one direction tvåtusentjugo

Kapitel 12

Kategori: Tvåtusentjugo

Några dagar senare var det dags för vår resa till Sverige. Det skulle bli jättekul att få träffa mina föräldrar och syskon igen. Men de blev lite besvikna att Julia inte skulle följa med när jag ringde och berättade att jag och Harry skulle komma. Min mamma ville att vi skulle sova hos dem när vi är där men eftersom jag och Harry ville ha lite egen tid också så bestämde vi oss för att sova en natt hos min mamma och resten på hotellet vid stranden.
- Har du packat färdigt älskling? Fråga Harry när han kom in i sovrummet.
- Jag är färdig precis nu. Svarade jag.
- Bra för vi måste åka och lämna Julia om 10 minuter. Sa han.
- Var är Julia? frågade jag.
- Jag trodde att hon var med dig.
- Harry, har vi tappat bort vår egen dotter?!
Då hoppade Julia ut från vår garderob och skrek BUUUU!! Både jag och Harry hoppade till lite.
- Din lille skitunge. Sa Harry skrattande samtidigt som han lyfte upp Julia och började kittla henne. Jag började skratta.
- Nej, nu måste vi åka. sa jag och fortsatte skratta.
Harry tog väskorna och började gå ut till bilen. Jag bar upp Julia och gick ut efter Harry. När vi kom till Anne så stod hon i köket och bakade. Hon såg ut som en riktig hemmafru.
- Vad söt du är mamma. Du ser verkligen ut som en farmor idag. Sa Harry samtidigt som han gick fram och gav Anne en puss på kinden.
- Vad bakar du farmor? frågade Julia. Hon sköt fram en stol bredvid Anne och hoppade upp på den.
- Julia lilla gumman. Stå inte här vid spisen. Det är varmt och du kan bränna dig. Sa Anne och tog ner Julia från stolen.
- Men jag vill se vad du bakar farmor.
- Julia lyssna nu på farmor. sa jag.
- Meeeen faaarmor! Vad bakar du?
- Haha jag bakar hallonpaj gumman. svarade Anne.
- mums! Pappa och Mamma får inte smaka.
- Snäll du är då sockersmulan. Kom så går vi upp med din väska på ditt rum. Sa Harry.
Jag stannade kvar i köket med Anne och vi stod och prata ett bra tag. Jag kollade på klockan.
- oj, vi måste ju åka nu! annars vissar vi flyget. Var tog dem vägen? sa jag.
Jag och Anne gick upp och kollade in i Harrys barndoms rum som nu va omgjort till Julias rum när hon var där. På golvet satt Harry och Julia. Julia hade dukat upp till tekalas. Harry satt bland hennes gosedjur och drack "te" ur en rosa liten prinsesskopp.
- Mer te pappa? frågade Julia.
Jag och Anne började skratta. Vi tog upp våra mobiler och tog foto på dem.
- Haha vad söta ni är! Detta blir min nya kontaktbild på dig Harry. Sa jag och skrattade.
Harry började också skratta. Han kollade på klockan och sen fick vi brått. Vi skyndade oss ner i hallen och sa hejdå till Julia och Anne. Harry började köra mot flygplatsen. Inne på flygplatsen var det fullt av paparatzzis. Harry tog min hand och vi gick förbi alla. Jag hörde folk skrika "var ska ni någonstans?" "Var har ni lämnat er dotter?" "Felicia är det skönt att Harry är hemma igen?" "Ska ni åka och hälsa på dina föräldrar Felicia?" "var är resten av one direction?". Vi ignorerade alla och bara gick förbi. Äntligen kom vi på flygplanet och vi satte oss ner och vi kunde börja koppla av.
- Äntligen påväg. Sa jag och log stort.
- Äntligen påväg. Sa Harry och kysste mig.
- hruuumm. sa en röst och vi vände oss om.
- Kan vi hjälpa till med något? Frågade Harry flygvärdinnan.
