one direction tvåtusentjugo

Kapitel 37

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

 

 


Felicias perspektiv

- Danielle!! Skynda dig! Vi kommer bli sena! Skrek jag genom hela lägenheten.

- Ja kom igen nu! Skrek Mathilda.

- Jag kommer, jag kommer!

- Danielle, vi skulle hämtat upp Nathalie för 10 minuter sen! Sa jag irriterat.

- Förlåt men... min mage är väldigt orolig just nu.

- Eller så ringer du till din mamma för att kolla att William är okej...igen? Sa Mathila och skrattade.

- Va... nej nej.. he...he varför skulle jag göra det. Sa Danielle och tittade ner i golvet.

- Mhm visst. Men nu måste vi sticka tjejer! Sa jag och vi gick ut till bilen. Eftersom jag ändå inte kunde dricka alkohol så var det jag som åkte på att köra idag.

Idag var den dagen vi skulle ha Eleanors möhippa. Såklart hade hon sagt till oss att hon inte, verkligen INTE, ville ha någon. Men det ville vi! Så vi skulle överraska henne med laserdome och senare på kvällen skulle vi ha fest hos Danielle och sedan skulle vi nog ut, om vi orkade. Harry och de andra killarna hade svensexa för Louis. Det var bara en vecka kvar tills de skulle gifta sig nu och allt var planerat in i minsta detalj.


- Hej tjejer! Redo för paaaarty! Skrek Nathalie när hon hoppade in i bilen.

- Jag blev född till att festa! Skrattade Danielle.

- Då har jag nog missat den sidan av dig Dani. Sa jag och log.

- HA! Akta dig Felicia! Jag är vild!

- Hahahaha visst, säger du det så.

- Här är den vita kanindräkten. Skrattade Nathalie och plockade upp den ur väskan.

- Haha det kommer bli så kul på laserdomen! Vi kommer hitta henne lätt! Sa Mathilda.

- Detta kommer bli den bästa möhippan någonsin! Skrek Danielle ut genom fönstret.

- Wow lugna dig Dani! Har du redan börjat tjuva på champanien? Skrattade jag.

- Haha nädå! men jag är bara så taggad! Har inte varit ute och festat sen jag fick Willi.

- Nä inte jag heller! Och nu, vad är jag? Jo på smällen. Alla skrattade och vi var framme vid Louis och Eleanors lägenhet.


- Okay, alla vet planen? Sa jag.

- Ja! Nu kör vi! viskade Nathalie.

När Louis öppnade dörren log han stort. Han visste precis vad som höll på att hända. Inne i vardagsrummet satt El och kollade på tv. Vi drog en mössa över hennes huvud och hon skrek. Louis fick lugna henne och säga att hon bara skulle hänga med. Och då förstod hon att det var vi som skulle dra med henne på något. Efter många om och men så fick vi på henne den vita kanindräkten och vi skrattade så att våra magar värkte. Louis kunde såklart inte heller hålla sig för skratt. Vi fick ut henne i bilen och precis då kom killarna. Jag sprang snabbt fram till Harry för att ge honom en kyss sedan var vi tvungna att åka.


- Flickor...Jag sa till er att jag INTE ville ha en möhippa!! Sa Eleanor surt i baksätet.

- Vi vet gumman, men vi vill! Detta kommer bli så skoj! Sa Danielle.

 

Vi kom till laserdomen och jag har nog aldrig haft så kul i mitt liv. Ni skulle sett Eleanors min när hon fick av sig mössan och såg att hon hade en vit kanindräkt på sig. Såklart så förlorade Eleanors lag för...ja vi såg henne hela tiden. Efter åkte vi ut för att äta. Fortfarande den vita kanindräkten på! Människor skrattade och tog bilder av El. Fans av killarna kom fram för att ta foto med oss alla. När vi var mätta och tjejerna började bli berusade, åkte vi hem till Danielle. Där vi fortsatte med att visa gamla foton av Eleanor och också gamla foton av Louis. Jag började undra vad killarna höll på med så jag slängde iväg ett sms till Harry.


Hej Älskling! Hoppas ni har kul! Ta det nu lugnt och jag tror El vill ha en hel Louis när hon kommer hem inatt! Gärna en hel Harry hem till mig med! Puss F


Efter bara några minuter fick jag som svar.


Du kan vara lugn Hjärtat! Jag är hel men Louis är full! El vet nog inte vad hon ger sig in på, Hahaha! Ta det lugnt själv och var rädd om vår bebis! Var rädd om dig själv med såklart :D Älskar dig! Puss H.

p.s kolla ut genom köksfönstret!

 

Varför ville han att vi skulle göra det?

- Tjejer! Harry skriver att vi ska kolla ut genom köksfönstret... Vad menar han. Mathilda reser sig upp och springder dit.

- Hahahaha men gud! Vad gör de?

- Vad? skrek Danielle och sprang dit.

Nu va alla där och vi tittade ut på våra pojkvänner/män sitta med varsin röd ros i handen, iklädda endast kalsonger. Louis hade en bukette med säkert 50 röda roser.

- Vad ska vi göra? Sa jag.

- Ska vi skämta med dem? Frågade Eleanor.

- Hur? Frågade Nathalie.

- Jag har en plan. Sa Eleanor och flinade.

Hon gick fram och öppnade fönstret. Louis och de andra log stort och väntade på att vi skulle säga något till dem. Men istället satte Eleanor igång Girls just wanna have fun på högsta volym och vi stod i köket och dansade. Killarna såg förvirrade ut. Jag såg att Liam viskade något till Harry och de reste sig upp. Plötsligt gick alla.


- Var tog de vägen? Frågade Mathilda.

- Jag såg inte ens när de gick. Sa en lite berusad Danielle.

Det knackade hårt på dörren.

- Nu kommer väl grannen och klagar med. Sa Eleanor för att gå och öppna.

Men innan hon han öppna stormade det in 5 killar i kalsonger.

- VAD GÖR NI HÄR! TJEJKVÄLL, KOMMER NI IHÅG? Skrek Danielle.

Killarna bara skrattade och satte igång I'm sexy and I know it och började dansa som galningar. Louis gick fram till Eleanor och lyfte upp henne och började dansa. Vi skrattade så tårarna rann. Även om det var tjejkväll så var det kul att de kom. Harry kom mot mig och drog in mig mot sig.

- Harry, vad gör ni här?

- Våldgästar er fest såklart. Sa han med ett flin.

- Var er fest så tråkig? Retade jag honom.

Han log och kysste mig. Han drog in mig i ett av gästrummen där vi sedan spenderade natten.

 

 

 

 

Förlåt att det kom upp så sent! Men vi jobbar och sliter på dagarna! Hoppas ni gillar kapitlet!! :D Hade sjukt kul när jag skrev det! :D

Kapitel 36

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

Jag öppnade ögonen och såg Zayn som satt och höll om mig. Vad hade hänt? Varför låg ja på marken? Jag frös så att jag skakade. Jag la min hand på magen. Jag blev chockad. Varför hade jag inga kläder på mig?! Paniken växte och Zayn kollade oroligt på mig.

 

- Förlåt mig så mycket, jag skulle inte ha lämnat dig här själv Nathalie. Jag är så hemskt ledsen. Sa Zayn och han började gråta.

- Zayn, vad, vad har hänt?

- Kommer du inte ihåg något?

- Ne...nej. Varför är jag här och var är mina kläder?

- Fan! Då kommer vi aldrig få tag på idioten! Han trodde nog att du va död.

- Vem Zayn?? Vad har hänt?! Nästan skrek jag.

- Nathalie, jag tror att du har blivit våldtagen.

- VA?! Va fan säger du!?

- Jag kom tillbaka för ingen hade hört av dig sen...sen du sprang iväg från mig. Och när jag kom hit låg du här. Utan kläder och blåslagen. Jag är så ledsen, jag skulle aldrig ha lämnat dig här. Sa Zayn och kramade om mig hårt. Sedan gav han mig sin jacka som jag kunde ta på mig.

- Zayn, ta mig här ifrån. Grät jag.

- Kom vi åker hem till Felicia. Sa Zayn och bar mig till bilen. Han satte igång värmen i bilen och jag satt och grät. Han torkade mina tårar och kollade djupt in i mina ögen.

- Förlåt Nathalie. Det är mitt fel.

- Det är inte ditt fel Zayn. Jag skulle aldrig sprungit ifrån dig från första början. Men jag har så ont i min kropp och jag känner mig äcklig. Sa jag och grät ännu mer.

 


Harrys Perspektiv.

Jag och Felicia hade precis lagt oss i sängen när vi hörde lätta knackningar på dörren.

 


- Vem kan det vara såhär dags? Frågade Felicia och reste sig upp för att gå ner.

- Stop! Du stannar här Felicia. Vi vet inte vem det kan vara vid dörren.

- Skärp dig Harry. Det är säkert någon vi känner.

- Okej, men jag går först!

- Haha du är söt när du är så beskyddande.

 


Vi öppnade dörren och där stod Zayn med en halvnaken Nathalie i armarna.

 


- Men gud!! Vad har hänt. Skrek Felicia och sprang fram till dem för att leda in dem i vardagsrummet. Zayn la ner Nathalie, som nu hade somnat, på soffan.

- Jag hittade henne såhär i skogen. Jag tror hon har blivit våldtagen. Vad ska vi göra?

-Våldtagen??? Herregud, hur kunde det hända? Frågade Felicia och började gråta.

-Allt är mitt fel, jag åkte därifrån. Jag lämnade Nathalie själv i skogen. Det är tur att hon inte ville bli min flickvän, jag hade blivit den sämsta pojkvännen någonsin. Sa Zayn och även han började gråta.

-Okej, Zayn.. det är inte ditt fel. Detta hade kunnat hända när som helst och vem som helst. Det är den idioten som gjorde detta som har gjort fel. Sa jag och kramade om Zayn. Felicia kan du gå och hämta kläder till Nathalie så stannar jag och Zayn här med Nathalie.

 

När Felicia hade gått satte jag och Zayn oss i soffan mittemot Nathalie. Zayn grät fortfarande och jag kunde förstå vilka enorma skuldkänslor han kände även om det egentligen inte var hans fel.

 

Nathalies perspektiv


Jag vaknade upp och kände mig för en gångs skull ordentligt utvilad. Men när jag öppnade ögonen kunde jag inte komma på var jag var. Efterhand kom jag på mer och mer av vad som hade hänt och jag började darra mer och mer. Tänk om han skulle hitta mig igen? Vad skulle hända då? Varför kunde jag inte agerat normalt igår? Då hade jag varit Zayns flickvän nu precis som jag ville vara.

 


Jag bestämde mig för att gå upp ur sängen och ner till de andra. Den första som såg mig när jag kom ner var Zayn och han gick fram till mig och gav mig en kram. När han släppt taget om mig kollade han sorgset på mig och öppnade munnen för att säga något.

 


-Zayn jag vet precis vad du tänker säga. Men snälla säg det inte, det är inte ditt fel. Okej? Jag är verkligen jätteledsen att jag sprang ifrån dig igår och jag vet att det inte finns någon ursäkt för det, men jag är verkligen ledsen. Jag vill inget hellre än att vara din flickvän, så snälla Zayn vill du bli min pojkvän? Jag kommer behöva dig för att klara av detta. Sa jag och kände hur tårarna började rinna.

-Jag vet inte Nathalie.. Jag skulle varit den sämsta pojkvännen någonsin. Jag kunde inte ens skydda dig mot detta.Fattar du? Jag lämnade dig så du fick gå igenom något sånt här. Sa han och jag kunde se hur även hans tårar började rinna.

-Snälla Zayn gör inte såhär mot mig. Sa jag och började gråta och klamrade mig fast om Zayns hals.

-Okej, Nathalie. Men du måste lova mig att aldrig lämna mig igen. Jag klarar inte av att se dig må såhär dåligt.

-Jag lovar. Sa jag och log stort för första gången på länge.

 

 20 kommentarer för ett nytt kapitel imorgon! :)

Kapitel 35

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

En månad hade redan gått och snart var det dags för Julia och Willi att börja skolan. Mamma hade varit här i en vecka och vi hade planerat inför Eleanor och Louis bröllop, som skulle vara om två veckor och de båda var hur nervösa som helst. Julia och William tyckte att de skulle bli hur kul som helst med ett till bröllop och de gick runt och berättade för alla att de också skulle gifta sig när de blev ”stora”. De var hur söta som helst och jag och Danielle hoppades att de skulle göra det på riktigt om 15 år eller något sådant.  Efter mycket om och men hade vi lyckats på Julia och Willi i samma klass i skolan vi alltid hade velat att de skulle gå i, så vi var hur glada som helst och antaglogen mer exalterade än Julia och Willi själva. Det enda som fattades just nu var att Nathalie och Zayn skulle bli ett par på riktigt, de var helt perfekta för varandra. Men jag vet att Nathalie är rädd för allt hat hon kommer få av fansen bara för att hon är tillsammans med Zayn Malik från One direction.

 

Nathalies perspektiv

Det hade nu gått ungefär en månad sen jag träffade Zayn och de andra för första gången och mitt liv var nästintill perfekt. Det enda jobbiga var att jag hade börjat få lite hat av fans som hade listat ut att jag kände killarna, och speciellt Zayn.  Jag visste inte om jag skulle klara av att vara tillsammans med honom. Även om jag inte brukar bry mig om vad folk tycker, så var detta något helt annat. Jag blev hatad för att jag kände en person, tyckte om en person. Inte för något jag gjort eller för vem jag är. De vet inte något om mig, och ändå hatar de mig. Det är det enda jag hatar med directioners, att de hatar alla som killarna umgås med, och nu hade det drabbat mig. Även om jag verkligen ville vara tillsammans med Zayn, för att han är Zayn. Så vet jag inte om jag klarar av delen av hans liv som innebär att bli igenkänd vart man än går, det känns så avlägset det livet jag levt hittills. När jag träffade Zayn nu var jag orolig att han skulle vilja ta det vi hade ett steg längre, göra vårt förhållande officiellt. Jag hade verkligen ingen aning om hur jag kommer reagera, men det sista jag vill göra är att såra Zayn.

