Kapitel 7
Kategori: Tvåtusentjugo
Kategori: Tvåtusentjugo
Kategori: Tvåtusentjugo
Och då knackar det på dörren. William och Julia springer som vilda djur mot dörren.
- Willi, Julli! Vas Happnin’? skriker Zayn.
- Zayn akta du kommer att tappa dem. Säger Niall.
Killarna kommer in i vardagsrummet. Båda två hoppar upp och ner.
- Haha vad är det med er två? Frågar jag.
- Vad? Vad? Frågar Zayn.
- Ehh ni hoppar som två små barn. Säger Eleanor
- Det gör vi inte alls det. Svarar Niall.
- Haha jo, kolla på de två. Säger Louis.
Bredvid Niall och Zayn står William och Julia och hoppar likadant.
- Nej men seriöst, varför står ni och hoppar runt som om det vore julafton? Frågade jag.
- VILL NI VETA?? Skrek Julia och William samtidigt.
- Haha, ja gärna ni är jo helt galna! sa jag
- VI SKA TILL ETT LEKLAND MED ZAYN OCH NIALL IMORGON!! Skrek Willam och Julia fortsatte:
- DOM ÄR VÄRLDENS BÄSTA BARNVAKTER!!
- Vad kul!! Säger Liam.
- Ja så kan ni få lite egen tid. Eftersom vi varit iväg ett bra tag nu. Säger Niall.
- Ni är ju för gulliga. Sa jag.
- Ska vi stå här hela dagen eller? Frågar Louis.
- Nej kom igen nu går vi! Vädret är på topp! Ingen tid att förlora. Säger Harry.
Alla packar ihop sakerna och går ut genom dörren. Zayn, Niall och barnen springer i förväg. Harry tar min hand och vi går upp på den soliga backen allihopa. Eleanor börjar packa upp sakerna. Jag och Danielle börjar hjälpa henne. Och som vanligt med killar så springer de hellre och leker med barnen än att hjälpa till. De tar med sig en fotboll och går ner på gräsplanen nedanför backen. Vi antar att de vill spela ett tag så vi lägger oss ner på filten i solen ett tag. Men efter bara 10 minuter kommer alla rusande upp mot oss. Julia kastar sig i min famn och Harry slänger sig bredvid mig.
- Jag vann! Skriker Julia.
- Men du fuskade. Säger Harry.
- Lyssna inte på honom Julia, han är bara en dålig förlorare. Sa jag.
- Precis. Så tyst pappa. Jag är bäst och inte du!
Vi började skratta.
- Så när ska man få någon mat här då? Frågar Niall.
- Haha Niall ditt matvrak! Vi väntade bara på er. Ta för dig. Svarar Danielle.
Picknicken var helt underbar och det var så kul att umgås igen. Jag hade nästan glömt hur mycket Niall åt och vilka dåliga skämt Louis körde med. Julia hade somnat i bilen hem, så Harry bar upp henne i hennes säng och sen slängde vi oss i soffan och bara satt och prata en lång stund.
När vi hade suttit och pratat ett bra tag bestämde vi oss för att göra något annat. Varken jag eller Harry var trötta så vi bestämde oss för att kolla på en film. Såklart blev det Love Actually. När vi låg i sängen och väntade på att filmen skulle börja så tänkte jag på hur lyckligt lottad jag var. Jag hade världens finaste man, Harry Styles, min drömprins som jag alltid drömt om att jag en dag skulle gifta mig med och få en underbar dotter. Nu hade jag både han och världens finaste dotter. Mitt liv kunde inte bli bättre än såhär. Jag märkte att Harry hade lagt sig vid min sida och jag vände mig mot honom med ett stort leende på läpparna.
- Varför ler du älskling? Frågade Harry.
- Jag tänkte bara på hur lyckligt lottad jag är som har dig och Julia. NI är det bästa som har hänt mig.
- Åh, älskling. Du och Julia är det finaste jag har. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan er. Att äntligen vara hemma med er igen är det bästa som finns, sa Harry.
