one direction tvåtusentjugo

Julia vägrade att ta av sig vingarna när vi skulle åka och möta upp killarna på flygplatsen. Och hon skulle tvunget ha sin rosa prinsessklänning som Zayn hade köpt från deras förra resa. Men det var kanske bra att hon hade den så att jag inte skulle tappa bort henne i folkmassorna. Varje gång vi möter upp dem så är det samma kaos. Så denna gång tar de en annan utgång för att inte småtjejer ska bli skadade. Jag har själv varit där en gång för 8 år sen alltså 2012. Då var allting så stort. One Direction var ett ganska nytt pojkband och alla tjejer i min ålder var djupt förälskade i dem. Jag kommer ihåg den gången på Arlanda, första gången jag såg killarna i verkligheten. Jag och mina kompisar hade åkt från Skåne för att se dem. Det var fullt med folk överallt och efter ett tag tappade jag bort mina kompisar. Jag var sjukt förvirrad och visste inte vart jag skulle ta vägen. I alla fall så hade killarna en mini konsert på Arlanda och jag stod en bit ifrån. När konserten var slut och alla hade nästan åkt hem så stannade jag kvar för mina vänner var fortfarande borta. Jag blev trött och satte mig på en bänk för att vänta på dem. Men ingen hörde av sig och de svarade inte på sina mobiler. Helt plötsligt var det inga människor kvar förutom mini-scenarbetarna.  Plötsligt såg jag fyra välbekanta killar gå emot mig. Jag såg inte riktigt vilka det var för jag hade blivit trött och mina ögon kändes suddiga.

-          Superman!! Skrek en av dem.

-          Zayn skärp dig! Kom hit nu! Ditt hår ser jättebra ut! Sa en av dem med en gullig irländsk accent.

-          Killar jag kan inte hitta Paul! Sa en med panik i rösten.

Jag gnuggade mina ögon och såg Louis, Niall, Zayn och Liam från One Direction stå och stirra på mig. jag såg i deras blickar att de övervägde på att börja springa. Men sen insåg de att jag nog var ett fan. Och inte ett sådant jobbigt skrikigt fan, utan mer av den lugna typen.

-          Hej du, varför sitter du kvar här? Showen var sluta för länge sen. sa Liam men en bekymrande röst.

-          Hej, jag fattar inte ens att jag precis sa hej till er. Jag bara sitter här och… ja och ni bara står där…och ni måste ju undra varför jag sitter här…vänta sa jag hej innan?

-          Oj, hon verkar lite lost just nu, kanske vi borde låta vakterna ta hem henne? Sa Zayn

-          Nej förlåt mig, jag svamlar bara. Det är inte varje dag som stöter på personerna man sitter hemma och stalkar varje kväll. Oj sa jag det där precis. Jag menar inte att jag inte stalkar er men…jag är inte ett crazy fan.

-          Wow hon är borta. Sa Louis

Niall sätter sig på knä framför mig.

-          Vad heter du? Och varför är du kvar här?

-          Jag heter Felicia och jag vet inte riktigt varför jag är kvar… jag var här med mina kompisar och nu har jag inte en aning om var de är.

Bakom Niall ser jag den femte sista bandmedlemmen komma mot oss. Harry. Han hade ett stort leende på sina läppar och…

Julia avbröt mina tankar när hon sa

-          Mamma,mamma, mamma, mamma,mamma,mamma,mamma….

-          Ja Julia, vad är det?

-          Nu kommer dom! Titta!

Jag kollade upp och såg killarna komma ut från dörren.  Julia började springa mot honom och hon kastade sig i hans famn. Han log med sitt fina leende mot mig. jag blev helt varm i kroppen och log tillbaka.