-Ja förlåt att jag stör. Men min dotter är ett riktigt stort fan av er båda och jag undrar ifall ni skulle vilja skriva en autograf till henne? frågade flygvärdinnan.
- Absolut. Sa Harry och tog pennan och pappret ur hennes händer. Vad heter hon?
- Mandy. svarade flygvärdinnan.
Både jag och harry skrv våra namnteckningar och flygvärdinnan gick sedan vidare. Jag kände att mina ögonlock bli tyngre så jag la mitt huvud mot Harrys axel och han la en filt över mig och jag somnade.
- Älskling, dags att vakna. Vi landar om 5 minuter. viskade harry i mitt öra och kysste mig sedan på pannan.
- Är vi redan framme? frågade jag yrvaken.
- Ja du har sovit hela flygresan och snarkat som en gris. svarade Harry.
- Va!? nästan skrek jag. Snarkade jag så högt?!
- Hahahaha neej jag bara skoja. Jag har inte hört ett ljud från dig. skrattade Harry.
Planet landade och vi gick för att hämta våra väskor och sen gick vidare ut för att mötas av min familj. Men vi möttes av flera hundra blixtar istället. Jag tog Harrys hand och vi gick förbi alla. Jag försökte hålla utkik efter någon från min familj. Då såg jag plötsligt min lillasyster stå vid entrén och vänta på oss. Jag släppte Harrys hand och sprang fram till henne och gav henne en lång kram. Jag kände hur mina tårar började pressa fram. Gud vad jag hade saknat henne. Efter ett tag släppte vi varandra och Harry kom fram och gav Elvira också en kram.
- Vad skönt att ni äntligen är här! Vi har saknat er enormt mycket! Sa Elvira.
- Vi har saknat er med! Sa jag och kände fortfarande tårarna som ville komma ut.
- Kom jag hjälper er med väskorna. Esmeralda sitter ute i bilen och väntar. Sa Elvira och tog en av mina väskor.
- Är Esmeralda också här? frågade jag och log.
- Ja hon sitter och väntar på er. kom igen.
Esmeralda är min 16 åriga lillasyster och Elvira är 22 år. Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina systrar. De har varit mina stöttepelare genom hela livet. Harry tyckte med väldigt mycket om dem.
Esmeralda hoppade ur bilen och sprang fram till mig. Hon gav mig en jättekram. Sen vände hon sig om och gav Harry en kram.
- Det är så kul att äntligen se er igen. Sa Esmeralda och log.
- Det är kul att vara här. svarade Harry.
Vi hoppade in i bilen och Elvira började köra oss hem till Åhus. Bilresan va jätterolig. Alla skrattade och sjöng till svenska låtar. Till och med Harry kunde någon av de svenska låtarna vi satt och sjöng. När vi stannade utanför mammas hus så hjälpte Elvira oss ut med väskorna.
-Jag följer tyvärr inte med in för jag ska träffa Viktor. Sa Elvira.
- oooooh ny kille? frågade jag med en retande röst.
- Felicia, jag har ju berättat om Viktor. svarade Elvira.
- Aa just det. glömde bort det.
Vi sa hejdå till Elvira och sen gick jag, Harry och Esmeralda in.
- Hallå mamma vi är här. skrek Esmeralda.
Mamma kom springade ur badrummet.
- Åååh Felicia! Harry! Ni är äntligen här! Sa hon samtidigt som hon kramade oss båda. Jag mötte Harrys bilck och han bara log. Jag tror att han trivs ganska bra i Sverige han med. Mamma släppte oss så att vi kunde klä av oss ytterkläderna. Men när jag tagit av mig ytterkläderna kom yttligare en kram.
- Mamma, jag kan inte andas. sa jag.
- Haha förlåt gumman, men jag har saknat dig! Kom in nu så ska ni får lite kvällsfika.
Jag och Harry gick in efter min syster och mamma. På bordet hade hon dukat fram med kakor och te.
- Har du med stått i köket och bakat hela dagen? Frågade Harry.
- Haha neja nästan. Vem har mer bakat idag? frågade mamma.
