bli min flickvän.

Stranden jag nu kommer fria på, och stranden jag hoppas att vi kommer gifta oss på.

 

Allt var planerat, det ända jag behövde göra var att ta en dusch och sedan ta mig till stranden. Resten skulle killarna, Danielle och Felicia ordna. Först skulle vi ha en mysig middag vid stranden och efter det skulle vi gå en promenad vid stranden, vägen dit där jag skulle fria skulle killarna lysa upp med massa facklor. Efter 2 kilometer skulle vi komma fram till exakt den platsen där jag 9 år tidigare frågat henne om hon ville bli min flickvän. På den platsen hade killarna med hjälp av lyktor bildat ett hjärta och precis innanför lyktorna låg det rosenblad. Det såg ut precis som jag alltid hade drömt om att det skulle se ut, romantiskt, personligt och speciellt som ingen annan gör.

 

När jag hade duschat fixade jag iordning mig för att sedan ta bilen till stranden för att kolla om killarna var klara. Danielle, Felicia och Matilda var med Eleanor och hade lyckats lura i henne att de skulle ut och festa. En timme senare var klockan sju och jag var framme vid stranden. Allting var precis som jag hade drömt om att det skulle se ut, det var helt perfekt.

 

-          Tack killar! Sa jag. Jag skulle aldrig kunna göra detta utan er, ni är världens bästa vänner. Vad skulle jag gjort utan er?  Jag älskar er så himla mycket.

-          Oj oj oj, någon har visst blivit lite känslosam! Är det nerverna som spökar? Frågade Liam.

-          Nej, helt seriöst jag hade aldrig kunnat göra detta utan er!

-          Det är bara kul att kunna hjälpa till Louis. Och vi älskar dig med! Sa Harry och samlade alla i en gruppkram.

 

Det var nu det gällde, och även om jag var 99% säker på att Eleanor skulle säga jag kunde jag inte sluta oroa mig för den lilla chansen att hon inte var redo att ta vårt förhållande ett steg längre.

 

Eleanors perspektiv

Tjejerna hade uppfört sig konstigt hela dagen, tydligen skulle vi ut och fira att Mathilda hade kommit in i gänget ikväll men jag anade att det var något annat på gång. Louis hade betett sig konstigt ända sedan han kom hem från Australien.  Tänk om han skulle fria? Nej så kan det väl inte vara? Fast det hade varit en dröm om han hade gjort det. Då skulle allt känts perfekt. Tänk att få heta Eleanor Tomlinson. Tänk att få vara Louis fru, skaffa barn, köpa hus någon gång i framtiden och leva tillsammans resten av våra liv. Jag kunde inte låta bli att hoppas att det var ikväll han tänkte fråga mig om jag vill leva med honom resten av mitt liv.

 

Vi fixade iordning oss och när vi var klara gick vi ut till en taxi. Tydligen skulle vi åka ut till någon ny restaurang vid stranden och äta innan vi skulle festa. I bilen satt tjejerna med sina mobiler framme hela tiden och såg extremt upptagna ut. När de trodde att jag inte såg utbytte de blickar med varandra och nickade diskret. Kanske är det som jag tror, kanske ska Louis fria ikväll?

 

När bilen stannade gick vi ur och tjejerna tog på mig en ögonbindel. Jag kände att vi började gå på stranden och då blev jag riktigt misstänksam, liksom vem har en restaurang mitt på stranden. Plötsligt stannade vi och de satte mig ner på en stol.

 

-          När du har räknat till tjugo för dig själv så kan du ta av ögonbindeln, ha en rolig kväll nu gumman. Sa Danielle och sen hörde jag att de alla sprang iväg samtidigt som de skrek ”vi älskar dig”. Jag räknade tyst för mig själv och när jag hade räknat till tjugo tog jag av mig ögonbindeln.

 

 

Louis perspektiv

Eleanor satt framför mig, lika vacker som vanligt. Jag kunde se hur hon mimade siffror. Sexton… sjutton… arton… nitton… och sen tog hon långsamt av ögonbindeln. När hon såg mig framför sig smög sig ett stort leende upp på hennes läppar och jag kunde inte låta bli att le mot henne.

 

-          Herregud Louis, har du gjort detta för mig? Frågade hon chockat.

-          Allt för dig min prinsessa! Svarade jag. Vad säger du? Ska vi äta? Frågade jag sen.

 

En timme senare började vi gå och kom efter ett litet tag fram till lyktorna killarna hade tänt. Vi gick långsamt hand i hand längs stranden. Ett tag senare kom vi fram till platsen, som såg ännu vackrare ut nu när det var mörkt ute och de endast var lyktorna som lyste upp. Jag kollade på Eleanor och såg hennes chockade ansiktsuttryck. Jag drog med henne in i mitten av hjärtat och tog hennes båda händer i mina.