Vi märkte att filmen hade startat och jag la mig med huvudet på Harrys mage och kände hur han började pilla i mitt hår. Det var först då jag märkte hur trött jag var och jag somnade med ett leende på läpparna när jag hörde Harry säga: Jag älskar dig, Felicia.
Fick två supergulliga kommentarer på förra kapitlet! Gud vad söta ni är ! Fortsätt kommentera och sprid novellen till andra directioners. Det gör oss sååå taggade när ni gör det! Hoppas ni gillar kapitlet! Ha en superfin kväll, själv ska jag fortsätta mitt arbete så jag kan börja skriva nya kapitel till er !
Kategori: Tvåtusentjugo
Louis öppnade dörren och skrek:
- HEJ MIN PRINSESSA! Samtidigt som han lyfte upp Julia i luften.
- Och vi är osynliga eller? Sa Harry och flinade mot Louis
- Haha nej men det var ju så länge sen jag träffade min favoritflicka sa Louis samtidigt som han och Julia gjorde sitt egna handslag som de vägrade lära någon annan.
- Louis, du träffade henne igår. Svarade jag
- Jag vet men det är jo nästan ett dygn sen!! Men kom så ska ni också få varsin Louiskram sa han sedan.
Jag och Harry gick fram till Louis och fick varsin kram, gud vad jag hade saknat honom. Louis, Harry och Julia gick in i vardagsrummet och började leka kurragömma medan jag gick in i köket där Eleanor höll på att förbereda för vår picknick.
- Hej Felicia sa Eleanor när hon fick syn på mig och började gå emot mig med sina röda händer, efter att hon hade snoppat jordgubbar, för att ge mig en kram.
- Haha hej Eleanor! Snälla tvätta dina händer så ska du få en kram sen!
- Åh nej!! Du ska få en kram nu!! Sa hon och log ett busigt leende.
- Nej, Eleanor snälla!! sa jag och sprang in i vardagsrummet och satte mig i deras vita soffa. Nu skulle hon aldrig ta mig, aldrig att hon skulle riskera att få röda fläckar på soffan. Enda problemet var att Louis, Harry och Julia insåg vad som pågick och bestämde sig för att hjälpa Eleanor så de lyfte upp mig från soffan och ut på balkongen och höll fast mig så Eleanor kunde kleta ner mig helt och hållet.
- Mamma du ser ut som en påskkärring på kinderna. Sa Julia samtidigt som hon skrattade högt.
- Hahaha det gör jag va. Svarade jag.
Alla skrattade högt. Jag och Eleanor låg på balkonggolvet och skrattade så att våra magar värkte. Vi hade inte hört knackningarna på dörren så helt plötsligt stod Liam, Danielle och lille William och kollade på oss.
- Vad pågår här? Frågade Liam.
- Något sorts matkrig skulle jag nog kalla det. Svarade Harry.
- MATKRIG? Jag känner mer ”alla kletar ner Felicia med jordgubbsfärg”. Skrattade jag.
- Ja, jag undrade precis varför du var helt röd på kinderna. Sa Danielle.
Julia kom fram till mig och pussade mig på kinden.
- Mamma… du smakar som en jordgubbe! Sa hon med ett stort leende.
Alla började skratta igen. Harry hjälpte mig upp och vi gick in i lägenheten. Nu väntade vi bara på Niall och Zayn.
- Varför är det alltid de två som är sist? Frågade Harry.
- Men du vet ju hur de är. Niall ska väl äta innan han kommer hit och Zayn måste minst kolla sig i spegeln 100 gånger innan han kan åka! Sa Louis.
Kategori: Tvåtusentjugo
Kategori: Tvåtusentjugo
- Pappa, sätt igång musik. Jag vill dansa! Sa Julia samtidigt som hon hoppade upp ur soffan.
- Vilken låt vill du höra då? Frågade Harry.
- Up All Night! Up All Night!