- Anne stod och bakade när vi släppte av Julia. Svarade jag.
- Aha, jag pratade med Anne senast igår. Sa mamma.
- Jaha du, vad trevligt. Sa Harry.
- Jaja... Men hur mår Julia!? Och varför fick inte hon följa med er? Frågade Esmeralda.
- Julia mår jättebra. Hon har haft lite feber i veckan men nu är hon frisk igen. Och hon fick inte följa med för jag och Harry ville ha lite ensam tid. Svarade jag.
- Men det hade ni ju kunnat få iaf! Jag hade kunnat passa Julli. Sa Esmeralda.
- Det hade du säkert kunnat... i 2 timmar sen hade du velat sticka ut med dina kompisar. svarade jag och skrattade.
- Det är inte sant!!
- Hahaha jo. sa jag och min mamma i kör.
Vi satt i köket ett bra tag och klockan började närma sig halv 2 på natten. Vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag och Harry sa godnatt till mamma och Esmeralda och gick ut i mitt barndomsrum som mamma hade sparat precis som det var när jag lämna det. Svart fondvägg med silvriga träd. En rosa matta och rosablommiga gardiner. Harry skrattade lite när vi kom in i rummet.
- Vad skrattar du åt? frågade jag.
- Nej inget. Ditt rum är bara så.....så rosa. Sa han.
- Harry,jag var en tonåring som älskade rosa. Och jag har sytt gardinerna själv. Mobba dem inte!
- Nejdå älsklig, de är jättefina! Sa Harry och tog tag i min midja och kysste mig.
Jag tog av överkastet och kuddarna och vi la oss i sängen. Harry la armen om mig och jag la mitt huvud på hans bröst. Jag kände hans hjärta dunka. Jag tittade upp på honom och han tittade djupt in i mina ögon. Jag blundade och kände hans mjuka läppar pressas mot mina.
- Godnatt älsklig sa Harry.
- Godnatt sa jag och gav honom en sista kyss innan jag släckte lampan.
Några dagar senare var det dags för vår resa till Sverige. Det skulle bli jättekul att få träffa mina föräldrar och syskon igen. Men de blev lite besvikna att Julia inte skulle följa med när jag ringde och berättade att jag och Harry skulle komma. Min mamma ville att vi skulle sova hos dem när vi är där men eftersom jag och Harry ville ha lite egen tid också så bestämde vi oss för att sova en natt hos min mamma och resten på hotellet vid stranden.
- Har du packat färdigt älskling? Fråga Harry när han kom in i sovrummet.
- Jag är färdig precis nu. Svarade jag.
- Bra för vi måste åka och lämna Julia om 10 minuter. Sa han.
- Var är Julia? frågade jag.
- Jag trodde att hon var med dig.
- Harry, har vi tappat bort vår egen dotter?!
Då hoppade Julia ut från vår garderob och skrek BUUUU!! Både jag och Harry hoppade till lite.
- Din lille skitunge. Sa Harry skrattande samtidigt som han lyfte upp Julia och började kittla henne. Jag började skratta.
- Nej, nu måste vi åka. sa jag och fortsatte skratta.
Harry tog väskorna och började gå ut till bilen. Jag bar upp Julia och gick ut efter Harry. När vi kom till Anne så stod hon i köket och bakade. Hon såg ut som en riktig hemmafru.
- Vad söt du är mamma. Du ser verkligen ut som en farmor idag. Sa Harry samtidigt som han gick fram och gav Anne en puss på kinden.
- Vad bakar du farmor? frågade Julia. Hon sköt fram en stol bredvid Anne och hoppade upp på den.
- Julia lilla gumman. Stå inte här vid spisen. Det är varmt och du kan bränna dig. Sa Anne och tog ner Julia från stolen.
- Men jag vill se vad du bakar farmor.
- Julia lyssna nu på farmor. sa jag.
- Meeeen faaarmor! Vad bakar du?
- Haha jag bakar hallonpaj gumman. svarade Anne.