 

 

Idag skulle vi träffas och jag hade en känsla av att Zayn hade planerat något extra. Min magkänsla sa att han förmodligen ville fråga mig något, antagligen just det jag fasade mest för. Jag hade pratat med tjejerna om hur de hade reagerat och de sa att det hade varit jobbigt men de hade insett att de inte ville leva utan dem och därför får de stå ut med den delen av deras liv även om de inte riktigt gillar det.

 

 

Tre timmar senare satt vi i skogen vi hade varit på efter den första konserten jag varit på med killarna. Precis som då låg jag nu i Zayns knä och halvblundade medan han pillade med mitt hår.

 

 

-       -   Nathalie jag skulle vilja fråga dig en sak. Sa Zayn och jag kunde höra att han var osäker.

-          -Vad? Frågade jag.

 

-        -  Jag vet att du är rädd för allt hat, och jag förstår dig, men jag vill att du ska vara min. Jag vill kunna gå med dig  och få visa alla vilken underbar tjej jag har hittat. Jag kommer verkligen göra allt jag kan för att minimera hatet, för även om ingen förtjänar det så är du den personen som förtjänar det minst av alla, som jag utsätter dig för. Men jag vill... jag vill att du ska vara min flickvän. Så Nathalie Wennerholm, skulle du vilja vara min flickvän? Frågade Zayn.

 

Även om jag insett att det var just den frågan som skulle komma blev jag chockad och visste inte vad jag skulle svara. Jag kunde se osäkerheten bli större och större i Zayns ögon och jag kände att jag var tvungen att svara honom.

 

-          Jag… Sa jag men kunde inte fortsätta, jag reste mig upp och började springa därifrån. ”Vad håller du på med Nathalie? Du älskar jo honom, låt inte någon stoppa dig. Hatet kommer sina bort. Det kommer försvinna. Du älskar honom för mycket för att låta honom gå”. Rösten inom mig hade talat så jag vände mig om, sprang tillbaka till platsen vi varit på för att berätta för Zayn att det inte fanns något jag hellre skulle vilja bli. Men när jag kom till platsen var Zayn borta. Var hade han tagit vägen nu då? ÅÅÅÅH smart Nathalie, nu har du förstört ALLT. Jag föll ihop i en hög på marken och började gråta. Jag vet inte hur länge jag låg dig men jag vaknade senare av ett par armar runt mig som sa att allt skulle ordna sig om jag bara höll mig lugn. Paniken steg i mig, vadå höll mig lugn? Vad hade hänt?

 

 

 

Mina ögon trillar snart ihop, är så trött och min lillebror skriker att han vill ha min data så hinner inte kolla stavfel. Men hoppas det är bra! KOMMENTERA!!! 

 

Kapitel 34

Kategori: Tvåtusentjugo

 
 
 
 
 
Zayns perspektiv
 
När jag stannade bilen utanför Harrys och Felicias lägenhet såg jag att alla andra redan var där. Varför är jag alltid sist? Det var en bil som jag inte kände igen men jag tänkte att det kanske var någon av Felicias kompisar. Felicia och de andra tjejerna försökte alltid fixa ihop mig med deras kompisar. Och jag var riktigt trött på det. Jag gillade ju faktiskt en tjej nu, men jag vet inte hur jag ska låta henne få reda på det. Det kändes som det gick väldigt snabbt och det var så många intryck att ta in. Jag knackade på dörren och någon öppnade långsamt.
- Zaaaaaayn! Skrek Julia och hoppade upp i min famn.
- Julli! Hur mår min favorittjej? 
- Jättebra nu när du äntligen kommit! Niall är jätte hungrig!
- Haha men det är ju som vanligt då.
- Kom kom, alla är ute på balkongen.
Felicias och Harrys lägenhet hade en gigantisk balkong, det var nästan som en altan fast i luften. När jag kom ut på balkongen så stod killarna vid grillen och tjejerna satt vid bordet och snackade. Jag mötte Nathalies blick. Vad gjorde hon här? Jag kände hur jag log som en idiot. Som tur va så log hon tillbaka. Hon reste sig upp, viskade något i Felicias öra och gick sedan fram till mig.
- Hej Zayn.
- Hej. Svarade jag och log.
- Em, får jag prata med dig i enrum?
- Ja absolut. 
Jag tog hennes hand och vi gick ut i köket. 
- Varför har du inte hört av dig? Du skulle ju ringa mig.
- Förlåt Nathalie. Jag ville verkligen ringa men...
- Men vad zayn?
- Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Jag hade kunat ringa dig. Men jag fick ju inte ditt nummer. Sa hon och log.
- Jag ville verkligen ringa dig. Men jag antar att jag gillar dig så mycket att jag var nervös över...
Jag blev avbruten av Nathalies läppar som pressades mot mina. Jag kände hur hon log. Jag la mina armar om hennes midja och drog henne närmre.
- Urrhhhmmmmmurhhhhmmmm! Maten är färdig. Sa Liam och gick igen.
Nathalies kinder blev röda som tomater. Jag kysste henne igen en snabb gång innan jag tog henne i handen och vi gick ut för att äta.
- Ja det var på tiden! Jag är utsvulten! Sa Niall.
- Haha ta för dig Nialler. Skrattade Harry.
 
Harrys perspektiv.
 
Nathalie och Zayn var så söta. De var ett fint par och jag såg på Zayn hur lycklig han var nu. Alla åt och hade jätte trevligt. Felicia och Danielle satt och pratade om vilken skola Julia och Wiliam skulle börja på till hösten. Jag kunde inte förstå att min lilla prinsessa skulle börja skolan. 
- Pappa får jag sitta i ditt knä? Frågade Julia.
- Hoppa upp. Sa jag och pussade henne på kinden.
- Ska du inte äta mer? Frågade jag.
- Nä jag är mätt. Svarade Julia.
- Men du har ju knappt rört något.
- Men pappa, jag ska ju ha plats för efterrätt med.
- Haha men Julia, här ta någon tugga till.
Innan hon hann äta något så ringde telefonen. 
- Jag tar det! skrek Julia och sprang in.
- Mamma, det är till dig! Det är mormor! Sa Julia glatt.
- Hej mamma. Sa Felicia och gick in för att prata.
- Bor Felicias föräldrar i Sverige? Frågade Nathalie.
- Ja det gör dem. Vi var där för någon månad sen. Svarade jag.
- Åh jag skulle så vilja åka till sverige igen. Sa Danielle.
- Ja, kommer ni ihåg när vi va där över nyår för 6 år sen? Sa Eleanor.
- Hur kan vi någonsin kunna glömma det. Vi hade riktigt roligt. Sa jag.
- Ja det kan vi tro. Sa Louis och kollade på Julia.
- Äsch, skärp dig. Sa jag och boxade till honom på armen.
Felicia kom ut igen med ett stort leende på läpparna.
- Vad älskling? Frågade jag.
- Min mamma kommer nästa vecka. Sa hon och log.
- Yaaayyy! Mormor kommer! Skrek Julia och hoppade upp och ner.
Klockan blev mycket och alla började dra sig hemmåt. Jag kikade ut på vägen och såg Zayn och Nathalie stå och kyssas vi hennes bil.
- Harry! Slut smygtitta! Sa Felicia när hon kom in i köket efter hon hade lagt Julia.
- Vadå? Jag gör inget. Sa jag och flinade.
- Nejnej, visst att du inte gör. Sa Felicia och gav mig en kyss. Jag drog henne närmre och kramade om henne hårt.
- Film? Frågade jag.
- Låter som en utmärkt idè. Sa hon och kysste mig igen.
 
 
 

Kapitel 33

Kategori: Tvåtusentjugo

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nathalies perspektiv
 
 
 
Klockan var nu 3 på dagen och Zayn hade fortfarande inte hört av sig. Kanske var gårdagen bara en piss i Nilen för honom. Han kan ju få vilken tjej han än vill. Jag gick fortfarande runt i pyjamas när det knackade på dörren. Jag fick lite smått panik. Tänk så var det Zayn? Vad skulle jag säga? Jag gick långsamt mot dörren och kolla i titthålet. Och på andra sidan stod inte Zayn. Jag blev lite besviken.
- Nathalie! Jag hörde att du gick till dörren! Öppna. Sa Felicia högt. Jag öppnade dörren.
- Hej Nathalie, snygga morgontofflor. Har du precis vaknat?
- Hej Felicia, Nej jag har bara inte orkat ta tag i mitt liv idag. Kom in.
- Så vad ska du hitta på ikväll?
- Ingenting antar jag. Sa jag lite nedstämmt.
- Zayn har inte ringt dig va?
- Men.. Hur visste du?
- Jag va hos honom innan. Och tro mig, han vill ringa dig. Men han är en riktig fegis! Därför kom jag hit för att bjuda dig på grillkväll hem till mig och Harry. Vill du komma?
- Neja jag vet inte. Det kanske blir konstig stämmning...
- Nathalie, Zayn vill inget hellre än att ha dig där. Jag lovar. Han kommer bli jätteglad!
- Ja okay då, men blir det jobbigt så går jag.
- Bra då säger vi så! Klockan 7 hos oss! Sa Felicia, gav mig en kram och gick mot dörren.
- Ska jag ha med mig något? 
- Nejdå, vi fixar allt.
- Jag fattar det inte....
- Fattar inte vad? Sa Felicia förvånat.
- Varför är du så snäll mot mig? Jag menar. Jag körde på er. Dig och din dotter. Och ni behandlar mig som en ni känt hela livet. 
Felicia suckade och log.
- Den största styrkan är att förlåta. Det var inte ditt fel. Och vi mår bra nu. Dessutom är du en riktigt underbar tjej. Jag vet inte allt om dig, men jag kan se på dig att du varit med om mycket. 
- Tack. Sa jag och gav henne en kram.
- Vi ses ikväll då! Sa hon och gick ut.
 
Jag gick för att kolla vad jag skulle ha på mig. Grillkväll... Jeans och en snygg skjorta blir perfekt. Varför va jag så nervös över att träffa Zayn igen? Vi hade ju så trevligt igår. Jag försökte lugna ner mig med en dusch.
 
 
Felicias perspektiv.
 
- Hallå jag är hemma igen! Skrek jag.
Harry kom hoppande fram mot mig. Jag började skratta så att tårarna rann.
- Harry, vad har du ppppå dig? Fick jag fram.
- Vad? är jag inte fin? Jag och Julia klär ut oss.
- Hahahahaha jag ser det du. Sa jag och nu låg jag på golvet dubbelvikt av skratt. Harry hade fått på sig en liten liten balletkjol, en rosa prinsesskrona, han höll i en trollstav och hade rosa läppstift utanför läpparna.
- Harry! Har du målat naglarna med! Hahahahaha jag dör så kul!
- Äsch! klär jag inte i rosa älskling?
- Jo absolut, men snälla, alla kommer snart. Vill du verkligen se ut så då? Du kommer bli mobbad resten av ditt liv. hahaha.
- Jaja jag ska gå och tvätta av det. Kommer Nathalie?
- Jadå! jag fick henne att komma. Sa jag glatt.
- Det var bra! Zayn kommer att bli så överraskad!
- Men tänk så blir han sur?
- Nej varför skulle han bli det? Dessutom så är han den ända som inte har någon partner med sig, sååå han har inget val!
- Haha nä just det! Vänta, var är vår dotter?
- I vardagsrummet. Kom!
Vi sprang in i vardagsrummet och där satt vår lilla 6 åring med läppstift i hela ansiktet.
- Mamma! jag har sminkat mig!
- Haha jag ser det gumman. Vad fin du är.
- Ja! Och så har jag sminkat pappa! Fint va.
- Ja men visst! Jätte fint. Sa jag och var nära på att börja skratta igen.
Jag tog fram min mobil och tog ett foto av Julia för att lägga ut på twitter. "Lämnar min man och min dotter i en halvtimme själva. Det här blir resultatet". Någon timme senare världstrendades #sådanfarsådandotterstyles .
 
Jag började att fixa iordning med maten och Harry gick för att tvätta sig och Julia. Jag hade fått en förkläde av Louis som det stod "Bulle i ugnen" men stora bokstäver på magen. Harry och Julia kom ner och började duka, sedan gick Harry för att starta grillen. Nu var klockan alldeles strax 7 och de andra skulle komma. Dörrklockan ringde.
- Harry, de är här nu! Skrek jag för att sedan gå och öppna.
 
 

Kapitel 32

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

Zayns perspektiv

 

Adrenalinet pumpar genom kroppen. Jag står på scenen, bredvid mina fyra allra bästa vänner. Vi gör det vi älskar mest av allt. Massa tjejer står framför oss och man kan verkligen se på dem hur mycket de njuter.  Jag mår så bra en människa någonsin kan må.  Jag lever min dröm, ingenting kan någonsin bli bättre. Men jag skulle vilja ha någon att dela allt med, kunna berätta hur bra jag mår. Vad jag gjort på dagen. Vad jag vill att vi ska göra tillsammans. Någon att mysa med på kvällarna, någon som alltid finns där. Det var då jag såg henne, tjejen vi hade sett igår. Tjejen jag tänkt på konstant sen dess. Till vänster om henne satt Felicia. Vänta, umgås de? Jag visste bara en sak. Det var något speciellt med henne, något jag inte riktigt kunde sätta fingret på.

 

Jag drogs bort ifrån mina tankar när det blev dags för mitt solo i ”What makes you beautiful”. Men inte ens då kunde jag sluta titta på henne, och jag såg hur hon tittade på mig. Trots att det var hur många som helst där kändes det som att det var bara hon och jag. När konserten en timme senare var slut gick vi bak bakom scenen in på vårt rum. Efter en stund kom Felicia, Julia, Danielle, William, Eleanor och Mathilda in, och bakom dem kom hon. Tjejen som jag inte kunde få bort från mina tankar. Hon som satt som fastklistrad i min hjärna dag och natt.

