Kapitel 4
Kategori: Tvåtusentjugo
Harry släppte ner Julia och han började gå mot mig. Han lyfte upp mig och kysste mig mjukt på mina läppar. Plötsligt insåg jag hur mycket jag hade saknat honom och hur mycket han betyder för mig. jag hörde Louis i bakgrunden.
- whops Julia! Barnförbjudet!
Alla började skratta. Inte ens jag och Harry kunde hålla oss för skratt. Han släppte ner mig igen.
- Felicia, du anar inte hur mycket jag har saknat er! Sa Harry.
- Haha, vi har saknat dig med. Din galna dotter tror att hon har magiska krafter och kan prata med allt hon hittar i köket.
- Hey, hon är väl lika mycket din dotter som min! svarade Harry och skrattade.
Julia och resten av killarna kom fram till oss.
- Har du sett Danielle och William? Frågade Liam
- Är Willi här? Frågade Julia
- Nej de kommer. Danielle smsade innan och skrev att de satt i bilkö. Men de är nog här vilken sekund som helst nu. Svarade jag
- Okay. Jag saknar dem något enormt! Jag tror jag springer till bilkön och…
Liam hann inte avsluta meningen fören en stor svart bild parkerade vid vägkanten. Danielle och deras son William hoppade ur bilen. Liam sprang till dem.
- Så snabbt har jag nog aldrig sett Liam springa. Sa Zayn.
Alla brast ut i skratt. Julia var nu också påväg mot William. De var bästa vänner. Och eftersom de är lika gamla så håller de ihop väldigt bra.
- Är du redo att åka hem. Frågade jag Harry
- Ja! Snälla ta mig hem nu! Sa han
- Haha låter bra. Din dotter har bakat till dig.
- Åh vad söt hon är! Jag är jätte hungrig. Vi ses imorgon killar. Sa Harry medan han slängde in väskorna i bilen.
- Julia kom nu så åker vi hem, Hey Danielle! Allt bra?
- Jadå nu är allt bra! Ses vi imorgon hos Eleanor?
- Absolut! Kom nu Julia!
Jag gav killarna varsin kram och sen hoppade jag in i förarsätet. Harry stirrade på mig med sina gröna ögon och återigen sitt gulliga leende.
- Haha vad Harry?
- Har jag sagt att jag älskar er? Frågade han med en seriös blick.
- Jadå pappa. Vi vet det nu. Du älskar oss och vi älskar dig. Sa Julia bestämt