- mums! Pappa och Mamma får inte smaka.
- Snäll du är då sockersmulan. Kom så går vi upp med din väska på ditt rum. Sa Harry.
Jag stannade kvar i köket med Anne och vi stod och prata ett bra tag. Jag kollade på klockan.
- oj, vi måste ju åka nu! annars vissar vi flyget. Var tog dem vägen? sa jag.
Jag och Anne gick upp och kollade in i Harrys barndoms rum som nu va omgjort till Julias rum när hon var där. På golvet satt Harry och Julia. Julia hade dukat upp till tekalas. Harry satt bland hennes gosedjur och drack "te" ur en rosa liten prinsesskopp.
- Mer te pappa? frågade Julia.
Jag och Anne började skratta. Vi tog upp våra mobiler och tog foto på dem.
- Haha vad söta ni är! Detta blir min nya kontaktbild på dig Harry. Sa jag och skrattade.
Harry började också skratta. Han kollade på klockan och sen fick vi brått. Vi skyndade oss ner i hallen och sa hejdå till Julia och Anne. Harry började köra mot flygplatsen. Inne på flygplatsen var det fullt av paparatzzis. Harry tog min hand och vi gick förbi alla. Jag hörde folk skrika "var ska ni någonstans?" "Var har ni lämnat er dotter?" "Felicia är det skönt att Harry är hemma igen?" "Ska ni åka och hälsa på dina föräldrar Felicia?" "var är resten av one direction?". Vi ignorerade alla och bara gick förbi. Äntligen kom vi på flygplanet och vi satte oss ner och vi kunde börja koppla av.
- Äntligen påväg. Sa jag och log stort.
- Äntligen påväg. Sa Harry och kysste mig.
- hruuumm. sa en röst och vi vände oss om.
- Kan vi hjälpa till med något? Frågade Harry flygvärdinnan.
-Ja förlåt att jag stör. Men min dotter är ett riktigt stort fan av er båda och jag undrar ifall ni skulle vilja skriva en autograf till henne? frågade flygvärdinnan.
- Absolut. Sa Harry och tog pennan och pappret ur hennes händer. Vad heter hon?
- Mandy. svarade flygvärdinnan.
Både jag och harry skrv våra namnteckningar och flygvärdinnan gick sedan vidare. Jag kände att mina ögonlock bli tyngre så jag la mitt huvud mot Harrys axel och han la en filt över mig och jag somnade.
- Älskling, dags att vakna. Vi landar om 5 minuter. viskade harry i mitt öra och kysste mig sedan på pannan.
- Är vi redan framme? frågade jag yrvaken.
- Ja du har sovit hela flygresan och snarkat som en gris. svarade Harry.
- Va!? nästan skrek jag. Snarkade jag så högt?!
- Hahahaha neej jag bara skoja. Jag har inte hört ett ljud från dig. skrattade Harry.
Planet landade och vi gick för att hämta våra väskor och sen gick vidare ut för att mötas av min familj. Men vi möttes av flera hundra blixtar istället. Jag tog Harrys hand och vi gick förbi alla. Jag försökte hålla utkik efter någon från min familj. Då såg jag plötsligt min lillasyster stå vid entrén och vänta på oss. Jag släppte Harrys hand och sprang fram till henne och gav henne en lång kram. Jag kände hur mina tårar började pressa fram. Gud vad jag hade saknat henne. Efter ett tag släppte vi varandra och Harry kom fram och gav Elvira också en kram.
- Vad skönt att ni äntligen är här! Vi har saknat er enormt mycket! Sa Elvira.
- Vi har saknat er med! Sa jag och kände fortfarande tårarna som ville komma ut.
- Kom jag hjälper er med väskorna. Esmeralda sitter ute i bilen och väntar. Sa Elvira och tog en av mina väskor.
- Är Esmeralda också här? frågade jag och log.
- Ja hon sitter och väntar på er. kom igen.