- Ska vi inte kolla klart på filmen? Frågade jag.
- Nä mamma, jag ska dansa nu. Hämta videokameran!
- Haha okay sötnos! Jag hämtar den direkt!
Jag sprang iväg för att hämta videokameran och när jag kom tillbaka hade Julia fullt upp med att dansa. Jag satte mig igen bredvid Harry och han la sin arm om mig. Vi skrattade samtidigt som vi filmade in Julias dans. En riktig teaterapa hade vi fått till dotter. Hon hoppade runt och skrattade sitt urgulliga skratt. Men efter en stund blev hon trött och ville gå och sova.
- Grattis, du är hemma nu, varsågod att gå och natta din dotter. Sa jag med en retlig röst.
- Det gör jag så gärna. Svarade Harry med ett flin.
Han kysste mig snabbt och sen lyfte han upp Julia och de gick upp på hennes rum. Jag började städa undan i vardagsrummet sen gick jag också upp. Jag sneglade in på Julias rum och såg att båda hade somnat i hennes säng. Jag ville inte väcka dem så jag la en filt över dem sen gick jag in och la mig i vårt rum.
Mitt i natten kände jag ett par varma händer runt min midja. Jag blev skiträdd och skrek.
- Schuu, du väcker Julia. Sa Harry med en tyst röst.
- Harry! Du skrämde skiten ur mig! Hade helt glömt bort att du är hemma.
- Haha förlåt älskling, det va inte meningen. Somna om nu. Klockan är bara 4.
- Hur ska jag kunna somna nu. Mitt hjärta dunkar så hårt att det snart hoppar ur bröstkorgen!
- Jag är verkligen ledsen. Det var inte meningen att skrämma dig sådär. Sa Harry och kysste mig på pannan. Om du vill så kan jag sjunga en vaggvisa för dig.
Det blev tyst en sekund sen brast vi ut i skratt.
- Snälla säg aldrig så igen! Det lät jätte konstigt. Och nej tack, du får inte sjunga för mig.
- Haha okay jag lovar. Jag ska inte. Svarade Harry.
- Tack jag uppskattar det.
Vi la oss ner i sängen, ansikte mot ansikte. Harry kysste mig.
- Vad skulle vi göra imorgon hos Eleanor? Frågade han efter kyssen.
- Picknick med allihopa. Det var ju så länge sen vi alla sågs.
- Okay, bäst att sova nu då. Antar att det är jag som får gå upp med Julia imorgonbitti.
- Det har du helt rätt i. God natt.
- God natt.
Han kysste mig en sista gång innan vi somnade.
Okej, så här är ett nytt kapitel! Hoppas ni fortsätter läsa och vi gör verkligen vårt bästa för att göra varjer kapitel så bra som möjligt. Varje person som går in och läser betyder otroligt mycket. Ni är BÄST! ♥ Lämna gärna en kommentar vad ni tycker! NU har Felicia åkt till Frankrike men vi har 4 kapitel klara så det kommer antagligen ett varje dag nu så jag får sätta igång och skriva några nya! ha det bäst i Frankrike min fina! saknar dig redan ♥
Ha en fin lördagskväll alla ! ♥
Kategori: Tvåtusentjugo
Harry släppte ner Julia och han började gå mot mig. Han lyfte upp mig och kysste mig mjukt på mina läppar. Plötsligt insåg jag hur mycket jag hade saknat honom och hur mycket han betyder för mig. jag hörde Louis i bakgrunden.
- whops Julia! Barnförbjudet!
Alla började skratta. Inte ens jag och Harry kunde hålla oss för skratt. Han släppte ner mig igen.
- Felicia, du anar inte hur mycket jag har saknat er! Sa Harry.
- Haha, vi har saknat dig med. Din galna dotter tror att hon har magiska krafter och kan prata med allt hon hittar i köket.
- Hey, hon är väl lika mycket din dotter som min! svarade Harry och skrattade.
Julia och resten av killarna kom fram till oss.
