- one direction tvåtusentjugo

När vi skulle åka ifrån Zayn så hade Julia redan somnat. Jag undrade hur hon kunde sova så mycket. Hon var nästan värre än när jag var tonåring och hon är ändå bara 6 år. Jag och Harry sa hejdå till alla och gick sedan till bilen. Julia sov djupt.

- Felicia, du vet att jag inte skulle ha något emot att du tatuera in mitt namn på din handled. Sa Harry när vi börjat åka hemåt.

- Haha Det vet jag att du inte skulle, men jag tänker mer i framtiden. Tänk om vi skulle få för oss att skilja oss. Då hade det ju varit konstigt att ha ditt namn. Harry kollade oroligt och lite sur på mig.

- Älskling, varför säger du så? Jag skulle aldrig få för mig att sklija mig från dig! Du är mitt liv nu. Lova mig att du aldrig, aldrig säger så igen.

- Det var inte meningen Harry, förlåt om jag gjorde dig upprörd. Jag lovar. Jag älskar dig, Sa jag och kysste honom på kinden.

- Jag älskar dig med. Sa Harry och log.

Några dagar senare var det dags för killarna att åka till Australien i 2,5 vecka. De skulle ha konsert i Sydney och ha premiär av den nya musikvideon. Klart ville killarna att vi andra också skulle följa med till premiären, men vi hade ju våra jobb.

Harrys resväska stod i hallen och Julia ställde sig och bara kolla på den. Jag och Harry satt i soffan och kollade nyheterna. Jag kollade upp mot Julia och hon såg väldigt ledsen ut.

- Harry, kolla på henne. Sa jag och nickade mot Julia.

- Jag vet. Hon hatar det. Och det gör jag med. Jag gillar inte att lämna er här hemma. Men vi vet ju alla att jag måste.

- Harry, du lever dig dröm. Och du vet att vi stöttar dig genom allt. Ni är inte borta så länge denna gången.

- Jag vet. Men det känns som evigheter.

- Nejdå, det kommer gå snabbt. Tänk inte så mycket på det. Sa jag, men jag ljög. Tiden gick otroligt långsamt när Harry inte är hemma.

Det var dags för Harry att åka. Vi följde inte med till flygplatsen denna gången. Det var nog bäst så. Vi hade inte kommit ut med att jag vänta barn igen och det hade börjat synas lite. Harry kramade om oss länge. Jag försökte andas och inte gråta inför Julia. Harry kysste mig och sedan gick han ut mot bilen. Jag och Julia ställde oss i köksfönstret och vinkade. Julia började gråta och ropade på Harry. Harry såg henne och han bet sig i läppen för att själv hålla tillbaka tårarna. Han körde iväg och då fick jag försöka underhålla Julia.

- Julia älskling. Gråt inte mer nu. Pappa kommer hem snart igen. Vad vill du göra idag? Baka?

`- Mmm mamma. Jag vill baka.

- Då gör vi det. Ska vi göra prinsesscupcakes?

- Jaa, rosa. Svarade Julia och torkade sina tårar.

När Julia gått och lagt sig på kvällen ringde jag Anne.

- Hej lilla vän, Har han åkt nu? Frågade Anne.

- Ja han åkte i morse. Det kändes jobbigare än någonsin. Men jag har försökt underhålla Julia med bakning idag.

- Åh jag vet gumman. Men det tyckte hon väl var kul?

- Ja vi hade jätteroligt. Svarade jag.

- Felicia jag har en idè. Hade det inte varit kul att för en gångs skull överraska Harry?

- Hur menar du nu?

- Jo, Vad säger du om att vi tar en liten semester till Sydney?

- Hahaha jo det hade ju varit skönt. skojade jag.

- Bra. Jag köpte biljetter för ett tag sen för jag visste att det skulle bli jobbig för er.

-Men snälla Anne. Du är väl inte seriös??

- Jo klart jag är!

- Haha men mitt jobb då?

- Jag ringer dem direkt! Sa Anne.

- Jag vet inte vad jag ska säga.

- Tacka bara ja och säg att jag är bäst.

- Haha Anne du är den bästa svärmor man kan ha!

- Tack gumman. Vi åker om två dagar. Sätt igång och packa!