Esmeralda är min 16 åriga lillasyster och Elvira är 22 år. Jag vet inte vad jag hade gjort utan mina systrar. De har varit mina stöttepelare genom hela livet. Harry tyckte med väldigt mycket om dem.
Esmeralda hoppade ur bilen och sprang fram till mig. Hon gav mig en jättekram. Sen vände hon sig om och gav Harry en kram.
- Det är så kul att äntligen se er igen. Sa Esmeralda och log.
- Det är kul att vara här. svarade Harry.
Vi hoppade in i bilen och Elvira började köra oss hem till Åhus. Bilresan va jätterolig. Alla skrattade och sjöng till svenska låtar. Till och med Harry kunde någon av de svenska låtarna vi satt och sjöng. När vi stannade utanför mammas hus så hjälpte Elvira oss ut med väskorna.
-Jag följer tyvärr inte med in för jag ska träffa Viktor. Sa Elvira.
- oooooh ny kille? frågade jag med en retande röst.
- Felicia, jag har ju berättat om Viktor. svarade Elvira.
- Aa just det. glömde bort det.
Vi sa hejdå till Elvira och sen gick jag, Harry och Esmeralda in.
- Hallå mamma vi är här. skrek Esmeralda.
Mamma kom springade ur badrummet.
- Åååh Felicia! Harry! Ni är äntligen här! Sa hon samtidigt som hon kramade oss båda. Jag mötte Harrys bilck och han bara log. Jag tror att han trivs ganska bra i Sverige han med. Mamma släppte oss så att vi kunde klä av oss ytterkläderna. Men när jag tagit av mig ytterkläderna kom yttligare en kram.
- Mamma, jag kan inte andas. sa jag.
- Haha förlåt gumman, men jag har saknat dig! Kom in nu så ska ni får lite kvällsfika.
Jag och Harry gick in efter min syster och mamma. På bordet hade hon dukat fram med kakor och te.
- Har du med stått i köket och bakat hela dagen? Frågade Harry.
- Haha neja nästan. Vem har mer bakat idag? frågade mamma.
- Anne stod och bakade när vi släppte av Julia. Svarade jag.
- Aha, jag pratade med Anne senast igår. Sa mamma.
- Jaha du, vad trevligt. Sa Harry.
- Jaja... Men hur mår Julia!? Och varför fick inte hon följa med er? Frågade Esmeralda.
- Julia mår jättebra. Hon har haft lite feber i veckan men nu är hon frisk igen. Och hon fick inte följa med för jag och Harry ville ha lite ensam tid. Svarade jag.
- Men det hade ni ju kunnat få iaf! Jag hade kunnat passa Julli. Sa Esmeralda.
- Det hade du säkert kunnat... i 2 timmar sen hade du velat sticka ut med dina kompisar. svarade jag och skrattade.
- Det är inte sant!!
- Hahaha jo. sa jag och min mamma i kör.
Vi satt i köket ett bra tag och klockan började närma sig halv 2 på natten. Vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag och Harry sa godnatt till mamma och Esmeralda och gick ut i mitt barndomsrum som mamma hade sparat precis som det var när jag lämna det. Svart fondvägg med silvriga träd. En rosa matta och rosablommiga gardiner. Harry skrattade lite när vi kom in i rummet.
- Vad skrattar du åt? frågade jag.
- Nej inget. Ditt rum är bara så.....så rosa. Sa han.
- Harry,jag var en tonåring som älskade rosa. Och jag har sytt gardinerna själv. Mobba dem inte!
- Nejdå älsklig, de är jättefina! Sa Harry och tog tag i min midja och kysste mig.
Jag tog av överkastet och kuddarna och vi la oss i sängen. Harry la armen om mig och jag la mitt huvud på hans bröst. Jag kände hans hjärta dunka. Jag tittade upp på honom och han tittade djupt in i mina ögon. Jag blundade och kände hans mjuka läppar pressas mot mina.
- Godnatt älsklig sa Harry.
- Godnatt sa jag och gav honom en sista kyss innan jag släckte lampan.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: