one direction tvåtusentjugo

Jag, Julia och Harry satt i bilen påväg hem från skolan. Julia och Willi var hur duktiga som helst. Det enda roliga som hände under besöket var att en del föräldrar kände igen killarna och man kunde verkligen se chocken i vissas ögon när de insåg att deras barn skulle gå på samma skola, kanske till och med samma klass, som One Directions barn. Det hade regnat hela dagen så vi hade planerat en filmkväll med de andra hemma hos oss ikväll. Men inte Mathilda och Niall, de skulle tydligen iväg men bara Niall visste vart de skulle, tydligen var det en överraskning. Eftersom Louis och Eleanor var på smekmånad hade alla killarna två veckors ledigt men trots det spenderade de nästan all sin tid tillsammans. Men jag kunde förstå varför, ingen kunde ha så kul som vi. När vi kom hem gick vi upp i lägenheten och började ordna för filmkvällen. Julia insisterade på att hon och Willi skulle få ha en egen filmkväll eftersom våra var så tråkiga och vi hade så dåliga filmer.

Två timmar senare hade vi fixat allt och precis då kom alla. Julia och Willi sprang direkt upp på Julias rum för deras filmkväll så vi bestämde oss för att bara sitta och prata istället. Vi pratade om allt möjligt men en stor del av tiden ägnade vi åt att prata om vad Eleanor och Louis var. Inte ens vi hade en blekaste aning om var de befann sig och de hade inte hört av sig. Fast om jag känner Louis rätt har han nog gjort detta med vilje, hittat något ställe där de får vara ifred från allt runt omkring. Tiden gick fort och när klockan var tolv åkte alla hem och vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Efter att Harry hade nattat Julia kom han in och la sig i sängen bredvid mig.

-          God natt älskling, du anar inte hur skönt det är att få vara hemma med dig och Julia. Sa Harry och pussade mig i pannan.

-          God natt Harry, och du har ingen aning om hur skönt det är att ha dig hemma, jag älskar dig. Svarade jag.

-          Jag älskar dig med Felicia. Sa Harry och jag kunde se hur han log trots att det var kolsvart i rummet.

Den natten somnade jag i famnen på den personen jag älskade mest i hela världen. Han som alltid fick mig att le. Han jag skulle göra vad som helst för. Han jag ville dela resten av mitt liv med. Hela mitt liv kändes som en dröm. Den drömmen jag alltid drömt. Drömmen om att hitta någon som älskade mig för den jag var.

Mathildas perspektiv

När jag kom hem från jobbet, en vecka efter bröllopet hade jag en otäck känsla av att någon var inne i min lägenhet.

-          Är det någon här? Frågade jag. Plötsligt kände jag ett par händer för mina ögon och skrek rakt ut.

-          Shhh, älskling, det är bara jag. Sa en röst och jag hörde direkt att det var Niall.

-          NIALL VAD HÅLLER DU PÅ MED?? DU SKRÄMDE IHJÄL MIG! Skrek jag.

-          Jag har ordnat en liten överraskning till dig men den förstörs om du ser något så därför ska du nu få en ögonbindel för ögonen.  Sa Niall och jag kände hur han la en tygbit för mina ögon samtidigt som han tog bort sina händer.

-          Niall du vet att jag hatar överraskningar!! Sa jag men kunde inte låta bli att tycka att det var spännande. Vad kunde han ha hittat på?

-          Haha, jag vet älskling. Men jag kan lova dig att du kommer älska denna! Svarade han.

-          Okej, bara sätt fart så vi kan komma dit någon gång då! Svarade jag otåligt.

Efter en timmes bilfärd hoppade vi ur bilen och började gå, jag hörde att Niall drog en väska vid sidan om sig så jag antog att vi skulle resa någonstans. Precis som jag trott skulle vi resa för två timmar senare kände jag hur vi lyfte från marken och flög upp i himmelen.

-          Niall, snälla säg vart vi ska!! Bad jag men hade inget större hopp för att han skulle svara.

-          Haha, aldrig. Försök vila nu istället så är vi snart framme. Sa han och lutade mitt huvud mot hans axel.

Tydligen hade jag lyckats somna på flyget för jag vaknade av att Niall strök mig över håret och sa att vi var framme. Nu hade jag blivit extremt nyfiken på vart vi var och längtade tills jag skulle få ta av mig ögonbindeln. Folk måste jo tro att vi är galna. En kille som går runt med en tjej med en tyglapp för ögonen.

Helt plötsligt försvann ögonbindeln och jag fick kisa med ögonen på grund av det plötsliga ljuset som uppstod. När jag gjorde ett nytt försök att öppna ögonen och såg vad som stod en bit framför mig visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. HERRE GUD DET KAN INTE VARA SANT!! Skrek jag rakt ut. Framför mig stod min familj. Hade Niall seriöst ordnat detta för mig? Så att vi skulle få åka hem till min familj? Även om jag älskade att bo i London fanns det inget värre än att vara ifrån sin familj och nu var jag äntligen hemma igen. Hemma i underbara Stockholm med världens underbaraste pojkvän. Jag avbröt mina tankar för att springa fram till min familj som omfamnade mig i en stor gruppkram. Gud vad jag hade saknat dem under tiden jag varit borta. Äntligen skulle jag få visa Niall mitt Stockholm, och bara få vara med honom och min familj. Jag kollade bak och såg Niall stå en bit bakom oss.

-          Tack älskling. Sa jag när jag kommit fram till honom.

-          Allt för min prinsessa. Svarade han. 

NYTT KAPITEL!!! Förlåt att det dröjt så länge, men nu är vi igång igen! Kommentera vad ni tycker! Det tar bara en liten stund och betyder hur mycket som helst! ♥