 

-          Ända sedan jag träffade dig första gången har du gjort mig knäsvag. Så fort jag är med dig känns det som att jag skulle kunna klara vad som helst. Jag skulle gå genom eld för din skull, jag skulle hoppa mellan hus för din skull. Jag skulle göra vad som helst om det skulle gjort dig lycklig. För det är det absolut viktigaste för mig, att du är lycklig. Jag har vetat länge nu att du är den jag vill leva med resten av mitt liv så därför…

 

När jag satte mig på knä kollade hon chockat på mig men jag kunde även se ett leende.

 

-          Därför vill jag nu fråga dig, Eleanor Jane Calder, vill du göra mig den stora äran att gifta dig med mig och sedan leva med mig föralltid? Frågade jag och tog fram ringen samtidigt som jag kollade upp på henne.

-          Det finns inget jag hellre skulle göra, så ja det vill jag. Jag älskar dig Louis William Tomlinson. Sa hon och böjde sig ner för att kyssa mig. Efter kyssen satte jag ringen på hennes finger och log lyckligt. Detta var den absolut bästa dagen i mitt liv.

-          Jag älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Sa jag och kollade henne djupt in i ögonen.

 

 


Blev helt rörd att vi faktiskt fick 10 kommentarer! Ni är sååååå bra! Här fick ni ett långt kapitel bara för att ni är bäst! Förlåt att det kom så sent men har gjort om mitt rum hela kvällen! Om ni läser innan ni går och lägger er så sov gott och lämna gärna en liten kommentar, hihi. PUSS, VI ÄLSKAR ER!


 

Kapitel 25

Kategori: Tvåtusentjugo

Kära läsare, här kommer ett kort kapitel! MEN om 10 personer kommenterar kommer det komma ett längre kapitel ikväll! Så visa nu vad ni går för! :) Ni vet att vi älskar söta kommnetarer, det gör oss så otroligt motiverade att fortsätta skriva! :)

 

 


 

 

Eftermiddagen hade vi först spenderat vid poolen och sen gått till en lekplats eftersom Julia ville leka. Men egentligen tror jag att de var killarna som ville, men tvingade Julia att fråga.Senare på kvällen satt vi alla i en mysig restaurang en liten bit ifrån hotellet. Julia hade redan ätit upp och satt på golvet och lekte medan vi andra fortfarande åt. Vi pratade om intervjun killarna hade haft tidigare och om hur kul det var att berätta olika hemligheter för fansen och hur snabbt det spred sig. Det kändes som att hela världen visste att jag var gravid nu. Plötsligt harklade Louis sig och man såg på honom att han hade något viktigt att berätta.

 

 

-          Killar, ni vet jo redan detta. Men jag vill berätta detta för Felicia och Anne. Jag tänker fria till Eleanor när vi har kommit hem igen och tänkte fråga om ni har någon idé kring hur jag skulle kunna göra det. Sa Louis.

-          Gud vad roligt Louis, äntligen ska ni gifta er! Som jag har väntat på detta! Utbrast Anne. Men du får komma på hur du ska fria till henne själv, gubben. Se bara till att det blir speciellt och något hon alltid kan            minnas.

 

 

-          Jag håller med Anne, Louis. Åh vad glad jag blir! Äntligen ska vi få ha ett till bröllop, det var längesen nu! Sa jag.

-          Ni har rätt...  jag tror faktiskt att jag precis kom på den perfekta idén. Eleanor kommer älska det! Sa Louis och log stort, antagligen gjorde han redan upp planer i huvudet.

-          Berätta!! Sa jag och Anne samtidigt. Även Julia hade kommit tillbaka till bordet och frågade nu:

-          Får jag och Willi vara med på bröllopet?

-          Det tror jag säkert att ni får älskling. Sa Harry. Ni kommer säkert få göra något jätteroligt!

-          Sprida ut rosor som vi gjorde när du och mamma gifte er? Frågade Julia.

-          Kanske det hjärtat. Vi får helt enkelt se vad Eleanor bestämmer. Svarade Harry.

-          Julia, jag lovar att du och Willi kommer få göra något superroligt om du kan lova mig en sak? Frågade Louis.

-          Vad? Frågade Julia honom.

-          Du måste lova mig att inte berätta något om detta för Eleanor för det ska vara en överraskning. Okej?                Frågade Louis.

-          Jag lovar Louis, om jag får ha en prinsessklänning på bröllopet. Svarade Julia.

-          Det kan vi nog ordna, sötnos. Sa Louis och log.

 

 

Det började bli sent och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och sova. Imorgon skulle killarna iväg på fler intervjuer och på kvällen skulle de ha en konsert. Även om Harry hade fullt upp med att jobba var det hur kul som helst att vara här, med honom, och slippa sitta hemma i London. Om en och en halv vecka skulle vi vara hemma i London igen och Louis skulle äntligen fria till Eleanor, jag var så himla nyfiken på hur han tänkte göra det att jag höll på att spricka. Men om jag känner Louis rätt kommer han göra något riktigt speciellt.