Kapitel 14
Kategori: Tvåtusentjugo
Harrys Perspektiv
Vi hade ett några underbara dagar i Sverige men sen var vi tvugna att åka hem till England igen. Fast det skulle bli skönt att komma hem igen och få träffa Julia och de andra. Vi satt just nu i en taxi påväg till flygplatsen och jag kunde se på Felicia hur jobbigt hon tyckte det var att behöva åka tillbaka igen. Ibland undrar jag hur hon orkar bo så långt ifrån sin familj. Vi måste bli bättre på att åka till Sverige och hälsa på dom.
- Vad skönt det ska bli att äntligen få träffa Julia! Sa Felicia och avbröt mina tankar.
- Ja det ska det verkligen. Jag har verkligen saknat vår lilla sockersmula. sa jag. Felicia log mot mig och tittade ut genom fönstret. Jag kunde se hur gråten var nära på att brista ur henne.
- Felicia, älskling, är du okay? sa jag och tog hennes hand. Hon vände sitt huvud mot mig och tårar började falla längs hennes kind. Jag flyttade mig till mittensätet och la mina armar om henne. Jag kramade henne hårt och hennes tårar bara fortsatte att falla. Jag hatade att se henne såhär. Hon la sitt huvud mot min axel och jag kände att min t-shirt blev blöt av hennes tårar. Jag kysste hennes panna.
- Älskling, jag vet att det är svårt att lämna din familj. Men jag lovar att vi åker hit snart igen. Och då tar vi med oss Julia. sa jag. Felicia fick inte fram några ord genom gråten.
- Shhuu, du behöver inte säga något. jag och kysste hennes kind. Jag fick hennes tårar på mina läppar.
Hela bilresan satt jag och kramade om Felicia och när vi kom fram till flygplatsen torkade jag hennes tårar och kysste henne.
- Nu är vi snart hemma och du har en underbar dotter som väntar på dig. Sa jag till henne.
- Du har rätt Harry. Jag har min familj i London nu. Sa Felicia och snyftade.
- Nej du har familj både i London och Sverige. sa jag och tog tag i hennes midja och drog henne närmre mig. Felicia tittade upp på mig och log.
- Jag älskar dig. sa Felicia.
- Jag älskar dig med. sa jag och kramade henne. När jag släppte henne börja hon småskratta.
- Vad? frågade jag.
- Hehe, förlåt Harry men du har en stor mascarafläck på din vita tröja. sa hon.
- Det gör inget. Sa jag och log.
Vi gick på flygplanet och åkte hem för att få träffa vår dotter igen. Vår fina Julia Darcy Styles. Jag satt och tänkte på Julia när Felicia hade somnat på flyget. Jag hade velat ha ett barn till. Men jag vet hur mycket jobb Felicia har med Julia när jag är iväg. Det hade inte varit rätt mot henne. Vi har ju i örsig inte pratat om fler barn så jag vet inte ifall hon vill ha ett till. Kan man fråga det? "Du älskling, vill du inte ha ett barn till?". Kanske lite konstigt eller? Mina tankar avbröts av piloten som talade om att det var dags att landa. Jag väckte Felicia och vi var äntligen hemma.
Harrys Perspektiv
Vi hade ett några underbara dagar i Sverige men sen var vi tvugna att åka hem till England igen. Fast det skulle bli skönt att komma hem igen och få träffa Julia och de andra. Vi satt just nu i en taxi påväg till flygplatsen och jag kunde se på Felicia hur jobbigt hon tyckte det var att behöva åka tillbaka igen. Ibland undrar jag hur hon orkar bo så långt ifrån sin familj. Vi måste bli bättre på att åka till Sverige och hälsa på dom.
- Vad skönt det ska bli att äntligen få träffa Julia! Sa Felicia och avbröt mina tankar.
- Ja det ska det verkligen. Jag har verkligen saknat vår lilla sockersmula. sa jag. Felicia log mot mig och tittade ut genom fönstret. Jag kunde se hur gråten var nära på att brista ur henne.
- Felicia, älskling, är du okay? sa jag och tog hennes hand. Hon vände sitt huvud mot mig och tårar började falla längs hennes kind. Jag flyttade mig till mittensätet och la mina armar om henne. Jag kramade henne hårt och hennes tårar bara fortsatte att falla. Jag hatade att se henne såhär. Hon la sitt huvud mot min axel och jag kände att min t-shirt blev blöt av hennes tårar. Jag kysste hennes panna.
- Älskling, jag vet att det är svårt att lämna din familj. Men jag lovar att vi åker hit snart igen. Och då tar vi med oss Julia. sa jag. Felicia fick inte fram några ord genom gråten.
- Shhuu, du behöver inte säga något. sa jag och kysste hennes kind. Jag fick hennes tårar på mina läppar.
Hela bilresan satt jag och kramade om Felicia och när vi kom fram till flygplatsen torkade jag hennes tårar och kysste henne.
- Nu är vi snart hemma och du har en underbar dotter som väntar på dig. Sa jag till henne.
- Du har rätt Harry. Jag har min familj i London nu. Sa Felicia och snyftade.
- Nej du har familj både i London och Sverige. sa jag och tog tag i hennes midja och drog henne närmre mig. Felicia tittade upp på mig och log.
- Jag älskar dig. sa Felicia.
- Jag älskar dig med. sa jag och kramade henne. När jag släppte henne börja hon småskratta.
- Vad? frågade jag.
- Hehe, förlåt Harry men du har en stor mascarafläck på din vita tröja. sa hon.
- Det gör inget. Sa jag och log.
Vi gick på flygplanet och åkte hem för att få träffa vår dotter igen. Vår fina Julia Darcy Styles. Jag satt och tänkte på Julia när Felicia hade somnat på flyget. Jag hade velat ha ett barn till. Men jag vet hur mycket jobb Felicia har med Julia när jag är iväg. Det hade inte varit rätt mot henne. Vi har ju i försig inte pratat om fler barn så jag vet inte ifall hon vill ha ett till. Kan man fråga det? "Du älskling, vill du inte ha ett barn till?". Kanske lite konstigt eller? Mina tankar avbröts av piloten som talade om att det var dags att landa. Jag väckte Felicia och vi var äntligen hemma.