 

-          -Hej killar! Det här är Nathalie! Sa Felicia samtidigt som hon gick fram till Harry.

-         - Hej Nathalie! Är du Zayns nya flickvän eller? Frågade Louis och flinade mot mig.

-        -  Haha, nej det är jag inte... Eller inte än i alla fall! Svarade Nathalie och flinade mot Louis.  Ibland var Louis bara för irriterande, antagligen hade han sett hur jag kollat på henne innan, det var verkligen omöjligt att ha hemligheter för Louis.

-        -  Okej, Louis. Du kanske ska låta dem lära känna varandra först innan du parar ihop dem sådär, älskling? Frågade Eleanor Louis.

 

En stund senare satt vi alla i de stora sofforna som stod mitt i rummet. Jag och Nathalie satt bredvid varandra och småpratade lite med varandra. Det visade sig att hon var hur trevlig som helst, precis en tjej som jag skulle kunna tänka mig att kalla min flickvän. Hon var söt, hade humor och framför allt så hade hon lätt för att prata och kom hela tiden på nya samtalsämnen. Efter ett tag kände jag att jag ville gå någonstans där vi kunde vara mer för oss själva, så jag bestämde mig för att fråga henne om hon ville följa med mig till ”vår” skog.

 

-         - Nathalie, skulle du vilja följa med mig någon annanstans så vi slipper de här knäppskallarna? Frågade jag och kollade på mina så kallade kompisar som nu satt och asgarvade åt något Louis hade sagt.

-         - Gärna! Haha men du måste erkänna att dom är roliga! Svarade hon och skrattade sitt underbara skratt.

-         - Haha ja, hur tror du att jag skulle klarat att hålla ihop med dem i tio år om de inte hade varit såhär roliga? Svarade jag. Inte förrän vi hade gått ut genom dörren reagerade de andra.

-         - Hallå! Var ska ni???? Frågade Liam.

-         - Härifrån! Svarade jag.

-        -  Oooooh, här går det undan. Hur känns det Nathalie? Zayn bjuder ut dig på date efter en timme! Sa Louis.

-         - Haha, kalla det vad du vill. Svarade Nathalie och fortsatte gå.

 

En timme senare var vi framme vid skogen. Vi började gå mot min favoritplats, på en klippa där man kunde se sjön. När vi hade kommit fram satte vi oss ner bredvid varandra med blicken ut mot sjön, jag la armen runt Nathalies midja. Vi satt så en bra stund innan hon la sig i mitt knä.

 

-          -Vad tyckte du om konserten idag då? Frågade jag henne samtidigt som jag pillade med hennes hår.

-         - Den var så himla bra, jag har lyssnat på er musik sen… ja jag vet inte hur länge… och har aldrig kunnat gå på en konsert. Så det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse, och nu är jag här med dig. Sa Nathalie och log.

-         - Ja jag är så glad att jag träffade dig, du är verkligen underbar. Sa jag och menade verkligen varje ord jag sa. För varje minut jag var med henne kändes det som om hon tog en liten bit till utav mitt hjärta.

-        -  Du är, och du har världens finaste röst. Sa hon och gäspade. Jag kollade på klockan och såg att den redan var halv ett.

-        -  Ska jag sjunga en liten godnatt visa för dig? Frågade jag.

-         - Ja, snälla! Sa hon och blundade.

-          -Okej, detta är till dig, som ett tack för att du följde med mig hit ikväll. Sa jag och började sjunga.

 

There is no other place that I would rather be
Than right here with you tonight
As we lay on the ground I put my arms around you
And we can stay here tonight
There's so much I wanna say
I wanna say

Under the lights tonight
Turned around, and you stole my heart
With just one look
When I saw your face
I fell in love
Took a minute girl, to steal my heart tonight

 

När jag hade sjungit klart låten såg jag att Nathalie hade somnat så jag lyfte upp henne I min famn och började gå mot bilen. När vi hade kommit fram satte jag henne i bilen och efter ett tag vaknade hon och kollade sig omkring.

 

-         - Du somnade innan sötnos, så jag bar dig till bilen. Sa jag och log mot henne.

-        -  Åh, nej vad pinsamt! Du kunde väckt mig! Sa hon och log generat.

-        -  Du sov så sött, så jag ville inte väcka dig.  Svarade jag.

 

En stund senare var vi framme vid hennes lägenhet och jag följde med henne till dörren.

 

-          -Vi måste träffas snart igen. Sa jag och kramade henne hårt, som om hon skulle försvinna annars.

-          -Ja det måste vi, vad gör du imorgon? Frågade hon.

-        -  Ingenting, jag hör av mig. Sov sött, honey. Sa jag och pussade henne i pannan.

-         - God natt, Zayn. Svarade hon och kramade mig hårdare innan hon vände sig om och gick in genom dörren.

 

 NYTT KAPITEL!! TJOOOHOOOOO!!! nej men, seriöst. Vad tycker ni? Bra/dåligt, kul/tråkigt, mysigt/äckligt??

VILL HA RESPONS!!!! så skicka en kommentar, ni som typ kommenterar varje kapitel, vi älskar er!!! ni är så grymma! och ni som kommenterar ibland, ni är också grymma! ni som aldrigt kommenterar, VAD TYCKER NI??

ha en bra kväll! nu har jag kört bil för första gången i mitt liv, jag tyckte det va kul men mamma ville typ dö! Haha 

 

Kapitel 31

Kategori: Tvåtusentjugo

Nathalies perspektiv

Idag skulle bli en utav de jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag skulle på rättegång på grund av bilkrocken.  Jag satt just nu på tingsrätten och väntade på att få komma in i salen. Jag var hur nervös som helst över hur det skulle gå, eftersom det hade varit mitt fel. Jag hade kört in i ett barn och hennes mamma. Som tur var hade båda överlevt och inte fått så jätte allvarliga skador.

 

Zayns perspektiv

 Vi satt nu alla i bilen på väg till tingsrätten. Man kunde se på Felicia hur jobbigt hon tyckte detta var. Jag tror bara att hon ville glömma att det ens hade hänt, men efter detta skulle vi kunna lägga det bakom oss allihop. När vi var framme fick vi gå in direkt och när vi kom in genom dörren såg vi en tjej, kanske runt 20 år gammal sitta där inne. Antagligen var det henne Felicias hade krockat med. När hon såg att vi alla kom in genom dörren kunde man verkligen se hur chockad hon blev. Även om jag kanske borde hata henne för att hon skadade Felicia och Julia kunde jag inte det. Det var något speciellt med henne. Inte bara att hon var hur söt som helst. Direkt när jag såg henne kände jag ett behov att ta hand om henne, skydda henne mot allt som kunde skada henne. Men herre gud Zayn, skärp dig! Du känner jo inte ens henne! Du vet inte någonting om henne, skärp dig nu!

 

Nathalies perspektiv

Herre gud. Jag dör nu. Jag har kört på Felicia och Julia Styles. Det värsta som någonsin skulle kunna ske. One direction, bandet jag älskat i tio år nu. Vad ska de nu tänka om mig? Jag har skadat två av de personerna som de älskar mest av ALLT.

Rättegången gick bra, jag fick böter att betala för de skador Felicia och Julia hade fått. När det var slut reste jag mig upp och var beredd att springa ut för att slippa möta deras blickar, jag skämdes så mycket. Helt plötsligt blev jag stoppad av en hand på min axel. När jag kollade upp trodde jag att jag skulle dö av skam. Framför mig stod Felicia.

 

Felicias perspektiv

Jag tyckte så synd om Nathalie, det var inte hennes fel. Allt hade varit en olycka och man kunde verkligen se på henne hur mycket hon skämdes över att hon hade kört på oss. Just oss, som kände One direction för man kunde se på långt håll att hon var ett stort fan. Därför bestämde jag mig för att bjuda in henne på killarnas nästa konsert. Både för att jag tyckte synd om henne och för att jag hade sett hur Zayn kollade på henne.

-          Jag vill bara att du ska veta att jag inte alls är arg på dig, allt var en olycka. Och jag ser att du är ett stort fan av killarna så jag undrar bara om du skulle vilja följa med oss på killarnas nästa konsert? Frågade jag och log mot henne.

-          Är du..  Är du säker? Är du säker på att jag får följa med? Frågade hon blygt.

-          Såklart du får! Här har du mitt nummer, ring mig sen så ordnar vi det! Sa jag och skrev snabbt ner mitt nummer på en lapp och sträckte fram till henne. 

 

 

SåSå, nu har Nathalie kommit in i bilden! Tråkigt utan bilder och så, men jag måste verkligen dra till jobbet nu! Snälla skicka inte mer hat mot oss eller henne. Vi kunde bara välja en och är ledsna om ni blev sårade. 20 kommentarer så kommer det en del till ikväll! ha det bäst! :)

 

S¨

Tävlingen om Zayn!

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej! Nu har vi fått någon kommentar om att valt fel! Och tjejer! Vi kan ju inte välja alla! Det var 15 som skrev in och vi fick lotta fram vinnaren! Förstår om vissa blev besvikna men vi kan inte göra mer! Det kommer fler tävlingar!! Så snälla lugna ner er! Vi gillar er alla och vill verkligen inte välja bort någon! Försök att förstå! Kram

Zayn's flickvän!

Kategori: Tvåtusentjugo

Vi har nu valt Zayn's flickvän! 
Alla var verkligen hur bra som helst, och det är synd att vi bara kunde välja en:( 








DODODIDADIDAM! 






NATHALIE WENNERHOLM- grattis! 


Nästa kapitel kommer ikväll eller imorgon och då kommer Nathalie komma in i bilden! 

Ni borde också läsa Nathalies novell: http://lovelyone.devote.se/ riktigt bra är den!

Ha en bra eftermiddag och kväll! Puss

Vill DU bli Zayn's flickvän?

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej alla fina läsare! 

Eftersom att det blev jättemycket strul kring Zayn i den förra tävlingen har vi bestämt oss för att ha en ny tävling för att blivZayn's flickvän! 

Så om du vill vinna är detta vad du ska göra! 

  • Skicka ett mail till: [email protected]
  • Bifoga en bild på er så vi får en uppfattning om hur ni ser ut
  • Berätta så mycket som möjligt om er själva! Allt som ni kan komma på och tror att vi kan ha användning av! Tillexempel intresse, vad ni gillar att göra, hur ni är som personer, hur ni hittade one  direction o.s.v. 

Vi kommer bestämma vem som vinner imorgon vid 16.00 så skicka ert mail innan det! 

Nytt kapitel kommer ikväll vi. 21.00:) grymma är ni på att kommentera! 

PUSS, Julia & Felicia

25 KOMMENTARER?

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej älsklingar! 

Får vi 25 kommentarer på det förra inlägget kommer jag springa till Felicia så vi kan skriva ett nytt kapitel (det är typ 2 mil) och om vi får 20 kommer vi skriva ett nytt imorgon! Så kööötttaaa, jag tycker dock det räcker med tjugo hahaha. 

I LOVE YOU ♥


Kapitel 29

Kategori: Tvåtusentjugo

Ni är ju underbara!! Här kommer nästa kapitel!! Och SE HIT! kommer det 20 KOMMENTARER Tills imorgon så kommer ett nytt kapitel upp imorgon! Vad sägs som det va?? :D KRAM!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



















Felicias perspektiv.
 
Mitt huvud dunkade, mina ben värkte och jag kunde knappt andas. Jag hörde folk skrika runt omkring mig. Det sista jag tänkte på innan jag somnade var Julia. Mitt barn, var va hon?
 
Jag vaknade upp och jag kände forfarande smärta i hela min kropp. Var va jag? Jag kände inte igen mig alls. Men jag kände igen doften. Den rena sjukhus doften. Jag öppnade ögonen och såg Harry ligga med huvudet på sjukhussängen. Han höll i min såriga hand. Min hals var så torr att jag nästan inte fick fram något ljud. Harry sov nog. Jag kollade på klockan och den var halv 5. Men jag hade ingen aning om det var natt eller dag. Jag visste inte heller vilken dag det var.
- Harry. Klämde jag ur mig.
Han vaknade upp med ett ryk. Precis som att han hade drömt något. Han gnuggade sig i ögonen och vände sig mot mig. Hans röd sprängda ögon oroade mig. Men när han fick se att jag var vaken så lös hela hans ansikte upp.
- Felicia, älskling du är vaken. Du fattar inte hur orolig jag har varit. Sa han och kysste mig.
- Harry, vatten. 
- Visst, här! Åh Felicia jag är så glad över att du har vaknat. Du förstår inte hur orolig jag har varit! Jag älskar dig. 
- Jag älskar dig med. sa jag och han kysste mig.
- JULIA! Skrek jag.
- Lugn älskling. Hon mår bra. Hon fick en hjärnskakning men hon mår bra nu. Du har varit medvetslös i två dagar. Och du har fått en hjärnskakning, brutit din vänstra ben och två revben på vänster sida.
- Barnet? Sa jag och tog mina händer på magen.
- Vi vet inte än. Kanske vi får reda på det idag. De kunde inte göra ultraljud när du inte var vaken.
- Åh Harry, tänk så...
- Shuuu säg inte så. Allt kommer att vara bra. Sa Harry och krama mig.
 
En sjuksköterska kom in.
- Felicia, du är vaken. Gud vad bra. Vi ska ta lite prover på dig och så ska du få åka på ultraljud.
- Okay
Harry gick ut för att ringa Anne och killarna för att berätta att jag vaknat. 
- Så Felicia, hur mår du? frågade sjuksköterskan.
- Ont i huvudet och jag känner mig lite yr. 
- Okay, det är normalt när man har hjärnskakning. Hur känns det i benet?
- Det är lugnt nu. Aj!
- Förlåt, jag skulle varnat dig. Sa Hon när hon stuckit en nål in i min arm.
- Kan vi ta ultraljudet nu?
- Vi ska, men jag måste ta dessa blodprover på dig först.
 