- Har du sett Danielle och William? Frågade Liam
- Är Willi här? Frågade Julia
- Nej de kommer. Danielle smsade innan och skrev att de satt i bilkö. Men de är nog här vilken sekund som helst nu. Svarade jag
- Okay. Jag saknar dem något enormt! Jag tror jag springer till bilkön och…
Liam hann inte avsluta meningen fören en stor svart bild parkerade vid vägkanten. Danielle och deras son William hoppade ur bilen. Liam sprang till dem.
- Så snabbt har jag nog aldrig sett Liam springa. Sa Zayn.
Alla brast ut i skratt. Julia var nu också påväg mot William. De var bästa vänner. Och eftersom de är lika gamla så håller de ihop väldigt bra.
- Är du redo att åka hem. Frågade jag Harry
- Ja! Snälla ta mig hem nu! Sa han
- Haha låter bra. Din dotter har bakat till dig.
- Åh vad söt hon är! Jag är jätte hungrig. Vi ses imorgon killar. Sa Harry medan han slängde in väskorna i bilen.
- Julia kom nu så åker vi hem, Hey Danielle! Allt bra?
- Jadå nu är allt bra! Ses vi imorgon hos Eleanor?
- Absolut! Kom nu Julia!
Jag gav killarna varsin kram och sen hoppade jag in i förarsätet. Harry stirrade på mig med sina gröna ögon och återigen sitt gulliga leende.
- Haha vad Harry?
- Har jag sagt att jag älskar er? Frågade han med en seriös blick.
- Jadå pappa. Vi vet det nu. Du älskar oss och vi älskar dig. Sa Julia bestämt
Kategori: Tvåtusentjugo
Hej alla fina läsare! Ni anar inte hur glada vi blir när vi ser hur många som faktiskt läser vår novell! Ikväll kommer det ett nytt kapitel, antagligen vid 5-tiden!
Hoppas ni har en fin dag och om ni är i Stockholm för att få träffa killarna- snälla ta det lugnt! Vi vill jo inte att nån ska bli skadad ❤
Och en sak till: om ni vill få reda på när det kommer nytt kapitel kan ni följa oss på twitter. ju1direction och fellefeliiciia :)
PUSS
Kategori: Tvåtusentjugo
Julia vägrade att ta av sig vingarna när vi skulle åka och möta upp killarna på flygplatsen. Och hon skulle tvunget ha sin rosa prinsessklänning som Zayn hade köpt från deras förra resa. Men det var kanske bra att hon hade den så att jag inte skulle tappa bort henne i folkmassorna. Varje gång vi möter upp dem så är det samma kaos. Så denna gång tar de en annan utgång för att inte småtjejer ska bli skadade. Jag har själv varit där en gång för 8 år sen alltså 2012. Då var allting så stort. One Direction var ett ganska nytt pojkband och alla tjejer i min ålder var djupt förälskade i dem. Jag kommer ihåg den gången på Arlanda, första gången jag såg killarna i verkligheten. Jag och mina kompisar hade åkt från Skåne för att se dem. Det var fullt med folk överallt och efter ett tag tappade jag bort mina kompisar. Jag var sjukt förvirrad och visste inte vart jag skulle ta vägen. I alla fall så hade killarna en mini konsert på Arlanda och jag stod en bit ifrån. När konserten var slut och alla hade nästan åkt hem så stannade jag kvar för mina vänner var fortfarande borta. Jag blev trött och satte mig på en bänk för att vänta på dem. Men ingen hörde av sig och de svarade inte på sina mobiler. Helt plötsligt var det inga människor kvar förutom mini-scenarbetarna. Plötsligt såg jag fyra välbekanta killar gå emot mig. Jag såg inte riktigt vilka det var för jag hade blivit trött och mina ögon kändes suddiga.
- Superman!! Skrek en av dem.
- Zayn skärp dig! Kom hit nu! Ditt hår ser jättebra ut! Sa en av dem med en gullig irländsk accent.
- Killar jag kan inte hitta Paul! Sa en med panik i rösten.
Jag gnuggade mina ögon och såg Louis, Niall, Zayn och Liam från One Direction stå och stirra på mig. jag såg i deras blickar att de övervägde på att börja springa. Men sen insåg de att jag nog var ett fan. Och inte ett sådant jobbigt skrikigt fan, utan mer av den lugna typen.
- Hej du, varför sitter du kvar här? Showen var sluta för länge sen. sa Liam men en bekymrande röst.
- Hej, jag fattar inte ens att jag precis sa hej till er. Jag bara sitter här och… ja och ni bara står där…och ni måste ju undra varför jag sitter här…vänta sa jag hej innan?
- Oj, hon verkar lite lost just nu, kanske vi borde låta vakterna ta hem henne? Sa Zayn
- Nej förlåt mig, jag svamlar bara. Det är inte varje dag som stöter på personerna man sitter hemma och stalkar varje kväll. Oj sa jag det där precis. Jag menar inte att jag inte stalkar er men…jag är inte ett crazy fan.
- Wow hon är borta. Sa Louis
Niall sätter sig på knä framför mig.
- Vad heter du? Och varför är du kvar här?
- Jag heter Felicia och jag vet inte riktigt varför jag är kvar… jag var här med mina kompisar och nu har jag inte en aning om var de är.
Bakom Niall ser jag den femte sista bandmedlemmen komma mot oss. Harry. Han hade ett stort leende på sina läppar och…
Julia avbröt mina tankar när hon sa
- Mamma,mamma, mamma, mamma,mamma,mamma,mamma….
- Ja Julia, vad är det?
- Nu kommer dom! Titta!
Jag kollade upp och såg killarna komma ut från dörren. Julia började springa mot honom och hon kastade sig i hans famn. Han log med sitt fina leende mot mig. jag blev helt varm i kroppen och log tillbaka.
Kategori: Tvåtusentjugo
Jag vaknade av ett skrik från rummet intill. Jag tände lampan och sprang snabbt in till rummet. Där satt min älskade lilla Julia och grät så att tårarna sprutade åt alla håll.
- Julia lugna dig, vad har hänt? Sa jag samtidigt som jag lyfte upp henne i min famn.
- Mamma jag drömde en jättehemsk dröm.
- Såja lilla älskling det är inget farligt. Det var bara en dröm. Kom så får du sova i min och pappas säng.
- Var är pappa?! Pappa hoppade mamma!! PAPPA HOPPADE!!
- Pappa är i LA gumman, han kommer hem imorgon. Det vet du ju.
- Men mamma jag lovar! Pappa hoppade från London Eye. Vi var också där. Det var massor med fans som jagade oss och vi sprang upp i London Eye för att gömma oss. Sen var pappa tvungen att hoppa för att rädda oss.
Julia började gråta igen.
- Lilla gumman det var bara en dröm. Vi är här hemma och pappa är på flygplanet på väg hem snart. Nu går vi och lägger oss igen så ska du se att han kommer hem fortare än vad du tror.
Jag tänkte mycket på Julias dröm. Skulle han gjort detta för oss? Hur vågar jag ens tvivla. Han älskar oss mer än något annat. Han skulle göra allt för oss, och vi allt för han. Det ska bli skönt att få hem honom i morgon. Han har varit bort i 3 veckor nu och jag ser på Julia hur mycket hon saknar honom. Jag saknar med honom jättemycket. Det är jobbigt att ta hand om vår 6 åriga dotter samtidigt som jag måste hålla rent i vår stora lägenhet i London. Och vårt sommarställe i Wolverhampton är inte att snacka om. Det är ett heltidsjobb.
Jag kollar på Julia och ser att hon äntligen har somnat. Inte fören nu ser jag att hon har sin I <3 ONE DIRECTION tröja på sig. Det får mig att le. Jag kollar på klockan och den börjar närma sig 5 på morgonen. Äntligen är det bara 7 timmar kvar…