Harry kom in igen. Och denna gången med Julia.
- Mamma! Sa Julia och sprang fram till min säng.
- Julia, älskling vad glad jag är att se dig.
När sjuksköterskan tagit ur nålen lyfte Harry upp Julia i min säng och jag kramade om henne hårt och pussa henne på kinden.
- Mamma, vi krockade.
- Jag vet Julia, förlåt, förlåt. Sa jag och pussa henne om och om igen.
- Felicia, är du redo för ultraljud?
Jag kollade in i Harrys ögon och han tog min hand. 
Jag kunde knappt andas när barnmorskan gletade gèl på min mage. Tänk som kom det inga hjärtslag. Min värld skulle rasa samman iså fall. Harry och Julia höll mig i handen. Anne väntade utanför. Barn får egentligen inte vara med, men Julia hade insisterat.
- Där ser vi barnet. Vi sätter nu igång ljudet och hör ifall det finns hjärtslag.
Det tog ett tag. Sen hörde vi små lätt dunkningar. Jag och Harry lyste upp. Mina tårar började rinna och Harrys ögon glänste av hans egna tårar.
- Vår bebis lever. Sa Harry och kysste mig.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vill ni veta mer om bebisen!? KOMMENTERA! 20 KOMMENTARER OCH DET KOMMER ETT NYTT KAPITEL IMORGON!

Kapitel 28

Kategori: Tvåtusentjugo

Så ja fina läsare!! Ett nytt kapitel kommer här! Det är inte så långt! Så om det kommer 7 kommentarer så kommer ett nytt kapitel upp ikväll!! Kramen!!
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------














Harrys perspektiv
 
Jag såg Paul komma utspringande på scenen. Han kom fram till mig och jag kände mig förvirrad. Hela publiken började skrika hans namn.
- Harry, du måste komma med här. Viskade han i mitt öra.
- Paul, vi är mitt uppe i en konsert! 
- Harry, det här hänt något. Du måste komma med nu!
- Nu gör du mig nervös.
- Vad händer? Frågade Zayn. Alla samlades runt Paul.
- Killar, ni får fortsätta utan Harry. Han måste följa med mig och det är nu! Sa Paul.
- Okey, Harry, följ med Paul. Sa Liam.
- Ni får ursäkta mig! Men jag måste tyvärr gå! Skrek jag och gick efter Paul.
- Paul, Paul, stanna! Vad här hänt? Sa jag oroligt.
- Harry, din mamma ringde innan..
- Vad har hänt med mamma????
- Nej nej, inte din mamma. Felicia och Julia har varit med i en bilolyka. Du måste åka till sjukhuset nu.
Jag fick inte fram ord. Allt bara blev suddigt.
- Harry?? Harry??!! Skrek Paul.
- Paul, vad, hur, när?? Sa jag förvirrat.
- Harry jag vet inte alla detaljer, ring din mamma när du sitter i bilen. Skynda dig nu.
Jag sprang ut mot bilen. Det var fullt av blixtar men jag försökte knuffa undan dem. Min fru och dotter låg på sjukhus och jag visste inte vad som hänt. Jag var så orolig. Tänk så hade jag förlorat dem. Så fort jag kom in i bilen ringde jag mamma.
- Harry, äntligen. Sa mamma.
- Vad har hänt?
- Felicia och Julia var påväg hem från Danielle när en bil körde över på fel körbana och krockade med dem. Det var folk på plats direkt som ringde ambulansen och sedan försökte de få tag på dig, men du kunde ju inte svara så då ringde de mig. Jag är här på sjukhuset hos dem nu.
- Och hur är det med dem? Sa jag med gråten i halsen. Jag hörde hur hon tog ett djupt andetag.
- Julia har fått en lätt hjärnskakning och hon spyr lite då och då men hon är vaken.
- Åh gud. Tack och lov. Och Felicia?
- Felicia....Hon har fått en hjärnskakning, brytit ena benet och några revben. Och hon är medvetslös. 
- Jag kommer så fort jag kan. Hur är det med babyn?
- Vi vet inte än.
- Jag är snart där. Älskar dig.
 
När jag hade lagt på kom tårarna. Felicia var medvetslös och vi visste inte ifall vårt barn levde. Varför hände det här. Julia mådde iaf ganska bra. Min lilla Julia. Jag ville bara hålla om henne och säga att allt kommer att bli bra. Men jag vet inte. Jag vet inte ifall allt kommer att bli bra. Vi stannade utanför sjukhuset och jag sprang in.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vill ni veta vad som händer på sjukhuset? KOMMENTERA!! 

Kapitel 27

Kategori: Tvåtusentjugo










- DE KOMMER!!! Skrek Zayn.
- Göm er snabbt. Sa Harry och drog ner mig bakom soffan.
Niall och Mathilda stod bakom dörren. Zayn la sig bakom TV:n. Danielle och Liam satte sig bakom fåtöljen och Julia och Wiliam satt under bordet.
- Alla måste vara helt tyst nu. Sa Liam.
- Julia nu måste vi vara tysta som en sten, shhuuu. Sa Wiliam och det fick oss alla att börja fnissa.
- Nu kommer de! På tre! Sa Niall.
Vi hörde när Louis och Eleanor satte nycklen i nyckelhålet. De öppnade dörren.
- Louis, jag är helt slut nu. Vad sägs som en film? Sa Eleanor. De gick in i Tv rummet.
- 1....2... viskade Harry.
- 3!
- GRATTIS!!! Skrek alla och hoppade fram från sina gömställen. Eleanor blev så rädd så att hon hoppade upp i Louis famn.
- Vad sjutton!!! Vad gör ni här. Sa Eleanor och skrattade.
- Vi är här för att fira er förlovning El! Sa jag och sprang fram till henne för att ge henne en kram.
- Men hur visste ni? Och hur kom ni.... Visse ni om detta! Sa El.
- Haha ja klart vi gjorde! Sa Harry och gav henne en kram.
- Louis? Sa El.
- Överraskning! Sa Louis och skrattade.
- Visa ringen!! Sa Danielle och hoppade fram mot henne.
- Åhhh den är jätte fin. Sa jag, Danielle och Mathilda i kör.
- Visst är den! Sa Louis.
- Grattis!! Skrek Julia och Wiliam och hoppade fram från bordet.
- Vad va det med 123 som ni inte förstod? Frågade Zayn och började kittla dem båda.
- Zayn, vi är små barn. Vi kan inte räkna. Sa Julia bestämt.
- Haha ni är för söta. Sa Eleanor och kramade om dem.
- Kom ut i köket! Vi har fixat tårta. Sa Niall.
- Och det tror ni att vi orkar efter en tre rätters middag? Sa Louis.
- MER TÅRTA TILL OSS! Skrek Niall och sprang ut i köket.
- Du ska vara glad över att du inte är gjord av mat Mathilda... Annars hade du väl varit uppäten vid detta laget. Sa Liam.
Vi gick ut i köket och fikade. Klockan började bli mycket och vi bestämde oss för att åka hem. I bilen hem tänkte jag på dagen då Harry hade friat till mig.
 
Det var på en av deras konserter i London. Harry hade betätt sig konstigt hela dagen och jag kände att något var på gång, men jag hade aldrig anat om vad som skulle kunna hända. Mitt under konserten stannade alltid upp och helt plötslig bad killarna mig att komma ut på scenen. Danielle och Eleanor hade börjat fnissa och jag fattade ingenting! Hur som helst så gick jag ut på scenen inför flera tusen unga tjejer. Alla skrek mitt namn. Harry tog min hand och ledde mig ut mitt på scen.
- Ni har väl alla sett min vacka flickvän Felicia? Sa Harry. Och alla tjejer skrek som galningar.
- Harry vad gör du? Frågade jag förvånat.
- Felicia, Vi har ju varit tillsammans nu i 1 år och du vet att jag älskar dig mer än något annat. Du är mitt liv nu och jag vet inte vad jag hade gjort utan dig. 
Ett stort Awwww kom från publiken.
- Därför vill jag fråga dig en sak.
Jag kände hur jag började darra och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Harry satte sig ner på ett knä och tog fram en liten sammetsask ur sin ficka.
- Felicia Törnberg, Vill du gifta dig med mig?
Jag tappade ord. Bara ett stort leende fick jag fram. Tårarna började rinna.
- jag....ja....JA. Sa jag och Harry satte ringen på mitt finger. Sedan reste han sig upp och jag kastade mig i hans armar. Hela publiken apploderade.
- Hon sa JA! Skrek Liam, Niall, Zayn och Louis i kör!
 
Harry stannade bilen och vi var hemma. Jag var så lycklig för Eleanors skull. Jag vet att hon hade gått och väntat på denna dagen länge. Jag kunde inte vänta förren vi skulle börja planera deras bröllop. Det kommer bli en dag hon aldrig kommer att glömma.



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad ska hända sen? Skriv gärna vad ni tycker och tänker och vad vill NI ska hända sen? Ska vi hoppa framåt lite i tiden eller ska något hemskt häna eller vad? SKRIV SKRIV SKRIV!!! 


BÄSTA NOVELLEN

Kategori: Allmänt

Hej fina läsare! 

NI gjorde verkligen mina dagar idag, och igår med era fina kommentarer! Ni är BÄST! 

Iallafall, idag kommer inget kapitel. Men vill tipsa er om en annan novell som ni verkligen borde läsa(om ni inte redan gör det) 

Här är den:  http://torpenbergs.blogg.se/noveller/

Den handlar om en tjej, som heter Sarah som är dansare. Sarah har bestämt sig för att satsa allt på dansen, och skita i killar. Men när hon träffar Harry så förändras allt... 
Ni MÅSTE bara läsa den! 

Ha en fin fredag, nu ska jag gå ner och kolla på fotboll med min fina familj! 

Kapitel 26

Kategori: Tvåtusentjugo








Louis perspektiv

Det har gått en vecka sen vi kom hem från Australien och det var idag det skulle ske, jag skulle äntligen fria till min älskade Eleanor. Jag har fixat, planerat och ordnat allt hela veckan samtidigt som jag har försökt dölja det för Eleanor. Men jag tror att hon misstänker att något är på gång efter alla kvällar jag har kommit hem sent efter att ha varit på vår plats för att fixa allt så det ska bli perfekt. När vi satt på restaurangen i Sydney och Anne sa att jag skulle göra något personligt kom jag äntligen på det, jag skulle fria på stranden.

 

Stranden där vi hade vår första date.

Stranden där jag frågade henne om hon ville bli min flickvän.

Stranden jag nu kommer fria på, och stranden jag hoppas att vi kommer gifta oss på.

 

Allt var planerat, det ända jag behövde göra var att ta en dusch och sedan ta mig till stranden. Resten skulle killarna, Danielle och Felicia ordna. Först skulle vi ha en mysig middag vid stranden och efter det skulle vi gå en promenad vid stranden, vägen dit där jag skulle fria skulle killarna lysa upp med massa facklor. Efter 2 kilometer skulle vi komma fram till exakt den platsen där jag 9 år tidigare frågat henne om hon ville bli min flickvän. På den platsen hade killarna med hjälp av lyktor bildat ett hjärta och precis innanför lyktorna låg det rosenblad. Det såg ut precis som jag alltid hade drömt om att det skulle se ut, romantiskt, personligt och speciellt som ingen annan gör.

 

När jag hade duschat fixade jag iordning mig för att sedan ta bilen till stranden för att kolla om killarna var klara. Danielle, Felicia och Matilda var med Eleanor och hade lyckats lura i henne att de skulle ut och festa. En timme senare var klockan sju och jag var framme vid stranden. Allting var precis som jag hade drömt om att det skulle se ut, det var helt perfekt.

 

-          Tack killar! Sa jag. Jag skulle aldrig kunna göra detta utan er, ni är världens bästa vänner. Vad skulle jag gjort utan er?  Jag älskar er så himla mycket.

-          Oj oj oj, någon har visst blivit lite känslosam! Är det nerverna som spökar? Frågade Liam.

-          Nej, helt seriöst jag hade aldrig kunnat göra detta utan er!

-          Det är bara kul att kunna hjälpa till Louis. Och vi älskar dig med! Sa Harry och samlade alla i en gruppkram.

 

Det var nu det gällde, och även om jag var 99% säker på att Eleanor skulle säga jag kunde jag inte sluta oroa mig för den lilla chansen att hon inte var redo att ta vårt förhållande ett steg längre.

 

Eleanors perspektiv

Tjejerna hade uppfört sig konstigt hela dagen, tydligen skulle vi ut och fira att Mathilda hade kommit in i gänget ikväll men jag anade att det var något annat på gång. Louis hade betett sig konstigt ända sedan han kom hem från Australien.  Tänk om han skulle fria? Nej så kan det väl inte vara? Fast det hade varit en dröm om han hade gjort det. Då skulle allt känts perfekt. Tänk att få heta Eleanor Tomlinson. Tänk att få vara Louis fru, skaffa barn, köpa hus någon gång i framtiden och leva tillsammans resten av våra liv. Jag kunde inte låta bli att hoppas att det var ikväll han tänkte fråga mig om jag vill leva med honom resten av mitt liv.

 

Vi fixade iordning oss och när vi var klara gick vi ut till en taxi. Tydligen skulle vi åka ut till någon ny restaurang vid stranden och äta innan vi skulle festa. I bilen satt tjejerna med sina mobiler framme hela tiden och såg extremt upptagna ut. När de trodde att jag inte såg utbytte de blickar med varandra och nickade diskret. Kanske är det som jag tror, kanske ska Louis fria ikväll?

 

När bilen stannade gick vi ur och tjejerna tog på mig en ögonbindel. Jag kände att vi började gå på stranden och då blev jag riktigt misstänksam, liksom vem har en restaurang mitt på stranden. Plötsligt stannade vi och de satte mig ner på en stol.

 

-          När du har räknat till tjugo för dig själv så kan du ta av ögonbindeln, ha en rolig kväll nu gumman. Sa Danielle och sen hörde jag att de alla sprang iväg samtidigt som de skrek ”vi älskar dig”. Jag räknade tyst för mig själv och när jag hade räknat till tjugo tog jag av mig ögonbindeln.

 

 

Louis perspektiv

Eleanor satt framför mig, lika vacker som vanligt. Jag kunde se hur hon mimade siffror. Sexton… sjutton… arton… nitton… och sen tog hon långsamt av ögonbindeln. När hon såg mig framför sig smög sig ett stort leende upp på hennes läppar och jag kunde inte låta bli att le mot henne.

 

-          Herregud Louis, har du gjort detta för mig? Frågade hon chockat.

-          Allt för dig min prinsessa! Svarade jag. Vad säger du? Ska vi äta? Frågade jag sen.

 

En timme senare började vi gå och kom efter ett litet tag fram till lyktorna killarna hade tänt. Vi gick långsamt hand i hand längs stranden. Ett tag senare kom vi fram till platsen, som såg ännu vackrare ut nu när det var mörkt ute och de endast var lyktorna som lyste upp. Jag kollade på Eleanor och såg hennes chockade ansiktsuttryck. Jag drog med henne in i mitten av hjärtat och tog hennes båda händer i mina.

 

-          Ända sedan jag träffade dig första gången har du gjort mig knäsvag. Så fort jag är med dig känns det som att jag skulle kunna klara vad som helst. Jag skulle gå genom eld för din skull, jag skulle hoppa mellan hus för din skull. Jag skulle göra vad som helst om det skulle gjort dig lycklig. För det är det absolut viktigaste för mig, att du är lycklig. Jag har vetat länge nu att du är den jag vill leva med resten av mitt liv så därför…

 

När jag satte mig på knä kollade hon chockat på mig men jag kunde även se ett leende.

 

-          Därför vill jag nu fråga dig, Eleanor Jane Calder, vill du göra mig den stora äran att gifta dig med mig och sedan leva med mig föralltid? Frågade jag och tog fram ringen samtidigt som jag kollade upp på henne.

-          Det finns inget jag hellre skulle göra, så ja det vill jag. Jag älskar dig Louis William Tomlinson. Sa hon och böjde sig ner för att kyssa mig. Efter kyssen satte jag ringen på hennes finger och log lyckligt. Detta var den absolut bästa dagen i mitt liv.

-          Jag älskar dig mer än du någonsin kommer kunna förstå. Sa jag och kollade henne djupt in i ögonen.

 

 

Blev helt rörd att vi faktiskt fick 10 kommentarer! Ni är sååååå bra! Här fick ni ett långt kapitel bara för att ni är bäst! Förlåt att det kom så sent men har gjort om mitt rum hela kvällen! Om ni läser innan ni går och lägger er så sov gott och lämna gärna en liten kommentar, hihi. PUSS, VI ÄLSKAR ER!

 

Kapitel 25

Kategori: Tvåtusentjugo

Kära läsare, här kommer ett kort kapitel! MEN om 10 personer kommenterar kommer det komma ett längre kapitel ikväll! Så visa nu vad ni går för! :) Ni vet att vi älskar söta kommnetarer, det gör oss så otroligt motiverade att fortsätta skriva! :)

 

 

 

 

Eftermiddagen hade vi först spenderat vid poolen och sen gått till en lekplats eftersom Julia ville leka. Men egentligen tror jag att de var killarna som ville, men tvingade Julia att fråga.Senare på kvällen satt vi alla i en mysig restaurang en liten bit ifrån hotellet. Julia hade redan ätit upp och satt på golvet och lekte medan vi andra fortfarande åt. Vi pratade om intervjun killarna hade haft tidigare och om hur kul det var att berätta olika hemligheter för fansen och hur snabbt det spred sig. Det kändes som att hela världen visste att jag var gravid nu. Plötsligt harklade Louis sig och man såg på honom att han hade något viktigt att berätta.

 

 

-          Killar, ni vet jo redan detta. Men jag vill berätta detta för Felicia och Anne. Jag tänker fria till Eleanor när vi har kommit hem igen och tänkte fråga om ni har någon idé kring hur jag skulle kunna göra det. Sa Louis.

-          Gud vad roligt Louis, äntligen ska ni gifta er! Som jag har väntat på detta! Utbrast Anne. Men du får komma på hur du ska fria till henne själv, gubben. Se bara till att det blir speciellt och något hon alltid kan            minnas.

 

 

-          Jag håller med Anne, Louis. Åh vad glad jag blir! Äntligen ska vi få ha ett till bröllop, det var längesen nu! Sa jag.

-          Ni har rätt...  jag tror faktiskt att jag precis kom på den perfekta idén. Eleanor kommer älska det! Sa Louis och log stort, antagligen gjorde han redan upp planer i huvudet.

-          Berätta!! Sa jag och Anne samtidigt. Även Julia hade kommit tillbaka till bordet och frågade nu:

-          Får jag och Willi vara med på bröllopet?

-          Det tror jag säkert att ni får älskling. Sa Harry. Ni kommer säkert få göra något jätteroligt!

-          Sprida ut rosor som vi gjorde när du och mamma gifte er? Frågade Julia.

-          Kanske det hjärtat. Vi får helt enkelt se vad Eleanor bestämmer. Svarade Harry.

-          Julia, jag lovar att du och Willi kommer få göra något superroligt om du kan lova mig en sak? Frågade Louis.

-          Vad? Frågade Julia honom.

-          Du måste lova mig att inte berätta något om detta för Eleanor för det ska vara en överraskning. Okej?                Frågade Louis.

-          Jag lovar Louis, om jag får ha en prinsessklänning på bröllopet. Svarade Julia.

-          Det kan vi nog ordna, sötnos. Sa Louis och log.

 

 

Det började bli sent och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och sova. Imorgon skulle killarna iväg på fler intervjuer och på kvällen skulle de ha en konsert. Även om Harry hade fullt upp med att jobba var det hur kul som helst att vara här, med honom, och slippa sitta hemma i London. Om en och en halv vecka skulle vi vara hemma i London igen och Louis skulle äntligen fria till Eleanor, jag var så himla nyfiken på hur han tänkte göra det att jag höll på att spricka. Men om jag känner Louis rätt kommer han göra något riktigt speciellt.

Kapitel 24

Kategori: Tvåtusentjugo

intervjun
Harrys perspektiv
- Så killar, ni har ju varit stora länge nu, hur känns det att fortfrande ha fans runt er hela tiden? Frågade Programledaren Chris Jones.
- Det är fortfarande helt sjukt. Vi fattar inte hur många fans det finns! Var vi än är hittar de oss och det är verkligen helt otroligt! Svarade Liam.
- Ni kommer ju med en ny singel här snart, eller hur?
- Ja, precis. Den släpps om bara någon dag. Svarade Zayn.
- Och vad tror ni? Kan det bli sommarens hit?
- Haha ja det får vi väl hoppas. Svarade jag.
- Berätta lite om låten. Sa Chris.
- Låten heter "you make me happy" och den är tillägnad till våra fruar/flickvänner. Vi vill visa vår uppskattning till dem och låta våra fans få veta hur mycket våra familjer betyder för oss. De är liksom alltid där för att stötta oss även om vi är runt om i hela världen. Sa Niall.
- Vi väntar alla spänt på den nya låten. Och Niall, du nämde flickvänner där. Jag har hört och sett bild på dig och en rödhårig mystisk tjej. Kan vi få upp en bild på...där ja. Niall, vem är denna tjej?
-hehe det är faktiskt min flickvän Mathilda. sa Niall.
- Jasså jasså. Vad kul för dig. Så nu har alla flickvänner?
- Nix! Fortfarande singel! Sa Zayn och räckte upp handen.
- Zayn, din tur kommer snart. Sa Louis och klappa Zayn på axeln.
- Nu ska vi se. Liam du har en son, och Harry du har en dotter?
- Aa det stämmer. Sa Liam.
- Hur gamla är dem? Fråga Chris.
- Båda är 6 år gamla. Sa jag.
- Men gud! När ni var här sist så va era fruar gravida!
- Hahaha ja oj. Det var ju ett tag sen! Sa Liam.
- Och Harry. Du visste nog att denna frågan skulle komma. Jag såg i tidningen i morse. En bild på dig och Felicia. Kan vi få upp artiklen? Där ja. Så rubriken lyder. "Harry Styles från One Direction och hans fru väntar tillskott". Harry, är detta sant?
Jag kollade bort mot Felicia som stod och kollade på hela intervjun. Hon nickade och log.
- Ja, det är sant. Sa jag och log stort.
- Men då får vi väl säga grattis! Harry Styles erkänner, Han och Felicia väntar barn. Hur känns detta?
- Det känns underbart. Vi har länge velat ha ett till barn och nu är det påväg. Svarade jag.
- Är Felicia här? Frågade Chris.
- Ja, hon står där borta. Sa Zayn och pekade på henne. Jag såg henne skaka huvudet i panik på att de kanske skulle filma in henne.
- Kan vi få en kamera på Felicia? Sa Chris.
Felicia gav oss en sur blick. Men när kameran kom på henne log hon och vinkade in i kameran.
Intervjun led mot sitt slut och vi hade haft riktigt roligt. Jag hade sett Felicia stå och skratta ibland så hon nästan grät.
- Tack så mycket för att ni ville komma hit idag killar. Hoppas allt kommer gå bra på premiären av den nya låten! Och all lycka till dig och Felicia, Harry!
- Tack för att vi fick komma! Sa Liam.
- Mina damer och herrar! ONE DIRECTION!
Alla apploderade och vi gick ut från scenen. Jag gick direkt till Felicia och kramade henne hårt.
- Då va det gjort. Sa hon och hon lät lättad.
- Ja snart kommer det stå överallt. Sa jag och log. Chris kom fram till oss.
- Grattis till dig också Felicia! Sist jag såg dig var du höggravid och nu så är du gravid igen. Jag önskar all lycka till er! Sa han och gav Felicia en kram.
- Tack så mycket Chris! Du har inte förändrats något du. Sa hon och skratta.
- Ne du vet, man får ju hålla sig i form.
- Hahaha ja men precis. Skrattade Felicia.
- Tack så mycket för idag allihopa! Ha det gött! Sa chris och gick.
- Så vad vill du göra hela eftermiddagen? Frågade jag.
- Vad sägs som att åka till hotellet och ligga vid poolen med vår dotter och svärmor? Sa Felicia.
- Låter underbart! Julia vill säkert bada.
- Haha bra då kan ni två bada medans jag jobbar på min solbränna.
- Haha åh nej så lätt kommer du inte undan. Sa jag och kysste henne.
intervjun
Harrys perspektiv
- Så killar, ni har ju varit stora länge nu, hur känns det att fortfrande ha fans runt er hela tiden? Frågade Programledaren Chris Jones.
- Det är fortfarande helt sjukt. Vi fattar inte hur många fans det finns! Var vi än är hittar de oss och det är verkligen helt otroligt! Svarade Liam.
- Ni kommer ju med en ny singel här snart, eller hur?
- Ja, precis. Den släpps om bara någon dag. Svarade Zayn.
- Och vad tror ni? Kan det bli sommarens hit?
- Haha ja det får vi väl hoppas. Svarade jag.
- Berätta lite om låten. Sa Chris.
- Låten heter "you make me happy" och den är tillägnad till våra fruar/flickvänner. Vi vill visa vår uppskattning till dem och låta våra fans få veta hur mycket våra familjer betyder för oss. De är liksom alltid där för att stötta oss även om vi är runt om i hela världen. Sa Niall.
- Vi väntar alla spänt på den nya låten. Och Niall, du nämde flickvänner där. Jag har hört och sett bild på dig och en rödhårig mystisk tjej. Kan vi få upp en bild på...där ja. Niall, vem är denna tjej?
-hehe det är faktiskt min flickvän Mathilda. sa Niall.
- Jasså jasså. Vad kul för dig. Så nu har alla flickvänner?
- Nix! Fortfarande singel! Sa Zayn och räckte upp handen.
- Zayn, din tur kommer snart. Sa Louis och klappa Zayn på axeln.
- Nu ska vi se. Liam du har en son, och Harry du har en dotter?
- Aa det stämmer. Sa Liam.
- Hur gamla är dem? Fråga Chris.
- Båda är 6 år gamla. Sa jag.
- Men gud! När ni var här sist så va era fruar gravida!
- Hahaha ja oj. Det var ju ett tag sen! Sa Liam.
- Och Harry. Du visste nog att denna frågan skulle komma. Jag såg i tidningen i morse. En bild på dig och Felicia. Kan vi få upp artiklen? Där ja. Så rubriken lyder. "Harry Styles från One Direction och hans fru väntar tillskott". Harry, är detta sant?
Jag kollade bort mot Felicia som stod och kollade på hela intervjun. Hon nickade och log.
- Ja, det är sant. Sa jag och log stort.
- Men då får vi väl säga grattis! Harry Styles erkänner, Han och Felicia väntar barn. Hur känns detta?
- Det känns underbart. Vi har länge velat ha ett till barn och nu är det påväg. Svarade jag.
- Är Felicia här? Frågade Chris.
- Ja, hon står där borta. Sa Zayn och pekade på henne. Jag såg henne skaka huvudet i panik på att de kanske skulle filma in henne.
- Kan vi få en kamera på Felicia? Sa Chris.
Felicia gav oss en sur blick. Men när kameran kom på henne log hon och vinkade in i kameran.
Intervjun led mot sitt slut och vi hade haft riktigt roligt. Jag hade sett Felicia stå och skratta ibland så hon nästan grät.
- Tack så mycket för att ni ville komma hit idag killar. Hoppas allt kommer gå bra på premiären av den nya låten! Och all lycka till dig och Felicia, Harry!
- Tack för att vi fick komma! Sa Liam.
- Mina damer och herrar! ONE DIRECTION!
Alla apploderade och vi gick ut från scenen. Jag gick direkt till Felicia och kramade henne hårt.
- Då va det gjort. Sa hon och hon lät lättad.
- Ja snart kommer det stå överallt. Sa jag och log. Chris kom fram till oss.
- Grattis till dig också Felicia! Sist jag såg dig var du höggravid och nu så är du gravid igen. Jag önskar all lycka till er! Sa han och gav Felicia en kram.
- Tack så mycket Chris! Du har inte förändrats något du. Sa hon och skratta.
- Ne du vet, man får ju hålla sig i form.
- Hahaha ja men precis. Skrattade Felicia.
- Tack så mycket för idag allihopa! Ha det gött! Sa chris och gick.
- Så vad vill du göra hela eftermiddagen? Frågade jag.
- Vad sägs som att åka till hotellet och ligga vid poolen med vår dotter och svärmor? Sa Felicia.
- Låter underbart! Julia vill säkert bada.
- Haha bra då kan ni två bada medans jag jobbar på min solbränna.
- Haha åh nej så lätt kommer du inte undan. Sa jag och kysste henne.

Kapitel 23

Kategori: Tvåtusentjugo

Harrys perspektiv
What´s up bro? Sa Louis när han kom ut från duschen.
- Inget särskilt. Tänker bara på Felicia och Julia.
- Harry ryck upp dig. Du har varit såhär sen vi åkte.
- Men Louis! Du skulle sett Julia i fönstret! Det var något av det smärtsamaste jag någonsin varit med om.
- Jag  vet Harry. Det är jobbigt att lämna dem. Men vi vet både du och jag att du älskar att uppträda.
- Jag älskar det. Men jag önskar jag kunde ta min familj med mig vart vi än åker.
- Jag har ju inte barn, så jag vet inte hur det känns. Men jag tycker också det är jobbigt att lämna Eleanor.
Det knackade på dörren och jag hörde Zayn.
- Louis, Harry! Dags för soundcheck!
- Vi kommer! skrek Louis tillbaka.
- Kom nu Hazza! Sa Louis.
- Ja, nu kör vi!
Jag älskade soundcheck. Det var riktigt roligt och Louis fick oss alltid att skratta. Vi var nu på sista låten. Och vi avslutade med "What makes you beautiful". Under mitt solo kände jag små händer runt ena mitt ben. Eftersom killarna alltid vill störa mig under mitt solo så trodde jag att de var dem som höll på. Men Musiken tystnade.
- Vad gör ni? Frågade jag och vände mig om. Då såg jag killarna stå och skratta. Jag kollade ner på mitt ben och...
- JULIA! Skrek jag och lyfte upp henne. Jag kramade henne hårt och pussade henne i hela ansiktet.
- Pappa, jag kan inte andas. Sa Julia.
- Men, men jag förstår inte. Sa jag förvånat. Då såg jag Felicia och mamma stå vid Paul. Deras leende var obeskrivliga. Zayn, Louis, Niall och Liam stod och skrattade åt mitt ansiktuttryck.
- Pappa, mamma vill också ha en kram. Viskade Julia i mitt öra.
- Tror du det? Svarade jag och log.
- Ja. Viskade hon.
Jag satte ner Julia och sprang till Felicia. Jag lyfte upp henne och kysste henne. Hon tog sina armar runt min nacke. Jag kände att hon log. Jag släppte ner henne och kramade om min mamma och gav henne en kyss på kinden.
- Men vad gör ni här? Fråga jag glatt.
- Din mor ville överraska dig och oss. Så hon hade bokat biljetter. Och ja, nu är vi här. Sa Felicia.
Julia sprang runt med killarna på scenen och sjöng i min microfon.
- Jag är verkligen glad att ni är här. Sa jag och la mina händer på Felicias lilla bebismage och log stort.
- Vi är verkligen glada att vara här. Svarade min mamma.
Under konserten fanns Felicia, Julia och min mamma backstege hela tiden. Det kändes skönt att ha de så nära mig. Efter så gick vi till mitt och Louis hotellrum. Men Louis hade flyttat in hos Niall istället. Vi somnade snabbt eftersom det var fel tid för oss fortfarande så var vi utmattade.
På morgonen kom Felicia och Julia springade in i sovrummet och la sig i sängen. Jag låssades sova och när Julia var riktigt nära så hoppade jag upp och tog tag i henne. Hon skrattade högt och Felicia satt på sängkanten. Hon log lite nervöst.
- Felicia, vad är det?
- Harry, kolla.
Hon la tidningen i mitt knä. På förstasida stod det med stor text "Harry Styles från One Direction och hans fru väntar tillskott" och under var det en bild på mig och Felicia från igår när jag hade lagt mina händer på hennes mage.
- Wow. Sa jag och gnuggade mina ögon.
- Ja det kan man ju säga. Svarade Felicia.
- Ja Felicia, Du ser verkligen het ut! Sa jag och log.
- Harry skärp dig!
- Varför är du sur?
- Det borde inte kommit ut än. Inte här i Australien.
- Ge din mamma en kram. Viskade jag till Julia. Hon gjorde som jag sa och jag såg ett leende växa fram på Felicias läppar.
- Jag har en intervju idag. Vad ska jag säga? frågade jag.
- Du kan ju inte ljuga. Sa Felicia och log.
- Är du redo att låta världen veta?
- Absolut. Sa hon och luta sig fram för att ge mig en kyss.
Harrys perspektiv
What´s up bro? Sa Louis när han kom ut från duschen.
- Inget särskilt. Tänker bara på Felicia och Julia.
- Harry ryck upp dig. Du har varit såhär sen vi åkte.
- Men Louis! Du skulle sett Julia i fönstret! Det var något av det smärtsamaste jag någonsin varit med om.
- Jag  vet Harry. Det är jobbigt att lämna dem. Men vi vet både du och jag att du älskar att uppträda.
- Jag älskar det. Men jag önskar jag kunde ta min familj med mig vart vi än åker.
- Jag har ju inte barn, så jag vet inte hur det känns. Men jag tycker också det är jobbigt att lämna Eleanor.
Det knackade på dörren och jag hörde Zayn.
- Louis, Harry! Dags för soundcheck!
- Vi kommer! skrek Louis tillbaka.
- Kom nu Hazza! Sa Louis.
- Ja, nu kör vi!
Jag älskade soundcheck. Det var riktigt roligt och Louis fick oss alltid att skratta. Vi var nu på sista låten. Och vi avslutade med "What makes you beautiful". Under mitt solo kände jag små händer runt ena mitt ben. Eftersom killarna alltid vill störa mig under mitt solo så trodde jag att de var dem som höll på. Men Musiken tystnade.
- Vad gör ni? Frågade jag och vände mig om. Då såg jag killarna stå och skratta. Jag kollade ner på mitt ben och...
- JULIA! Skrek jag och lyfte upp henne. Jag kramade henne hårt och pussade henne i hela ansiktet.
- Pappa, jag kan inte andas. Sa Julia.
- Men, men jag förstår inte. Sa jag förvånat. Då såg jag Felicia och mamma stå vid Paul. Deras leende var obeskrivliga. Zayn, Louis, Niall och Liam stod och skrattade åt mitt ansiktuttryck.
- Pappa, mamma vill också ha en kram. Viskade Julia i mitt öra.
- Tror du det? Svarade jag och log.
- Ja. Viskade hon.
Jag satte ner Julia och sprang till Felicia. Jag lyfte upp henne och kysste henne. Hon tog sina armar runt min nacke. Jag kände att hon log. Jag släppte ner henne och kramade om min mamma och gav henne en kyss på kinden.
- Men vad gör ni här? Fråga jag glatt.
- Din mor ville överraska dig och oss. Så hon hade bokat biljetter. Och ja, nu är vi här. Sa Felicia.
Julia sprang runt med killarna på scenen och sjöng i min microfon.
- Jag är verkligen glad att ni är här. Sa jag och la mina händer på Felicias lilla bebismage och log stort.
- Vi är verkligen glada att vara här. Svarade min mamma.
Under konserten fanns Felicia, Julia och min mamma backstage hela tiden. Det kändes skönt att ha de så nära mig. Efter så gick vi till mitt och Louis hotellrum. Men Louis hade flyttat in hos Niall istället. Vi somnade snabbt eftersom det var fel tid för oss fortfarande så var vi utmattade.
På morgonen kom Felicia och Julia springade in i sovrummet och la sig i sängen. Jag låssades sova och när Julia var riktigt nära så hoppade jag upp och tog tag i henne. Hon skrattade högt och Felicia satt på sängkanten. Hon log lite nervöst.
- Felicia, vad är det?
- Harry, kolla.
Hon la tidningen i mitt knä. På förstasida stod det med stor text "Harry Styles från One Direction och hans fru väntar tillskott" och under var det en bild på mig och Felicia från igår när jag hade lagt mina händer på hennes mage.
- Wow. Sa jag och gnuggade mina ögon.
- Ja det kan man ju säga. Svarade Felicia.
- Ja Felicia, Du ser verkligen het ut! Sa jag och log.
- Harry skärp dig!
- Varför är du sur?
- Det borde inte kommit ut än. Inte här i Australien.
- Ge din mamma en kram. Viskade jag till Julia. Hon gjorde som jag sa och jag såg ett leende växa fram på Felicias läppar.
- Jag har en intervju idag. Vad ska jag säga? frågade jag.
- Du kan ju inte ljuga. Sa Felicia och log.
- Är du redo att låta världen veta?
- Absolut. Sa hon och luta sig fram för att ge mig en kyss.

Kapitel 22

Kategori: Tvåtusentjugo

När vi skulle åka ifrån Zayn så hade Julia redan somnat. Jag undrade hur hon kunde sova så mycket. Hon var nästan värre än när jag var tonåring och hon är ändå bara 6 år. Jag och Harry sa hejdå till alla och gick sedan till bilen. Julia sov djupt.
- Felicia, du vet att jag inte skulle ha något emot att du tatuera in mitt namn på din handled. Sa Harry när vi börjat åka hemåt.
- Haha Det vet jag att du inte skulle, men jag tänker mer i framtiden. Tänk om vi skulle få för oss att skilja oss. Då hade det ju varit konstigt att ha ditt namn. Harry kollade oroligt och lite sur på mig.
- Älskling, varför säger du så? Jag skulle aldrig få för mig att sklija mig från dig! Du är mitt liv nu. Lova mig att du aldrig, aldrig säger så igen.
- Det var inte meningen Harry, förlåt om jag gjorde dig upprörd. Jag lovar. Jag älskar dig, Sa jag och kysste honom på kinden.
- Jag älskar dig med. Sa Harry och log.
Några dagar senare var det dags för killarna att åka till Australien i 2,5 vecka. De skulle ha konsert i Sydney och ha premiär av den nya musikvideon. Klart ville killarna att vi andra också skulle följa med till premiären, men vi hade ju våra jobb.
Harrys resväska stod i hallen och Julia ställde sig och bara kolla på den. Jag och Harry satt i soffan och kollade nyheterna. Jag kollade upp mot Julia och hon såg väldigt ledsen ut.
- Harry, kolla på henne. Sa jag och nickade mot Julia.
- Jag vet. Hon hatar det. Och det gör jag med. Jag gillar inte att lämna er här hemma. Men vi vet ju alla att jag måste.
- Harry, du lever dig dröm. Och du vet att vi stöttar dig genom allt. Ni är inte borta så länge denna gången.
- Jag vet. Men det känns som evigheter.
- Nejdå, det kommer gå snabbt. Tänk inte så mycket på det. Sa jag, men jag ljög. Tiden gick otroligt långsamt när Harry inte är hemma.
Det var dags för Harry att åka. Vi följde inte med till flygplatsen denna gången. Det var nog bäst så. Vi hade inte kommit ut med att jag vänta barn igen och det hade börjat synas lite. Harry kramade om oss länge. Jag försökte andas och inte gråta inför Julia. Harry kysste mig och sedan gick han ut mot bilen. Jag och Julia ställde oss i köksfönstret och vinkade. Julia började gråta och ropade på Harry. Harry såg henne och han bet sig i läppen för att själv hålla tillbaka tårarna. Han körde iväg och då fick jag försöka underhålla Julia.
- Julia älskling. Gråt inte mer nu. Pappa kommer hem snart igen. Vad vill du göra idag? Baka?
`- Mmm mamma. Jag vill baka.
- Då gör vi det. Ska vi göra prinsesscupcakes?
- Jaa, rosa. Svarade Julia och torkade sina tårar.
När Julia gått och lagt sig på kvällen ringde jag Anne.
- Hej lilla vän, Har han åkt nu? Frågade Anne.
- Ja han åkte i morse. Det kändes jobbigare än någonsin. Men jag har försökt underhålla Julia med bakning idag.
- Åh jag vet gumman. Men det tyckte hon väl var kul?
- Ja vi hade jätteroligt. Svarade jag.
- Felicia jag har en idè. Hade det inte varit kul att för en gångs skull överraska Harry?
- Hur menar du nu?
- Jo, Vad säger du om att vi tar en liten semester till Sydney?
- Hahaha jo det hade ju varit skönt. skojade jag.
- Bra. Jag köpte biljetter för ett tag sen för jag visste att det skulle bli jobbig för er.
-Men snälla Anne. Du är väl inte seriös??
- Jo klart jag är!
- Haha men mitt jobb då?
- Jag ringer dem direkt! Sa Anne.
- Jag vet inte vad jag ska säga.
- Tacka bara ja och säg att jag är bäst.
- Haha Anne du är den bästa svärmor man kan ha!
- Tack gumman. Vi åker om två dagar. Sätt igång och packa!
När vi skulle åka ifrån Zayn så hade Julia redan somnat. Jag undrade hur hon kunde sova så mycket. Hon var nästan värre än när jag var tonåring och hon är ändå bara 6 år. Jag och Harry sa hejdå till alla och gick sedan till bilen. Julia sov djupt.
- Felicia, du vet att jag inte skulle ha något emot att du tatuera in mitt namn på din handled. Sa Harry när vi börjat åka hemåt.
- Haha Det vet jag att du inte skulle, men jag tänker mer i framtiden. Tänk om vi skulle få för oss att skilja oss. Då hade det ju varit konstigt att ha ditt namn. Harry kollade oroligt och lite sur på mig.
- Älskling, varför säger du så? Jag skulle aldrig få för mig att sklija mig från dig! Du är mitt liv nu. Lova mig att du aldrig, aldrig säger så igen.
- Det var inte meningen Harry, förlåt om jag gjorde dig upprörd. Jag lovar. Jag älskar dig, Sa jag och kysste honom på kinden.
- Jag älskar dig med. Sa Harry och log.
Några dagar senare var det dags för killarna att åka till Australien i 2,5 vecka. De skulle ha konsert i Sydney och ha premiär av den nya musikvideon. Klart ville killarna att vi andra också skulle följa med till premiären, men vi hade ju våra jobb.
Harrys resväska stod i hallen och Julia ställde sig och bara kolla på den. Jag och Harry satt i soffan och kollade nyheterna. Jag kollade upp mot Julia och hon såg väldigt ledsen ut.
- Harry, kolla på henne. Sa jag och nickade mot Julia.
- Jag vet. Hon hatar det. Och det gör jag med. Jag gillar inte att lämna er här hemma. Men vi vet ju alla att jag måste.
- Harry, du lever dig dröm. Och du vet att vi stöttar dig genom allt. Ni är inte borta så länge denna gången.
- Jag vet. Men det känns som evigheter.
- Nejdå, det kommer gå snabbt. Tänk inte så mycket på det. Sa jag, men jag ljög. Tiden gick otroligt långsamt när Harry inte är hemma.
Det var dags för Harry att åka. Vi följde inte med till flygplatsen denna gången. Det var nog bäst så. Vi hade inte kommit ut med att jag vänta barn igen och det hade börjat synas lite. Harry kramade om oss länge. Jag försökte andas och inte gråta inför Julia. Harry kysste mig och sedan gick han ut mot bilen. Jag och Julia ställde oss i köksfönstret och vinkade. Julia började gråta och ropade på Harry. Harry såg henne och han bet sig i läppen för att själv hålla tillbaka tårarna. Han körde iväg och då fick jag försöka underhålla Julia.
- Julia älskling. Gråt inte mer nu. Pappa kommer hem snart igen. Vad vill du göra idag? Baka?
`- Mmm mamma. Jag vill baka.
- Då gör vi det. Ska vi göra prinsesscupcakes?
- Jaa, rosa. Svarade Julia och torkade sina tårar.
När Julia gått och lagt sig på kvällen ringde jag Anne.
- Hej lilla vän, Har han åkt nu? Frågade Anne.
- Ja han åkte i morse. Det kändes jobbigare än någonsin. Men jag har försökt underhålla Julia med bakning idag.
- Åh jag vet gumman. Men det tyckte hon väl var kul?
- Ja vi hade jätteroligt. Svarade jag.
- Felicia jag har en idè. Hade det inte varit kul att för en gångs skull överraska Harry?
- Hur menar du nu?
- Jo, Vad säger du om att vi tar en liten semester till Sydney?
- Hahaha jo det hade ju varit skönt. skojade jag.
- Bra. Jag köpte biljetter för ett tag sen för jag visste att det skulle bli jobbig för er.
-Men snälla Anne. Du är väl inte seriös??
- Jo klart jag är!
- Haha men mitt jobb då?
- Jag ringer dem direkt! Sa Anne.
- Jag vet inte vad jag ska säga.
- Tacka bara ja och säg att jag är bäst.
- Haha Anne du är den bästa svärmor man kan ha!
- Tack gumman. Vi åker om två dagar. Sätt igång och packa!

Kapitel 21

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

 

 

 

Nästa dag vaknade vi vid 11 av att Julia kom inspringande och frågade vad vi skulle göra idag. Eftersom vi inte hade bestämt något frågade vi henne vad hon ville göra. Hennes idé var att vi skulle ha vår tjejdag idag istället, så jag ringde till tjejerna och även de tyckte att det lät som en bra idé. När jag vaknat ordentligt ringde jag de andra tjejerna och vi bestämde att vi skulle träffas om en timme, så jag och Julia började göra oss klara. En timme senare var vi framme vid Starbucks, såklart var de andra redan där och väntade på oss. Vi hade bestämt att vi skulle börja med att äta brunch innan det var dags att shoppa.

 

 

 

-          Tjejer, jag har idé på en lite rolig sak vi skulle kunna göra! Sa Danielle plötsligt.

-          Vadå? Frågade Julia.

-          Inte du gumman. Eller jo kanske! Jag tänkte att vi skulle gå till en tatueringsstudio och skriva killarnas namn på handleden, fast med en penna alltså inte tatuera, haha. Sa Danielle.

-          Haha, så kan vi lura killarna att vi har tatuerat oss sen! Sa Eleanor.

-          Okej, vi gör detta tjejer! Julia kan jo skriva Willi! Sa Mathilda.

-          Om alla är klara kan vi jo gå och fixa det med en gång! Sa jag samtidigt som jag reste mig upp.

 

 

 

VI fortsatte gå till vi hittade en mysig studio, som vi bestämde oss för att å in i. När vi väl kom in gick vi fram till disken för att berätta om vår lilla plan.

 

 

 

-          Hej! Sa tjejen som satt bakom disken och hon såg riktigt chockad ut.

-          Hej du! Kan du hjälpa oss med en sak? Frågade jag.

-          Självklart, vad vill ni göra? frågade hon.

-          Jo, vi skulle vilja skriva in våra pojkvänners namn snyggt med en penna. Det ska liksom se ut som en riktig tatuering även om det inte är det. Förklarade Danielle.

-          Okej, vad heter era pojkvänner då?

-          Min heter William! Sa Julia självsäkert.

-          Min heter Niall, fortsatte Mathilda.

-          Min heter Louis, sa Eleanor.

-          Min heter Liam, sa Danielle.

-          Och min heter Harry. Sa jag.

-          Så, ni är alltså Felicia, Julia, Eleanor, Danielle och Mathilda? Frågade tjejen förvånat.

-          Ja det stämmer bra! Svarade vi i kör.

-          Okej, vänta lite bara så ska jag kolla om dem har tid att göra det direkt! Sa hon och gick därifrån med ett chockat ansiktsuttryck efter att ha insett att det verkligen var vi.

 

 

 

En stund senare kom vi ut därifrån, alla med våra pojkvänners namn på handlederna och med ett stort leende på läpparna. Killarna skulle bli så chockade! Vi bestämde oss för att strunta i shoppingen eftersom vi var så nyfikna på hur killarna skulle reagera och bestämde oss därför för att alla skulle åka till Zayns lägenhet där alla var. När vi väl kom innanför dörren kastade sig killarna runt oss och vi stod där och kramade om varandra en lång stund innan vi gick och satte oss i vardagsrummet.

 

 

 

-          Så killar, vi har en liten överraskning! Sa Danielle.

-          Jag älskar överraskningar! Sa Niall. Snälla berätta vad det är!

-          Okej, kolla på våra handleder så får ni veta svaret! Sa jag och vi alla började skratta när killarna kollade på våra handleder och andades in kraftigt.

-          Men vad har ni gjort?? Frågade Louis.

-          Vi har tatuerat in era namn, fint va? Svarade Eleanor och gav Louis en puss på kinden.

-          Jag har också tatuerat mig! Jag har skrivit Williams namn, kolla Willi. Nu är du min pojkvän och jag din flickvän. Sa Julia nöjt.

-          Detta betyder alltså att jag är den enda som är singel… Sa Zayn och såg lite ledsen ut.

-          Ta det lugnt Zayn. Du kommer snart hitta en tjej! Sa Harry. Och Felicia, är detta verkligen en riktig tatuering? Hur kunde du låta Julia göra det? Hon är SEX år!

 

 

 

Ingen av oss tjejer kunde hålla sig längre utan vi bröt ut i skratt och det tog inte lång tid innan killarna förstod att det var ett skämt och började skratta med oss. Detta var absolut en utav de roligaste sakerna vi någonsin gjort!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej alla fina, vi har fått några kommentarer om att läsa andra noveller och självklart gör vi det! Ska skriva en kommentar till er nu! Om ni vill får ni jättegärna tipsa om vår novell på er blogg så kan vi göra detsamma för er! Hoppas ni gillar kapitlet iallafall och kommentera gärna vad ni tycker!

 

Ha en fin kväll!

 

 

 

 

 

Zayn

Kategori: Tvåtusentjugo

Hej alla! Vi har fått någon kommentar om Zayn ska ha flickvän... Kommer alla ihåg tävlingen? Vi har valt en som ska vara Zayns "flickvän", men hon har inte svarat på vårt mail! Så snälla! Alla som vet att de tävlade, KOLLA ER MAIL!


Kram!!

Kapitel 20

Kategori: Tvåtusentjugo

 

 

 

 

 

 

 

Jag vaknade på morgonen av att solen lyste in genom fönstret och tänkte genast att detta var en perfekt dag att spendera utomhus. Idag skulle killarna iväg för att spela in en ny musikvideo, så alla tjejer skulle åka in till centrum för att shoppa. Jag och Julia satt ute på balkongen och åt frukost. Eller jag satt och åt frukost medan Julia sprang runt och skrek att hon snart skulle få träffa Willi, den enda killen som har tillåtelse att vara med på våra tjejdagar. Även Mathilda skulle med vilket var superkul, då vi alla ville lära känna henne bättre och hon var hur rolig som helst att umgås med.  När klockan slog tio var det hög tid att gå så jag och Julia gjorde oss redo och sen gick vi ut. När vi kom ut på gatan såg jag Harrys bil stå parkerad utanför och när han fick syn på oss hoppade han ur bilen och kom fram till oss för att ge oss båda en kram.

 

 

 

 

 

 

-          Hej mina älsklingar! Sa han samtidigt som han kramade oss båda och gav mig en puss på pannan.

-          Hej pappa, vad gör du här? Skulle inte ni spela in en film idag? Frågade Julia.

-          Jo det ska vi! Det är därför jag är här förstår ni. Jag ska hämta er för ni ska vara med i filmen så det blir ingen tjej dag för någon av er.  Sa Harry.

-          JAAAAA JAG SKA VA MED PÅ FILM!! SKA WILLI OCKSÅ VA MED?? Frågade Julia glatt.

-          Ja, alla ska vara med, gumman. Vi har skrivit en låt till er alla så självklart ska ni få vara med i musikvideon. Men nu måste vi åka så vi inte kommer försent! Svarade Harry Julia.

-          Harry… Måste jag vara med? Du vet att jag inte gillar det!! Sa jag när vi satt i bilen.

-          Snälla, för min skull! Du behöver bara stå där och vara så söt som bara du kan vara! Snälla, det skulle betyda jättemycket för mig om du vill göra det. Detta är vårt sätt att visa vår uppskattning och vad ni betyder för oss för våra fans. Svarade Harry och log så gulligt så att det blev omöjligt för mig att säga nej.

-          Okej då, bara för att du är så söt. Sa jag och skrattade åt Julia som satt i baksätet och applåderade över att hon skulle få vara med i filmen.

 

 

 

 

 

Det visade sig att vi skulle spela in musikvideon i den skogen som vi ofta åkte till allihop för att få vara ifred och slippa alla killarnas fans, även om vi alla älskade dem visste jag att killarna tycker det är skönt att slippa skriva autografer och ta kort med sina fans ibland. Alla vi tjejer, och Willi såklart, var superspända på att få höra killarnas låt som de tydligen hade skrivit speciellt för oss. När turturduvorna, Niall och Mathilda, äntligen hade kommit var det äntligen dags att få lyssna på låten. Det var en ballad och hela låten var riktad till killarnas familjer och de som tagit dem dit de är idag. Men det var en del som jag fastnade extra för:

 

 

 

 

 

 

I remember the first time I saw you

It was like everything around me disappeared and all I could see was you

You came into my life as an angel

And that’s what you’ll always be,

my beautiful angel.






Det fick mig att tänka på när jag och Harry träffades, och hur perfekt allt hade varit redan från början. Jag vet att Harry är den jag vill sitta med på ålderdomshemmet när vi blir gamla och minnas allt vi gjort. Precis som jag är hans ängel, är han min.

 

 

 

 

 

Efter att vi hade hört hela låten var det dags att spela in musikvideon. Jag tror att Willi och Julia var de som tyckte att de skulle bli allra roligast och de satt och prata om vilka roliga miner de skulle göra framför kameran. Mathilda och Niall stod och pratade och Niall försökte övertala Mathilda att vara med även om hon inte ville. Jag antog att hon var rädd för vad fansen skulle tycka om henne, precis som jag hade varit i början. Till slut lyckades Niall i alla fall övertala henne och efter att han hade kysst henne såg hon hur nöjd ut som helst och gick emot oss. Det jag tyckte var extra kul med Mathilda var att hon också var från Sverige, så äntligen hade jag någon att prata med utan att de andra förstod.

 

 

 

 

 

-          Så, Mathilda, vad sa Niall som fick dig att ändra dig? Frågade jag henne.

-          Han sa att han ville visa för alla att jag tillhörde honom och om han gjorde det nu i den nya musikvideon kanske fansen förstår hur mycket jag betyder för honom och hur lycklig jag gör honom. Sa Mathilda samtidigt som hon rodnade.

-          Ni två är jo bara för söta! Är du redo för att spela in nu då? Frågade jag glatt.

-          Ja, nu kör vi! Svarade hon och sträckte upp båda händerna i luften och började dansa någon fånig dans.

 

 

 

 

 

Att spela in musikvideon visade sig vara roligare än jag trodde att det skulle bli. Vi satt i skogen på vår absoluta favoritplats, vid en sjö, runt en eld med stora stockar runt om. Vi satt i par på stockarna. Jag & Harry, Liam & Danielle, Niall & Mathilda, Louis & Eleanor. Sen satt Zayn med Julia och Willi, de gjorde precis som de planerat massa konstiga grimaser och hade hur kul som helst. Julia och Willi hade verkligen det hur bra som helst, med så många personer runt omkring sig som skulle offra allt för deras skull. Jag satt på världens vackraste plats med helt underbara vänner runt omkring mig i världens underbaraste killes famn. När min favoritdel kom kollade Harry mig djupt i ögonen och sjöng det till mig, jag rös när jag hörde hans vackra röst.  Jag tror inte att livet kan bli mycket bättre än vad mitt är just nu.

 

 

 

 

När inspelningen var klar satt vi kvar satt vi kvar och killarna hade ordnat med massa mat. Vi satt kvar hur länge som helst och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Men inom mig gnagde tanken kring att de snart skulle åka ut på turné igen. De hade verkligen blivit hur stora som helst, större än jag någonsin trott att de skulle bli.  Även om de var hur jobbigt som helst varje gång de åkte iväg visste jag att de snart skulle komma tillbaka igen, och under tiden hade jag tjejerna och Julia. När vi skulle gå tillbaka till bilarna frågade Louis om han och killarna kunde gå lite för sig själva då han hade något viktigt att prata med dem om och nyfiken som jag var frågade jag Harry vad han hade velat direkt när vi satt oss i bilen.

 

 

 

 

-          Du får snart veta det älskling, men jag lovar att du kommer bli hur glad som helst. Jag har haft det på känn att han skulle ta det ett steg längre inom kort. Svarade han med ett lyckligt leende på läpparna eftersom han visste hur mycket jag hatar hemligheter.

Så, här är kapitel 20.. Vad tror ni Louis hemlighet är då? Några gissningar? Kommentera gärna vad ni tycker, vad ni tycker vi ska göra annorlunda och vad som är bra! Vi blir så himla glada för kommentarer! ♥

Kapitel 19

Kategori: Tvåtusentjugo

Felicias perspektiv
Harry och Julia kom in genom ytterdörren. Båda var helt blöta och det såg ut som att de tagit en dusch. Jag började skratta åt dem. De såg ut som två blöta och ledsna hundar. Julia skakade av köld.
- Mamma, d-det regnar ute. Stammade Julia och hackade tänder.
- Aw lilla älskling. Kom så tar vi av dina blöta kläder så att du inte blir sjuk. Sa jag och började ta av hennes ytterkläder.
- Ska du inte ta av mina kläder? Jag fryser också! Sa Harry och gjorde hund ögon.
- Haha du kan ta av dina blöta kläder själv hoppas jag, eller vill du att jag ringer din mamma så att hon kan komma och göra det? Sa jag och skrattade.
- Nu var du allt rolig va? Sa Harry och försökte krama mig.
- Oh nej du, jag vill inte bli blöt. Sa jag. Harry kollade ner på Julia och jag såg att de planerade något. De började gå långsamt mot mig, båda log stort.
- Tänk inte ens tanken. Sa jag och sprang.
- Ta henne! Skrek Julia och båda började springa efter mig. De fick tag i mig och blötte ner mig totalt. Tillsist låg vi på golvet och skrattade.
- Nu måste jag med byta kläder ju! Sa jag.
- hahaha ja mamma! Sa Julia och skrattade. Hon började sen skaka igen.
- Vill du ha ett varmt bad? Frågade jag.
- Ja mamma! Skrek Julia och började springa mot badrummet.
- Får inte jag ett varmtbad? Frågade Harry och flinade.
- Haha jo visst! Ni två kan ta ett bad så fixar jag lite mys här nere. Sa jag.
Harry kysste mig och sen gick han till badrummet där Julia väntade ivrigt på ett varmt bad. Jag gick ut i köket för att ta hand om matvarorna som Harry och Julia kommit med. De hade köpt chips och godis och hyrt en film. Lejon kungen. En av mina favorit filmer. Typiskt Harry.
När Harry och Julia var klara kom de och satte sig bredvid mig i soffan. Vi svepte filtar om oss och allt var underbart. När filmen var slut så hade Julia somnat. Harry bar henne till hennes rum. Han kom sedan tillbaka, satte igång musik och satte sig bredvid mig med sina armar om mig. Plötsligt började "kiss me" av Ed Sheeran spelas. Harry började le.
- Kommer du ihåg? Frågade han.
- Harry, hur skulle jag någonsin kunna glömma? Svarade jag.
Låten hade jag hört första gången på vår första dejt. Harry och jag hade träffats första gången när jag var helt vilse på Arlanda. Harry och killarna hade hjälpt mig att hitta mina kompisar igen och innan vi skildes åt drog Harry mig åt sidan. Han sa att de skulle vara i Stockholm några extra dagar. Som semester. Han frågade om mitt nummer. Förtrollad av hans skönhet så fick han det direkt. Jag fick en kyss på kinden innan vi skildes åt. Jag kunde inte sova den natten. Hade allt varit en dröm? Svaret fick jag på morgonen när Harry ringde.
- Hej Felicia, Det är Harry.
- Hej Harry, hur är det? Frågade jag.
- Det är bra tack, hur är det själv? Du har hittat hem och så? Sa han och skrattade lite.
- Ha...ha... Kul du, Jag mår bra och jag är hemma. Sa jag.
- Bra och du har inget för dig idag? Frågade han.
- Nej inte vad jag vet. Svarade jag.
- Härligt! Då kommer jag och hämtar dig kl 19.00. Sa Harry.
- Låter bra! Vi ses då. Sa jag.
- Bra, ses sen Felicia. Sa Harry och la på.
Två minuter senare skickade Harry ett sms. " He..He.. Var ska jag hämta upp dig? Kram Harry <3". Jag svarade och kl 19.00 hämtade han upp mig. Vi hade en underbar middag och jag glömde bort att han var Harry Styles. Han betedde sig som vilken annan kille somhelst och jag älskade det. Sorgligt med sant led kvällen mot sitt slut. Harry och jag tog en promenad genom gamla stan. Han tog mig hand och jag kände att mina kinder blev varma och röda. Plötslig stannade han.
- Harry, vad gör du? Frågade jag.
- Felicia, jag måste bara berätta en sak för dig. Sa han.
- Vad? Du gör mig nervös Harry. sa jag.
- Felicia, du är en av de vackraste tjejer jag någonsin mött. När jag ser på dig så får du mitt hjärta att slå fortare än någonsin förr. Detta är första dejten, jag vet, men jag var bara tvungen att säga det till dig. Du får mig att känna som en vanlig tonårskille och inte som Harry Styles från One Direction.
- Wow, Jag vet inte vad jag ska säga Harry. Men jag gillar dig också. Sa jag.
Harry tog tag i min midja och drog mig emot sig. Han tittade in i mina ögon.
- Du vet att jag alltid kysser på första dejten? sa Han.
- Jag ha hört det ja. Sa jag och log.
Han lutade sig fram och hans läppar mötte mina läppar för första gången. Det känndes som fyrverkerier i min mage. Allt känndes så rätt. Regnet började falla och det var ett underbart slut på en helt otrolig kväll. En början på vårt förhållande. Harry och jag har sen den kvällen hållt ihop genom allt. Distansen mellan oss har aldrig stoppat oss. Jag flyttade något år senare till London med honom och nu har vi en egen familj. Jag kunde inte vara lyckligare.
Jag tittade på Harry och såg att han somnat. Jag la en filt över oss och vi sov i soffan hela natten. Jag kände mig trygg när han hade sina armar om mig. Men jag visste också att snart skulle han iväg igen. Bara 2 veckor denna gången. Men ändå. Det skulle kännas tomt utan honom.
Felicias perspektiv
Harry och Julia kom in genom ytterdörren. Båda var helt blöta och det såg ut som att de tagit en dusch. Jag började skratta åt dem. De såg ut som två blöta och ledsna hundar. Julia skakade av köld.
- Mamma, d-det regnar ute. Stammade Julia och hackade tänder.
- Aw lilla älskling. Kom så tar vi av dina blöta kläder så att du inte blir sjuk. Sa jag och började ta av hennes ytterkläder.
- Ska du inte ta av mina kläder? Jag fryser också! Sa Harry och gjorde hund ögon.
- Haha du kan ta av dina blöta kläder själv hoppas jag, eller vill du att jag ringer din mamma så att hon kan komma och göra det? Sa jag och skrattade.
- Nu var du allt rolig va? Sa Harry och försökte krama mig.
- Oh nej du, jag vill inte bli blöt. Sa jag. Harry kollade ner på Julia och jag såg att de planerade något. De började gå långsamt mot mig, båda log stort.
- Tänk inte ens tanken. Sa jag och sprang.
- Ta henne! Skrek Julia och båda började springa efter mig. De fick tag i mig och blötte ner mig totalt. Tillsist låg vi på golvet och skrattade.
- Nu måste jag med byta kläder ju! Sa jag.
- hahaha ja mamma! Sa Julia och skrattade. Hon började sen skaka igen.
- Vill du ha ett varmt bad? Frågade jag.
- Ja mamma! Skrek Julia och började springa mot badrummet.
- Får inte jag ett varmtbad? Frågade Harry och flinade.
- Haha jo visst! Ni två kan ta ett bad så fixar jag lite mys här nere. Sa jag.
Harry kysste mig och sen gick han till badrummet där Julia väntade ivrigt på ett varmt bad. Jag gick ut i köket för att ta hand om matvarorna som Harry och Julia kommit med. De hade köpt chips och godis och hyrt en film. Lejon kungen. En av mina favorit filmer. Typiskt Harry.
När Harry och Julia var klara kom de och satte sig bredvid mig i soffan. Vi svepte filtar om oss och allt var underbart. När filmen var slut så hade Julia somnat. Harry bar henne till hennes rum. Han kom sedan tillbaka, satte igång musik och satte sig bredvid mig med sina armar om mig. Plötsligt började "kiss me" av Ed Sheeran spelas. Harry började le.
- Kommer du ihåg? Frågade han.
- Harry, hur skulle jag någonsin kunna glömma? Svarade jag.
Låten hade jag hört första gången på vår första dejt. Harry och jag hade träffats första gången när jag var helt vilse på Arlanda. Harry och killarna hade hjälpt mig att hitta mina kompisar igen och innan vi skildes åt drog Harry mig åt sidan. Han sa att de skulle vara i Stockholm några extra dagar. Som semester. Han frågade om mitt nummer. Förtrollad av hans skönhet så fick han det direkt. Jag fick en kyss på kinden innan vi skildes åt. Jag kunde inte sova den natten. Hade allt varit en dröm? Svaret fick jag på morgonen när Harry ringde.
- Hej Felicia, Det är Harry.
- Hej Harry, hur är det? Frågade jag.
- Det är bra tack, hur är det själv? Du har hittat hem och så? Sa han och skrattade lite.
- Ha...ha... Kul du, Jag mår bra och jag är hemma. Sa jag.
- Bra och du har inget för dig idag? Frågade han.
- Nej inte vad jag vet. Svarade jag.
- Härligt! Då kommer jag och hämtar dig kl 19.00. Sa Harry.
- Låter bra! Vi ses då. Sa jag.
- Bra, ses sen Felicia. Sa Harry och la på.
Två minuter senare skickade Harry ett sms. " He..He.. Var ska jag hämta upp dig? Kram Harry <3". Jag svarade och kl 19.00 hämtade han upp mig. Vi hade en underbar middag och jag glömde bort att han var Harry Styles. Han betedde sig som vilken annan kille somhelst och jag älskade det. Sorgligt med sant led kvällen mot sitt slut. Harry och jag tog en promenad genom gamla stan. Han tog mig hand och jag kände att mina kinder blev varma och röda. Plötslig stannade han.
- Harry, vad gör du? Frågade jag.
- Felicia, jag måste bara berätta en sak för dig. Sa han.
- Vad? Du gör mig nervös Harry. sa jag.
- Felicia, du är en av de vackraste tjejer jag någonsin mött. När jag ser på dig så får du mitt hjärta att slå fortare än någonsin förr. Detta är första dejten, jag vet, men jag var bara tvungen att säga det till dig. Du får mig att känna som en vanlig tonårskille och inte som Harry Styles från One Direction.
- Wow, Jag vet inte vad jag ska säga Harry. Men jag gillar dig också. Sa jag.
Harry tog tag i min midja och drog mig emot sig. Han tittade in i mina ögon.
- Du vet att jag alltid kysser på första dejten? sa Han.
- Jag ha hört det ja. Sa jag och log.
Han lutade sig fram och hans läppar mötte mina läppar för första gången. Det känndes som fyrverkerier i min mage. Allt känndes så rätt. Regnet började falla och det var ett underbart slut på en helt otrolig kväll. En början på vårt förhållande. Harry och jag har sen den kvällen hållt ihop genom allt. Distansen mellan oss har aldrig stoppat oss. Jag flyttade något år senare till London med honom och nu har vi en egen familj. Jag kunde inte vara lyckligare.
Jag tittade på Harry och såg att han somnat. Jag la en filt över oss och vi sov i soffan hela natten. Jag kände mig trygg när han hade sina armar om mig. Men jag visste också att snart skulle han iväg igen. Bara 2 veckor denna gången. Men ändå. Det skulle kännas tomt utan honom.

Titta hit!

Kategori: Tvåtusentjugo

Hejsan! Tack för alla fina kommentarer! Både jag och Julia blir helt rörda! Hade tänkt lägga ut nytt kapitel idag men jag har inte hunnit skriva! Plus så har jag lite ide torka! Så om ni vill så får ni gärna komma med ideer! Kommentera bara vad ni tycker ska hända härnäst? Det kan vara vad som helst! Så SKRIV!! Krrram på er alla!!